En fin kväll i Ystad

Två helt unika viner från Chapoutier i Rhone-dalen avnjöts i Ystad i fredags

Till min stora glädje, men inte så förvånande så tog jag del av rapporten i veckan från Luleå Tekniska Universitet där man efter en stor studie kommit fram till att regelbundna bastubad minskar risken för hjärt-och kärlsjukdomar samt demens. Det står även klart att de som bastar ofta är lyckligare. 80 % handlar om en inre rening och 20 % att tvätta sig. Att träffas tillsammans i bastun är väldigt socialt och har en mycket positiv effekt där däremot ensamhet är direkt skadligt för hälsan. Med detta budskap kommer jag att fortsätta att bastubada 6-7 dagar i veckan, när jag är hemma.

Jag lovade i förra veckans Vinblogg att återkomma med en rapport från Ystad och krogen Store Thor. Det hade kommit till min kännedom att man hade en riktig skattkammare med åldrade viner, där inte prisbilden riktigt hängt med. Jag hade ingen aning om hur buteljerna varit förvarade och vilken nivå maten höll på detta gamla wärdshus beläget i centrala Ystad.

Jag fick ta del av vinlistan för några veckor sedan och vi var åtta glada vänner som bestämde oss för att köra ner till Ystad i två bilar, checka in på utmärkta Hotel Continental Sud där ett enkelrum med tillhörande fin frukostbuffé kostade 945:-/natten p.p. i ett enkelrum. Jag som erfaren hotellgäst har aldrig upplevt en mer prisvärd hotell-vistelse i mitt liv. Snygga rum med tvål, dusch-krämer, schampo från exklusiva ORTIGIA på Sicilien. Ett hotell att återvända till.

Efter en två minuters promenad var vi framme vid Store Thor. Vi välkomnades av källarmästaren som hade radat upp de tolv förutbestämda vinerna. Vi pratade ihop oss om en serveringsordning och vi fick menyn i vår hand. Man påpekade att man var snabba i köket och behövde inte äta samma eller förbeställa menyn. Maten var alldeles utmärkt. Vi åt alla råraka till förrätt och varmrätterna varierande mellan oxfilé, oxkind eller som vad jag tog, ett rosa stekt ankbröst.

Med full respekt för pengar och att de flesta inte tycker att ett vin får kosta tusenlappar. Så har priserna skenat iväg under de dryga fyrtio år jag pysslat med vin. Jag minns tillbaka till 1990 då man kunde köpa de fina slotten Cos d´Estournel, Pichon-Lalande m.f.l för 120:- buteljen och Mouton-Rothschild, Margaux och Latour kostade 320:- flaskan. Jag minns även tillbaka till 1993 då jag besökte favoriten Domaine Dujac i byn Morey-Saint-Denis i Bourgogne och där jag köpte deras Clos de la Roche, Clos St. Denis samt Bonnes Mares för 300 Fr. francs/buteljen för dessa makalösa Grand Cru viner. Det blev rätt många lådor till källaren och idag ser jag bara dessa viner på bild, då priset överstiger 10.000:- för en nylanserad årgång av dessa viner.

Detta ger er kanske en liten bild varför vi gjorde denna resa till Ystad för att dricka unika viner som man inte kan få tag på och på de restauranger i Paris där dessa viner finns är prislappen det mångdubbla.

Källarmästaren visade sin briljans vad det gällde både kunskap och hantering av vinerna och föreställningen kunde börja med två olika buteljer från Champagne. 2002 är en helt fantastisk årgång och en stor favorit för mig vad det gäller Champagne. Clos des Goisses från Philipponnat har en druvsammansättning på 65 % Pinot Noir samt 35 % Chardonnay. Buteljen hade degorcerats 2012, vilket innebär att man tagit bort jäst fällningen efter tio år på buteljen. Vinet höll 4 gram socker/liter och var alldeles ljuvlig med sin elegans och brödighet. Allt handlar om personlig smak och man måste inte alltid jämföra. Men när Cristal från Louis Roederer kom in, kunde man höra änglarna sjunga. Väldigt vinös i stilen och mer flörtig och frukt-driven. Vilken underbar start och vi beställde in maten.

M.Chapoutier är det vinhus i världen som fått flest 100 poängare av Robert Parker. Jag besöker alltid huset vid mina Rhone-resor och kommer man över deras vingårds-betecknade viner, får man en stor vinupplevelse. Vi drack en 2009 Les Granits Saint-Joseph Blanc. Fetma, smör och balans kännetecknade detta unika vin som fått 25 år på nacken. Så vansinnigt gott!

De flesta har säkert sett filmen ”Sour grapes” som handlar om förfalskade viner, där en asiat lurar förmögna amerikaner att fylla sina källare med fejkade buteljer. Upptäckten sker vid en auktion i Los Angeles där vinmakaren och tillika ägaren från Domaine Ponsot i Chambolle-Musigny är närvarande. Auktionsutroparen erbjuder både ett vin från Ponsot från en årgång som aldrig producerats av familjen. Likaså en dubbel magnum och Ponsot har aldrig tappat sitt vin på en sådan stor butelj utan max på magnumbutelj. Grand Cru vinet Clos de la Roche Cuvée Vielles Vignes är gjort på gamla stockar och denna kväll kunde vi jämföra 1998 med 2002 av samma vin. Två stora årgångar där dessvärre 98an var kork-skadad och man hade inte fler buteljer i sin källare. Men 2002an var helt perfekt.

Vi fortsatte på den inslagna vägen med ytterligare två viner från Bourgogne, med fin mognad. Pommard är en kommun i Cote de Beaune som gör relativt robusta viner och dessa viner behöver tid för att man skall förstå deras storhet. 2001 Pommard 1er Cru Clos Des Epeneaux från Comte Armand är en favorit och denna kväll alldeles underbar. Vi tog ut svängarna norrut till Cote de Nuits och fann en 1998 Grand Cru Bonnes Mares från Louis Jadot. Sammetslen och ädel och här pratar vi om en ytterligare dimension av elegans.

Jag nämnde tidigare om Chapoutier och kommer man över någon av deras röda Hermitage-viner med vingårds-beteckning är man lycklig. På Store Thor jämförde vi 2009:orna L´Hermite med 100 poängaren Le Pavillon. Dessa båda syrah viner visade prov på en perfekt mognad och Le Pavillon hade lite mer stomme i avslutningen. Jag var återigen i himmelen och jag ville aldrig att vinerna skulle ta slut i glaset. Vi bara satt och njöt och jag talade om för källarmästaren att vi inte ”hade glass i bilen”, utan tog det lugnt och metodiskt.

Hur stegrar man detta? Ja, kanske med några rariteter från Napa Valley på Cabernet Sauvignon. Båda vinerna från 2008 och vi inledde med ”Bordeaux-lika” Philip Togni för att fortsätta med Bond från vingården Melbury. Här pratar vi om mer sötaktig frukt och omdömena delades mellan vinerna där Bond stod som segrare. För mig var det dött lopp. Priset för Bond var hälften av Systembolaget som tar 7.500:-/buteljen och då var vårt vin tio år äldre.

Vi avslutade kvällen på bästa sätt med en Chateau d´Yquem från Sauternes från 1985. Ljuvligare än så här kan det inte bli. Man kan fortfarande känna eftersmaken av detta söta vin och jag längtar redan tillbaka till Ystad.

Rögle har vaknat och fortsätter sitt segertåg. Jag var på plats igår då vi besegrade Färjestad med 5-2 och det känns verkligen som att mitt årskort är välinvesterade pengar. Vilken glädje…. När det går bra.

Nu väntar en ny vecka. Imorgon måndag har jag bjudit hem ”Paris-gänget” på en Raclette och en skiva anklever dessförinnan. Detta är en ”uppstarts-träff” inför vår kommande studieresa till Paris veckan därpå, då vi skall avverka 6 stjärnor på två dygn. Det är viktigt att vara förberedd.

Jag håller i två föredrag i veckan för Söderberg & Partners som bjudit in gäster till en kund-träff i både Helsingborg som Ängelholm. När helgen närmar sig är det trevliga middagar inbokade hos Johansson´s & Bergh´s.

Jag hoppas att ni får en fin vecka!
Bästa hälsningar
Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.