Gott nytt år kära vänner! Nu lägger jag 2020 bakom mig och ser med stor förhoppning fram emot 2021. Likt för många andra var 2020 det sämsta året i mitt liv som sträcker sig tillbaka till 1961.
Efter en inledande resa till Australien & Nya Zeeland med underbara Sydafrika därefter så kände jag på förhand att 2020 skulle bli mitt bästa år någonsin. En späckad kalender med många inbokade resor ändrades till en massa avbokningar. Inställda Winemakers dinners och vinkurser gjorde att året blev ett mörker. En del har undrat om det inte varit skönt att vara hemma? Svaret är nej!
Nu står min förhoppning till vårens resor till Champagne/Paris, Libanon samt Alsace/Bourgogne. Mina vinkurser vet jag inte om och när jag kommer igång med dessa. Det är svårt med ett maxantal på fyra personer och att vara på ställen där man inte får servera alkohol efter 20:00.
Sydafrika är hårt drabbat igen med totala nedstängningar. Man får inte sälja alkohol och alla restauranger stänger även där 20:00. Stränderna är också stängda och straffet kan bli fängelse i upp till sex månader om man inte bär mask efter 21 på kvällen.
Men som sagt så litar jag på en del experter som tror att det blir en vändning under våren då många vaccinerat sig och jag hoppas att jag om ett år på min vin-blogg kunna vara mer positiv och se tillbaka på en höst med 9 fullbokade resor med underbara resenärer (som jag saknat enormt).
Min vän Gösta Linderholm dog i veckan 79 år gammal i sviterna efter en stroke. Gösta fick sitt genombrott 1970 i bandet Sveriges jazzband och låten Brittas restaurang. Jag träffade paret Gösta och Lena Linderholm i samband med lanseringen av deras bok ”Om konsten att njuta livet” 1990. Vi klickade direkt och jag besökte Linderholmarna ofta i deras hus i Waxholm när jag var uppe i Stockholm för att testa nyheterna på Systembolaget. Jag blev sedan medförfattare till böckerna ”Provence tur & retur” 1994 samt ”Om livets fröjder” 1996. Vi gjorde resor tillsammans i Frankrike där vi i boken blandade kåserier om vin med recept, dikter och målningar från de båda konstnärerna.
Ett minne som etsat sig fast är när vi besökte Alsace och den fantastiska vinproducenten Olivier Humbrecht i byn Turckheim. Vid varje besök fick krögaren eller vinproducenten välja ett alster från Lena eller Gösta. Olivier fastnade för Göstas ”flygande vikingaskepp”. Gösta beskrev att vikingarna trodde att deras skepp kunde flyga och Gösta som var en riktig ”djuping” hävdade att han i ett tidigare liv var styrman på ett vikingaskepp. Som ett bevis på att varit viking hade Gösta en björntand i ett halsband runt halsen. När Gösta fick syn på den reslige Olivier Humbrecht kastade han sig om halsen på de storväxte fransmannen och utbrast – Olivier!! Kommer du inte ihåg mig? Du var ju en i besättningen då vi var på väg till Ryssland i vårt vikingaskepp. Jag kan nämna att denna vinmakare som blivit utsedd till ”världens bästa vittvins-vinmakare 10 år i rad inte glömmer detta möte. Olivier var något konfunderad och undrade om inte Gösta tagit fel på person? Gösta som inte hade glimten i ögat tog detta på största allvar och berättade ingående om deras möte.
Igår firade vi nyår med vännerna Camilla & Mats Nihlén. Det blev en klassisk start med Gillardeau-ostron och en flaska Krug Grande Cuvée. Denna enastående Champagne fick sätta ribban på kvällen. Krug är en blandning av drygt 120 olika viner från olika druvsorter och växtplatser där årgångarna sträcker sig 15 år tillbaka i tiden. Här känner man tydligt rostat bröd, hasselnötter, nougat, äpple, honung, mandel och brioche i en fullständig harmoni.
Ett annat vin som är värt att nämna och som serverades till en klassisk Coeur de filet de Provencale är 2004 Chris Ringland Dry Grown Shiraz från Barossa Valley i Australien. Första gången jag stötte på detta vin var av årgång 1998 på Universai Wine Bar i Adelaide. Detta vin hade fått 100 poäng + av Robert Parker. Alltså bättre än 100 poäng som är max. Då hette vinet The Three Rivers Shiraz och sedan dess har jag följt Chris Ringland från Rockford Estate i Barossa Valley till hans projekt i Spanien med vinerna Clio och El Nido från Jumilla i spetsen. På etiketten kunde man läsa att den totala produktionen ligger på 1.350 buteljer totalt samt en alkoholhalt på 17, 7 %!!!!!! Ni läste rätt.. 17,7 %. Jag har aldrig tidigare provat ett bordsvin utan att vara fortifierat (uppspritad) som håller så hög alkoholhalt och det anmärkningsvärda är att det var inget som störde i vinets balans, som var alldeles ljuvligt.
Det är fortfarande lite helgfirande kvar. Mellan trevliga måltider blir det padel-tennis samt bastubad ute i Höganäs vid kvick-badet. Nästa gång jag bokat upp bastun är på måndag och onsdag… om någon är sugen. Vi är max åtta personer.
Jag hoppas att ni alla får en god start på det nya året.
Bästa hälsningar
Håkan