Tre resor på lika många veckor och det är sista dagen här i Madrid innan vi flyger hem strax efter lunch idag lördag. Resan till Ribera del Duero och Madrid i kombination vilade jag förra året, men jag har redan bokat upp samtliga hotell, restauranger och vingårdar till nästa år då detta är en helt fantastisk resa.
Vi landade i Madrid i måndags och åkte med vår buss norrut till Segovia. Här var det bokat en god lunch hos José Maria, som är en legend vad det gäller att servera spädgrisar. Mina gäster var både hungriga och törstiga efter den tidiga morgonen. Det påstås att José Maria gjort sig en rejäl förmögenhet på denna restaurang. Han har tjänat så mycket pengar att han kunnat bygga upp den fantastiska vingården Pago de Carraovejas i Ribera del Duero samt Ossian utanför Segovia.
Allt började med att han producerade ett vin som heter Autor, för att ha något passande att servera till sina grisar. Mina vänner blev stört-förtjusta i vinet och undrade var det kunde köpas? Men nej, detta vin går bara att hitta på krogen och alla blev helt lyriska över conchinillon.
Vi bodde under tre nätter i Valladolid och på kvällen gick vi till Vino Tinto, runt hörnet från vårt hotell för att träffa mina vänner Diego och Oscar. Här njöt vi av Oscar´s viner från hans gård Terra Dóuro i distriktet Toro. Det kom in ett koppel av god rätter med chuleton som avslutning. Ni som följer mig vet då att chuleton är en mjölkko från Galicien som är fet och alldeles underbar. En bra start på en fin vecka tillsammans.
Jag brukar ibland ändra lite i mina program och detta år hade jag bytt ut Aalto mot Protos, som är den äldsta bodegan och pionjärer sedan 1927 i Ribera del Duero. Detta byte var en enorm uppgradering i upplevelse. Först och främst är man med på listan över världens 100 vackraste och mest imponerande vingårdar. Men den största skillnaden var provningen där vi fick prova deras absoluta topp viner. Ett besök som jag absolut behåller till nästa år.
Abadia Retuerta är en annan favorit som ligger i grannområdet Sardon de Duero. Detta innebär att man inte är låst med val av druvsorter utan här kör man endruvsviner på syrah, cabernet sauvignon, tempranillo och ovanliga petit verdot. Här hade skörden startat, medan man på de flesta gårdar väntar i ytterliga 10-14 dagar. Vinerna imponerade stort och alla hade sin egen personliga favorit. Vi fortsatte över vägen till deras vackra kloster, där vi blev serverade en god lunch. På kvällen gick jag ut på en av Valladolid´s bästa restauranger och åt en god middag med Oscar & Diego. Det blev några godsaker i glasen som Charles Heidsieck vintage 2013, 2015 Viña Sastre Regina Vides samt 2014 Pago de Carraovejas Añejon.
Mariano Garcia är mästaren i Castilla y Léon. Han började sin karriär på Vega Sicilia. Han fick stor succé med sitt eget vin Mauro och idag äger han och sönerna fem bodegor. Vi blev denna gång inbjudna till hans gård San Román i Toro. Här gör man de tuffaste vinerna i Spanien, men Mariano har en känsla för att göra vinerna väldigt eleganta. Vi provade sex viner och när 2014 kom in kände samtliga att detta vin behöver tio år på nacken för att visa sin storhet.
Vi körde tillbaka till Ribera del Duero och bodegan Pico Cuadro. Här välkomnades vi av Felipe, Diego och Oscar som hade krattat i manegen. Först en berättelse om vinet Éxzito innan vi gick ner i källaren för att få ett fat-prov på 2023. Ett mycket imponerande vin med fin potential och som kan liknas med 2016. Ett par trappor upp fick vi smaka 2022, 2021 samt 2020. För min del var 2021an det största vinet denna dag. Efter lite tilltugg och massor av vin var det svårt att göra mig hörd och det var dags för lunch.
Det blev ett underbart dilamm och till detta en 9 liters Éxzito. Jag kan lova er att gänget blev helt vilda och instämde i kör att även detta vin absolut vinner på lagring och skall ligga och vila. Jag blev både stolt och glad över utvecklingen som 2016 visade. På kvällen gick jag ut med Diego och åt en bit mat och drack A Sortes godello från Vadeorras samt 2020 Mauro VS.
Den sista dagen uppe i Ribera del Duero avslutades med ett fint besök hos Emilio Moro där Jaime visade oss runt och ledde en provning på 2021 Malleolus, 2020 Malleolus Valderramiro samt min personliga favorit 2020 Malleolus Sanchomartin. Vi fortsatte till enstjärniga restaurangen Taller på Bodegas Arzuaga. Här har det varit en cirkus sedan jag gjorde bokningen med viner som var slut och många ändringar. Menyn var bra, men jag har ett annat ess i rockärmen till nästa år.
Vi kom till Madrid på kvällen 18:30. Jag har väntat i säkert fyra år på att lyckas med det omöjliga….. att få ett bord på trestjärniga DiverXO. Jag tog med mig tre av gästerna som visat ett intresse tidigare. Jag visste inte vad jag kunde vänta mig. Jag har flera gånger sett deras tiominuters film på Youtube och jag var lite smått nervös.
Vi steg ur taxin ett par kvarter från fotbolls stadium Santiago Bernabeau. Servisen var klädda i läckra dräkter. Likt krögaren själv så tror jag det är ett plus vid anställningsintervjun om man är totalt sönder taggad med tatueringar och har ringar i både näsa och öron. Personalen var väldigt fräck, MEN absolut inte märkvärdiga eller för coola. Det var ett så proffsigt mottagande och vi förväntade oss en upplevelse för livet.
Här serveras en stor avsmakningsmeny och man tyckte att man kunde dela upp vinvalet med en vit början för att fortsätta med röda viner i halvlek. Jag fick plattan i min hand och hittade en Champagne 2016 Béreche & Fils Le Cran Ludes Premier Cru som satt som en smäck till våra aptitretare. Dessa var oerhört vackra och välsmakande, nästan i ”Frantzén klass”. Jag valde en 2019 Belondrade ”Les Parcelles” på verdejo-druvan från Rueda. Ett prestigevin som produceras i väldigt små kvantiteter. Ljuvligt gott… men det nästkommande vinet skulle få mig till tårar. Deras sommelier hade ett vin utanför listan. Premiär årgången 2003 av LAPENA från Ribera Sacra i Galicien. Så underbart och insmickrande med fräschör trots sina 21 år på nacken.
Det var så mycket ingredienser och moment i varje rätt att vi inte hängde med. Efter deras långa presentation nickade vi instämmande att vi hade förstått och såg fram emot serveringen. – hörde ni vad han sa? – nej?. Man hade helt fantastiska illustrationer till varje rätt och man ville sno med sig dessa. Men lugn… dessa fick vi med oss i ett stort kuvert efter avslutad måltid. Det blev lax, krabba, kaviar, små-ål, ungtupp och mycket annat fram till halvtid. Vi var väldigt nöjda och man hade inte sparat på smaksättningen. Det var mycket smaker från orienten och ofta kände vi inslag från Indien i kombination med spanska smaker. Servisen arbetade oerhört diskret under hela kvällen och menyn höll ett väldigt bra tempo. Skulle man gå på toaletten var man tvungen att säga till i god tid, så att man inte rubbade den alldeles perfekta tillagningen. Vi tyckte att andra halvlek var något svajigare, ibland något för hög syra och jag som är känslig för för mycket rökt tyckte att jag ätit en bättre hummer. Presentationerna var fortsatt spektakulära utan någon som helt jämförelse med filmen jag hänvisade till i början.
Vi drack två väldigt goda röda viner: 2021 Viariz Vino de Altura från Bierzo på Mencia-druvan i en slående lik Bourgogne-stil. Det blev mer kraft i glaset när 2019 Pintia från Toro och bodegas Vega Sicilia kom in. Vi avslutade kvällen med något gott, sött franskt som en 1990 Quarts de Chaume Domaine Baumard från Loire.
Vi lämnade krogen väldigt nöjda. Utan tvekan ett att mina roligaste trestjärniga besök. Ett väldigt läckert och vågat koncept där man landar på bägge fötterna. För mig en mycket stark trea och mina små högst personliga avvikelser i favorit smaker höll inte alla riktigt med om. Jag återvänder gärna till DiverXo, problemet är bara att få ett bord.
Vi hade igår en väldigt trevlig sightseeing till fots med duktiga guiden Natalia. Vi åt en väldigt god lunch på min favorit El Paraguas. Jag var inte riktigt nöjd senast på TenConTen och ville prova något nytt. Då jag varit här väldigt många gånger och varit super nöjd så var jag inte så orolig. Men man vet aldrig när det rör sig om trettio personer. Mina underbara gäster undrade om inte krogen hade en stjärna, för så bra var det med jamon iberico, sparris med krabba och valmöjlighet av varmrätterna hummer-ris eller spädgris innan desserten.
Sista kvällen var fri och vi var sex personer som vandrade bort till Mercado San Miguel. Här beställde vi in lite smårätter och goda viner innan vi avslutade kvällen med lite provning på Brandy, där vi jämförde Carlos I med Cardenal Mendoza från Jerez.
Det är otroligt men på tre veckor har jag tagit hand om 90 personer. Inte ett enda hack i skivan och jag kan inte nog säga hur tacksam jag är med att ha så oerhört trevliga och lättsamma resenärer. På den senaste resan fick jag in sju nya bokningar till Verona till våren och där är det nu bara är två platser kvar av trettio. Ett par bokade sig till Toscana nästa höst och där ser man vad min nya rese-broschyr ger. Jag känner mig bortskämd.
Men nu är jag ganska slut och ser fram emot en vecka på hemmaplan. Vår dotter Frida väntar barn och nedkomsten är utsatt till på måndag. Det kommer att bli mycket padel och bastu. På tisdag är det hemma premiär för Rögle mot Frölunda och jag som årskorts-innehavare är på plats. På onsdag är Kaj värd då Gastronauterna har träff på Trädgården på Skäret. Louis Jadot kommer till Culise på torsdag och då är jag med och håller i en WineMakersDinner. På den fina Bourgogne-middagen finns det platser kvar.
Ta väl hand om er!
Bästa hälsningar
Håkan