En väldigt fin vecka i Toscana

Min resa till Toscana med 29 gäster kunde inte börjat bättre i måndags. Efter att vi anlänt med direktflyg från Köpenhamn till Pisa så åkte vi direkt mot Chianti Classico-distriktet och byn Panzano. Här skulle vi besöka världens mest berömda slaktare: Dario Cecchini. Han blev en världskändis 2001 då han anordnade en spektakulär begravning under galna kosjukan för att hedra Bistecca Fiorentina, denna stora T-bone steak som fått namnet p.g.a av närheten till Florens. Han blev en nationalhjälte med sitt stora arbete med att respektera djuren och traditionerna.

12:30 kom Dario ut på trappan till sin butik och blåste ett par fanfarer i sin trumpet samtidigt som han ropade ut sitt budskap om respekten för världens finaste biff-kött. Vi var säkert 200 personer samlade och det hälldes upp frikostigt av en Sangiovese ur magnumbuteljer av bast. En våning upp hade man dukat upp vårt långbord och föreställningen kunde börja. Alla drack samma ”husets vin” och jag hade med mig en kartong under armen, sponsrad av vingården Fontodi som skulle besökas efter lunchen.

Först en ljuvlig råbiff följt att en carpaccio. Som bordsunderlägg hade vi en tjur avbildad med massor av nummer för att precisera styckningsdelarna – Nästa rätt kommer från nummer 9 !!! och så kunde man följa varje köttbit som var grillat till perfektion och inte helt oväntat tog Bistecca Fiorentina hem priset som bästa styckningsdel.

Efter denna spektakulära lunch åkte vi till Fontodi, en egendom som familjen Manetti tog över 1969. Med sina 70 hektar producerar man främst Chianti Classico, men även deras 100 %-iga Sangiovese: Flaccianello delle Pieve. Det var dottern i huset Margherita Manetti som ledde den fina provningen. Vi åkte sen till Siena och vi checkade in på vårt utmärkta hotell innanför ringmuren

Tisdagen var utstakad för Brunello di Montalcino. För mig var det premiär att besöka San Polo, som ägs av Marilisa Allegrini. Vinmakaren Riccardo tog hand om oss och vi fick en helt fantastisk provning av det bästa man kan tänka sig. Man har ett snitt på 42 hl./ha när man producerar sina viner och vinet Brunello di Montalcino måste lagras i minst fem år före release och den sker först i januari månad fem år efter skörden. 1994 var första året man gjorde vin på San Polo och Marilisa Allegrini tog över 2007. Enligt Riccardo menar han att det tog tre år innan Marilisa fick sin profil på sina viner och man räknar 2010 som nystarten.

Vi fick prova fem viner: Rosso di Montalcino, Brunello di Montalcino, Brunello di Montalcino ”Podernovi”, Brunello di Montalcino ”Vignavecchia” samt Brunello di Montalcino Riserva från 2015. Vinerna serverades i en stegrande ordning där de vingårdsbetecknade vinerna var exceptionella. Det är kanske bara prislappen man kan klaga på, då man tog 330 euro flaskan för sin Vignavecchia.

Vi fortsatte till Col d´Orcia och min vän greven Francesco Morone Cinzano. Han besökte mig senast i januari detta år med en bejublad afton på Sofiero Slottsrestaurang. Hans presentation om gården är alltid värdefull och intressant. Provningen var fantastisk med b.l.a hans Cabernet Sauvignon Olmaia från 2013 samt två årgångar av Riservan Poggio Al Vento Brunello di Montalcino från 2015 och 2008. Som vanligt serverades en god lunch med pasta och tryffel från deras egen mark samt ett egen-skjutet vildsvin, som man gjort en ragu på. Mina gäster var helt tagna över detta familjära mottagande. Efter både dessert och grappa var stämningen på topp då vi åkte upp till byn Montalcino för en timmes stopp innan vi åkte hem till Siena och en gemensam god middag tillsammans vid Piazza del Campo.

I onsdags åkte vi till byn Castelnouvo Berardenga i den sydöstra del av Chianti Classico. Vi besökte Fèlsina och deras historiska källare innan vi slog oss ner för en god lunch. Det serverades husets finstämda Il Sistri Chardonnay, deras klassiska Chianti samt de båda vinerna med beteckningen Riserva: Rancia samt Fontalloro. Höjdpunkten får många var att få smaka på deras underbara, söta Vin Santo som hade tillbringat sju år på små Caratelli-fat. Den knäckiga smaken och en restsötma på 125 gram/liter överraskande många av mina gäster, som tidigare smakat på lite enklare varianter av detta vin.

Man använder sig av de vita Trebbiano och Malvasia som fått torka i ett par månader på bambu-mattor för att reducera musten till 50 %. I fatet dunstar vinet ytterligare och på det hela tappar man 70 % i jämförelse med ett traditionellt vin.

I torsdags stod det Montepulciano på schemat och då menar jag inte det enkla vinet Montepulciano d´Abruzzo från östkusten utan Vino Nobile di Montepulciano. Dessa båda viner har ingen som helst koppling till varandra. Det sägs att en gång i tiden så skänkte en mäktig person vin-rankor till d´Abruzzo och då valde man att använda sig av namnet på denna druva. För i Montepulciano är det Sangiovese som gäller.

Vi besökte två av de viktigaste gårdarna och inledde med Poliziano. En fin genomgång med tydligt förklarat om hela processen samt de olika klassningarna innan vi fick prova sex av deras viner. Asinone som kommer från ett enskilt fält är alltid min favorit. Vi kunde här jämföra den klassiska 2021:an med den mer solmogna 2022:an. Jag berättade att om dessa viner bara får lite tid i källaren så blir dom enormt storstilade och jag hänvisade till en 2010:a som vi drack på Rosenvägen för tre veckor sedan.

Jag vet på förväg att lunchen på Avignonesi är resans bästa måltid. Jag behöver inte skicka ut några enkäter, för jag vet i förväg. Jag kortade besöket och bad att man skulle lägga extra fokus på deras söta Vin Santo och berätta om de övriga vinerna under lunchen. Man kan förstå prislappen på 235 euro för en halva, när man fått veta att det tar tio år att producera vinet samt att man tappar väldigt mycket vin p.g.a koncentrationen.

Vackert uppdukat med fyra bord. En servis som höll stjärnklass och som var väldigt frikostiga med upp hällandet av vinerna. Deras Il Marzocco Chardonnay var väldigt Bourgogne-lik och finstämd. La Tonda är deras nya projekt där man gjort studier av densiteten beroende på odlingstätheten av vinrankorna. Vinrankorna var planterade likt ett cykelhjul med ekrar och ju närmare man kommer navet desto kortare är avståndet mellan rankorna. Studierna visade att frukten var mer koncentrerad om vinrankorna låg nära och rotsystemet fick kämpa.

50 & 50 är deras samarbete med producenten Cappanelle i Chianti Classico. Merlot druvorna kommer från Avignonesi´s odlingar i Cortona och Sangiovese från Cappanelle´s odlingar uppe i Chianti Classico. Det visade sig att denna blandning blev enormt lyckad och idag är vinet en välkänd Super Tuscan. Deras söta vin Occhio de Pernice är Italiens mest berömda vin. Efter tio år i förslutet, lackat fat är vinet väldigt trögflytande och med ibland en restsötma som uppnår 350-400 gram socker/liter.

Efter samtliga luncher tillsammans är det viktigt med lite fria kvällar. För i Toscana serveras det rejäla portioner och många mäktar inte med två fullskaliga middagar om dagen.

Vi knöt ihop säcken i fredags med ett ”hemma hos” besök hos David Cecchi i San Gimignano på Poderi del Paradaiso. Vi satt i deras soliga trädgård och bara njöt av en generöst tilltagen buffé samtidigt som jag och David serverade sex olika viner. Deras vita Biscondola Vernaccia di San Gimignano överraskade många med sin något blygsamma ekighet och inslag av 10 % Chardonnay. Vidare ett koppel av viner med Sangiovese samt internationella druvor. David avslutade med en 2001 av topp vinet Saxa Calida och det började att göras business för att skicka hem lite av dessa mycket prisvärda viner.

I skrivande stund är det förmiddag här i Siena. Jag skall ta mig en promenad till min favoritbutik för att inhandla lite godsaker med hem. I eftermiddag flyger vi hem från Pisa och jag kan bara konstatera att denna vecka har varit lika lyckad som jag förväntat mig. Toscana är helt fantastiskt och med mina ingångar på vingårdarna efter min bok 2009 av Provsmakning i Toscana. Det sätter en extra guldkant och gör besöken unika. Nu kommer jag att vila denna resa till 2027.

Imorgon söndag blir det bastu, padel, hälsa på lille Nils samt ladda batterierna inför måndagens resa till Rioja.

I nästa vecka väntar fyra dagar med fina vin-besök och måltider i detta underbara distrikt. På torsdag lämnar vi Logroño bakom oss för San Sebastian. Där bor vi flott på Hotel Londres och avslutar resan med trestjärniga Martin Berasategui. Rapport kommer till nästa helg.

Ha en fin vecka!
Håkan