Härliga viner i backen i Cervinia

Fyra giganter i backen i Cervinia - Valle d´Aosta

Vi fick flera gånger höra vilket oerhört flyt vi haft med vädret. Jag pratar om tredagars skidresan till Cervinia, där hela systemet låg nere veckan innan på grund av kraftig blåst samt mycket snöande. Under våra dagar var det helt vindstilla, minus en grad och en klarblå himmel. Överallt välkomnades vi med stora famnen då hela skidorten var stängd föregående år. Förutom skidåkning så handlade denna resa om att njuta av italiensk gastronomi samt prova goda viner.

Här kommer en liten resumé över vad som intogs i backen på Chalet-Etoile samt på vårt hotell Excelsior Planet nere i byn. Varje måltid inleddes med en god flaska vitt. Priset som veckans bästa vita vin blev inte helt oväntat 2016 Cervaro della Sala från Antinori´s vingård i Umbrien. Här samspelar chardonnay med greccheto och med en mycket fint väl avvägd ekfatskaraktär. Where Dreams have no end är en något friskare variant av chardonnay från Jermann i området Friuli-Venezia-Giulia. Vinet har länge rankats som ett av landets främsta vita viner och vi blev inte besvikna. LÁngelica chardonnay från Podere Rocche Dei Manzoni är en något mer smakrik variant från Piemonte som verkligen föll oss på läppen medan vi hade väntat oss lite mer av Gaja´s Rossj-Bass från Langhe-Piemonte, där vi kände mer gröna toner? Hade man blandat in lite Sauvignon Blanc?

Från Valpolicella jämförde vi de två stora mästarna med varandra. Giuseppe Quintarelli mot hans lärjunge Dal Forno. Som vanligt imponerade lärjungen mest med en helt osannolikt fin koncentration, då det går åt druvor från 13!! vinrankor för att få fram en enda butelj. Men skulle vi jämföra de båda vinhusens Amarone, drar alltid Quintarelli det längsta strået. Men vi hittade även en väldigt fin Amarone Della Valpolicella på den digra vinlistan på vårt hotell. En mogen 2009:a från en annan favorit: Roccolo Grassi.

Barbera i Piemonte är alltid en druva som tilltalar mig mycket. Vid två olika tillfällen skulle två ikon-viner avnjutas från vinhus jag alltid besöker när jag leder grupper i Piemonte. Först den alkoholstinna 2016 Ai Suma från ”Braida” med sina 16,5 %, som är så oerhört komplex och där inte den höga alkoholhalten stör. Den mer klassiska ”Larigi” från Elio Altare har alltid varit min favorit. Denna 2015 var ungdomlig, men alldeles ljuvlig i sitt fruktiga utspel. Vi skulle stegra oss något i elegans då vi beställde in en relativt mogen 2009 Barolo ”Le Vigne” från modernisten Sandrone. En vansinnigt god nebbiolo.

I Valtellina i Lombardiet produceras en välkänd, ganska unik nebbiolo från producenten Nino Negri. Vi avnjöt en 2016 5 Stelle Sfursat där man låtit druvorna fått torka enligt appassimento-metoden och den annars så påtagliga garvsyran hade bytts ut mot en ytterst elegant druvsötma.

Hittar man Siciliens bästa vin på listan, så måste den beställas in och det gjorde vi vid den avslutande lunchen på pizzerian La Grotta. Här kunde man stolt erbjuda två olika årgångar. Vi inledde med den något tuffare 2016 för att sedan gå över till den fulländade och mogna 2007:an. Vinet jag pratar om är ”Tusen och en natt…” Mille una Notte från mästaren Donnafugata.

Det är ingen hemlighet att jag är ett ”Toscana-fan” och enligt min högst personliga mening, så hittar jag Italiens bästa viner i detta distrikt. Ute vid kusten i Bolgheri finns viner av ett mer internationellt snitt med dominans av druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc. Dessa fruktdrivna viner imponerar alltid och vi drack under resan 2016 Sondraia från Poggio Al Tesoro som ägs av familjen Allegrini i Valpolicella samt 2013 Guado Al Tasso från Antinori. Två oerhört trevliga viner som skulle utropas till resans mest uppskattade viner av mina kompisar Magnus, Gustav och Staffan. Duemani på Cabernet Franc från 2016 och distriktet Maremma vid Grosseto rekommenderas varmt av vår sommelierutbildade ägare på hotellet. Vinet var väldigt bra, men nådde inte alls upp i samma höjder som vinerna från Bolgheri.

Det blev bara en Brunello di Montalcino under resan och det för att det fanns så mycket annat intressant att utforska. Men 2014 Pieve Santa Restituta från Gaja var alldeles utmärkt, även om vinet vunnit med några år till på nacken i källaren.

Efter dessa tre dagar tillsammans med bästa vänner, god mat, storslagna viner och en helt makalös skidåkning så fick man mersmak. Jag tror inte att det tar allt får lång tid innan vi återvänder.

Annars har tankarna den senaste tiden gått till Sydafrika, där det var tänkt att vi skulle fira jul & nyår. Med en enorm smittspridning på nära håll så känns Sydafrika som mer säkert att vistas i. Jag får dagligen mail och telefonsamtal om att vi måste komma ner och inte skjuta resan på nästa år. Vi bestämde oss i torsdagskväll att inte åka. Detta är absolut inte för att vi är rädda för någon OMICRON-variant. Speciellt då jag fått tre doser vaccin. Anledningen är att vår dotter Frida och hennes pojkvän valt att inte åka efter mycket överläggande. Och min kära hustru Lis kan inte tänka sig att fira jul utan Frida. Men Sydafrika ligger kvar och vi kunde lätt flytta våra flygbiljetter till nästa år. Smidigt har depositioner på restauranger återbetalts samt våra tre boenden är flyttade. Tyvärr är besvikelsen mycket stor hos våra sydafrikanska vänner då man bokat upp väldigt många trevligheter. Men Sydafrika ligger kvar och jag räknar med att komma dit under en hel månad i februari månad med två olika grupper.

Men man kan ha det värre och vårt beslut är ett i-landsproblem. Nu får vi plötsligt planera för julgran, traktera Sofiero Slottsrestaurang för lite julmat, med vissa rätter som vi inte lagar själv. Det positiva är att vi nu kan tacka Ja till en rad trevliga bjudningar med b.l.a nyårsfirande med familjerna Wahlström´s. Jag får också resa upp lite gamla Portviner som skall avnjutas.

Igår fick jag även ett mycket positivt meddelande från Provence. Som bekant så kör jag en resa till Provence mellan den 16 – 21 maj. Anledningen till detta för mig nya resmål är att jag blev alldeles till mig av köksmästaren Christophe Bacquie´s kokkonst på hans trestjärniga krog i Le Castellet i somras. Efter fin kontakt med både deras restaurangchef samt sommelier beslutade jag mig för att arrangera en resa dit och abonnera krogen för en lunch. I veckan fick jag det negativa meddelandet att man bara har öppet för lunch under helgerna och min bokning var en torsdag? Men efter strypgrepp och ”tusen nålar” så öppnar man upp restaurangen enkom för oss på fredagen och serverar oss en sex-rätters meny med passande viner därtill. Jag fick en offert på upplägget med ett tillägg på 2.500 Euro för att man öppnar upp bara för oss. Och nu är det bokat och klart. För er som är sugna så har jag fyra platser kvar på denna resa.

Vi håller kontakten och jag vill önska er en fin vecka, med förhoppningsvis inte allt för mycket stress.
Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.