Jag vet inte på rak arm hur många år i rad jag kört min resa till Toscana. Men det är säkert 20 år. Vi har alltid bott på Hotel Garden en bit från centrum. Många av mina gäster har uppskattat avståndet och då fått en välbehövlig motion. För andra har det varit jobbigt, men det har löst sig med en taxi-resa. Förra året brottades jag med att det verkade som att Siena-taxi slutade med sin service runt 21-tiden. Mina gäster hade ett helsike att komma hem och denna nyuppkomna situation var fullständigt ohållbar.
Jag gav mig ut för att leta nytt hotell innanför murarna och genom tips från några av mina vänner, så fick jag nys om Hotel Athena ****. Där har vi nu bott under hela vår vistelse på fem nätter och det har varit som en dröm. Bussen hämtar och släpper av oss vid ringmuren,300 meter från hotellet och från Hotel Athena har det varit 10 minuters promenad till Piazza del Campo, där allt händer. Äntligen har jag funnit ett oslagbart hotell och alla var super nöjda.
Genom en vän på SAS har jag även fått veta att flygplatsen i Florens har mest strul av Europas flygplatser, varför vi använde oss av Pisa och Norwegian. Lite längre att köra, men direktflyg är att föredra. Efter att vi landat 09:15 i måndags åkte vi mot Florens och tog sedan av mot Siena och svängde av på de slingriga vägarna in i Chianti Classico- området. Första besöket var hos Barone Ricasoli. Vinhuset som en gång i tiden kreerade receptet för Chianti Classico. Vi fick en provning och därefter en välsmakande lunch efter denna något tidiga morgon.
I tisdags tillbringade vi hela dagen i Montalcino för att bekanta oss med vinet Brunello di Montalcino. Vi inledde med Le Potazzine, som drivs av Gigliola Giannetti och hennes båda döttrar/småfåglar (potazzine) Viola och Sofia. Här var det en fantastisk värme och atmosfär och så här andra gången som jag besöker vinhuset, så är detta en favorit. Vi gick igenom hela processen i deras fina källare och vi fick prova fyra av deras viner. Det enda problemet med de goda vinerna är prislappen där deras Brunello di Montalcino kostar 93 euro och deras Riserva 250 euro. Vi lämnade Le Potazzine med en väldigt god känsla i kroppen och vi ses igen om ett år…. Eller tidigare om Sofia eller mamma Gigliola tittar förbi Helsingborg för en Vin-middag.
Brunello di Montalcino får enligt lagstiftningen inte lämna gården förrän tidigast fem år efter skörden. Stilarna varierar, men det flesta låter sitt vin vila under 36 månader på fat och resterande tid på flaska. Vår Riserva från 2015 hade fått vänta i sju år på lansering och detta var deras fjärde årgång man lanserat på trettio år.
Min vän greven Francesco Morone Cinzano på Col d´Orcia är en helt underbar man som alla bara älskar. Tyvärr är han idag märkt av en sjukdom och inledningen sköttes av hans högra hand Nicola. Han gjorde det bra, men när greven skred in till provningen så blev det en helt annan stämning. Fullständigt klar i knoppen guidade han oss bland sina utsökta viner där 2015 Brunello di Montalcino Riserva ”Poggio Al Vento” samt 2017 Olmaia Cabernet Sauvignon stack ut. Eftersom vi är så goda vänner så kunde jag skämtsamt ifrågasätta om verkligen hans viner vinner på lagring? – Du är en luring du Håkan!! Utbrast Francesco och gick in i sin privata källare. Ut kom han med två magnum buteljer av 2010 Brunello di Montalcino, som var alldeles bedårande och goda med sin mjukhet och ädla utspel.
Som vanligt serverades en välsmakande buffé med mycket gott från gården. Även Francesco lovade att återkomma till Helsingborg till våren. Folk handlade på sig lite goda buteljer, som trycktes ned i kofferten och vi fick köpa Olmaia till halva priset.
Vi har besökt ett koppel av mina favoritrestauranger under veckan. Mitt problem är alltid att få krögaren att servera mindre portioner. Som hos Taverna San Giuseppe fick vi tre rikligt tilltagna aptitretare följt av två pastarätter innan oxen kom in. Och som grädde på moset en Tiramisú.
Hos Félsina i Castelnouvo Berardenga var det lika mycket fokus på deras olivoljor som på deras viner. Som vanligt en charmant rundvisning i deras historiska källare innan vi slog oss ner till bords. Att jämföra olja på Leccino, Pendolino, Moraiolo samt Correggiolo var väldigt spännande och lärorikt. De förstnämnda oliverna skördas tidigare och har således en mindre bitterhet och är mjukare än de två sista.
Vinerna är strålande och toppades med deras Chianti Classico Riserva Rancia. Vi jämförde detta vin med deras IGT Fontalloro där vinet fått en deklassificering för att sangiovese druvorna kommer från både Chianti Classico som från Chianti Colli Senesi. Vi avslutade lunchen med deras prisade Vin Santo från 2016. För mig en av Toscana´s bästa söta viner och väl värd priset på 45 euro för en halv flaska.
I torsdags åkte vi en timme söderut till Montepilciano för att bekanta oss med DOCG-vinet Vino Nobile di Montepulciano. Vi besökte först familjen Carletti på vingården Poliziano. Vi kunde jämföra både en nylanserad årgång mot en butelj som fått några år på nacken. Här kände man tydligt att vinerna behöver tid och blir betydligt lättare att uppskatta tillsammans med mat.
Resans bästa mat skulle vi få på vingården Avignonesi. Men först en tur i källarna där vi fick veta att deras Grandi Annati är en IGT idag och man väljer att inte sätta ut DOCG Vino Nobile di Montepulciano på etiketten för att man vill ha lite fria tyglar under tillverkningsprocessen. Skriver man IGT så är man inte låst över några restriktioner. Vinet 50 & 50 är deras stolthet och uppkom på en middag med ägaren från Cappanelle i Chianti Classico. Man blandade 50/50 av sangiovese från Cappanelle och merlot från Avignonesi´s odlingar i Cortona. Resultatet blev verkligen lyckat och vi avnjöt deras 2019 till lunchen. Dessvärre har priset gått upp till 130 euro buteljen.
Hälften av besöket handlar om deras båda söta Vin Santo. Två unika rariteter som har sin extrema sötma och komplexitet tack vare ”moder jästen” som lever på gården. Druvorna torkas på bast-mattor och får sedan jäsa och lagras i små 50 liters fat, som är förseglade med lack i 10 – 12 år. Vi drack deras otroliga 2010 Occhio de Pernice Vin Santo till den goda semifreddo´n. Ägaren Virginie Saverys kom och pratade flera gånger och uppskattade vårt besök väldigt mycket.
Ett par veckor innan besöker erbjöds min grupp att få testa deras Porchetta till varmrätt, som grillades på ett spett uppfunnet av Leonardo Da Vinci. Detta är en klassiker i det italienska köket och består av en saftig fläsksida som fylls med örter och citron. Det är ganska mycket fett och när man plockat bort de största fettslamsorna så är köttet det saftigaste man kan tänka sig från gris.
I torsdags hade gruppen en ledig kväll. Några hade bokat biljetter till operan och vi var ett par sällskap som bokat sig på samma krog: Da Divo. Jag och några vänner provade några spännande buteljer som 2020 Siepi från Mazzei, 2021 Luce, 2016 Brunello di Montalcino Renieri samt 2020 Badia a Passignano Chianti Classico från Antinori.
Även på de bättre krogarna i Siena som Da Divo så serveras det väldigt unga viner. Man har inga lager på äldre årgångar och vid den lediga lunchen i San Gimignano på fredagen så hade man ”bara” Brunello från 2019, vilket är den senaste årgången som lanserats. Gott men lite synd.
Det är mer regel än undantag att vinerna här i Toscana betingar ett högre pris än samma vin på Systembolaget. Därför inhandlas det inte så mycket på denna resa. Skall man handla, så rekommenderar jag att vänta till sista dagen då vi besöker Poderi del Paradaiso. Detta är ett ”hemma hos” besök och ägaren David Cecchi tar alltid själv emot. Denna gång inledde han med att samtliga viner, utom ett var slutsålda. Han hade 120 buteljer kvar av goda Paterno II. Men att skicka hem dessa skulle kosta runt 6.000:- och att betala 50:-/flaskan för att få hem ett vin gjorde att vi hoppade över denna gång. Men självklart pressade många av mina gäster ner några buteljer i väskan.
Man ser positivt på årets skörd, men då får det inte komma mer regn som ställer till det. Om tio dagar börjar man med plockningen och många vingårdsägare har nu några sömnlösa nätter.
Om en timme skall vi åka mot flygplatsen i Pisa. Jag tänker tillbaka på en helt suverän vecka med de bästa gäster man kan tänka sig. Flera har redan bokat upp sig på nya resor, vilket är väldigt kul.
Ikväll lördag väntar Lis med lite signalkräftor när jag kommit hem strax innan åtta. Imorgon blir det lite bokföring och att gå igenom alla kvitton samt kommande bokningar som kommit in. Jag brukar även en sista gång säkerställa allt inför den kommande veckans resa till Ribera del Duero & Madrid. Självklart blir det en skön bastu på Pålsjöbaden vid 10-tiden.
Om en vecka återkommer jag med en ny rapport från Spanien
Ha det så bra och vi håller kontakten
Bästa hälsningar
Håkan