Barbados smaka på namnet…. Barbados. Efter en mycket smidig flygning med god mat och excellent service med British Airways från London till Bridgetown Barbados så hade vi en välkomstmiddag på hotellet. Efter att ha tillbringat hela lördagen på den mest underbara strand man kan tänka sig, så blir jag lite förundrad över att det är sällan man hör någon som åker hit. Ett helt fantastiskt vatten med 28 grader, kritvit sandstrand och solstolar som är gratis. På Barbados finns inga privata stränder utan stränderna och solstolarna är fria och till för alla. En Rhum punsch gjorde en på gott humör och till lunch blev det lite bläckfisk samt en kall lokal lager av märket Banks.
Royal Clipper är det största skeppet av de tre farkoster som Mikael Krafft äger. Jag har tidigare bara seglat med det minsta skeppet Star Flyer. På denna tur var vi sammanlagt 204 passagerare och hälften till antalet i besättning som kom från 15 olika nationaliteter. Jag kände direkt att detta skepp var betydligt rymligare, även om inget fattats på Star Flyer. Sedvanlig säkerhets-genomgång och därefter en finare middag.
Vi seglade i stort sett hela natten utan motor. I slutet av resan meddelade kaptenen att vi under veckan gått till 60 % med segel. Union Island kallas i programmet för
” Captains Best” och vi åkte in med våra tendrar till en helt magisk strand. En kille stod och spelade steel-drum (oljefat) till rytmisk reggaemusik. Vi snorklade, solade, drack Rhum-punsch och den lokala ölen Carib. På kvällen höll jag den första provningen av tre inne i biblioteket för mina gäster. Vi höll på i en och en halv timme och provningen med tema Champagne toppades med 2013 Dom Perignon.
Grenada stod på programmet i måndags och efter en tidig lunch tog jag och några vänner tendern in till huvudstaden St.-Georges. Man hade en modern ankomsthall som mest liknades av ett köp-centra och utanför fanns modernare byggnader som inte fanns här vid min semester på ön för 44 år sedan. Jag vandrade upp till Market Place och här var det sig likt. Samtliga och då menar jag ALLA var sten packade efter att ha rökt gräs och det låg en tät doft av sötma i luften. Mycket riktigt så satt man och rökte På precis överallt. Detta verkar vara hel ok, då det patrullerade poliser i tjusiga uniformer runt denna samlingsplats. Det blev en påse med muskotnötter med hem i bagaget som en souvenir och nu har jag nötter för tre generationer framöver.
Målet med dagen var en tur till en av världens finaste stränder: Grand Anse Beach. Vi tog en taxi dit och hyrde solstolar och parasoll. Stolarna kostade fem dollar styck, vilket vi inte protesterade emot. En rask kille serverade oss kalla drycker hela eftermiddagen samtidigt som vi njöt av de bästa bad man kan tänka sig. Jag ringde hem till hela min familj på Messenger och önskade av hela mitt hjärta att dom varit med här. Men jag funderade på om Grenada är rätt ställe för en semester? Jag såg inte en enda restaurang på hela dagen. Återbesöket på Grenada blev väldigt nostalgisk för mig.
Det var faktiskt så att efter min resa till Grenada 1982 så var jag så entusiastisk och exalterad att jag ville visa alla jag kände mina dia-bilder från resan. Det blev faktiskt en historia på stan hemma i Helsingborg om att jag riggade upp min filmduk och projektor så fort jag fick chansen. En gång blev vi bjudna till Kate & Robert Kroon på Råå och jag ville göra mig lustig… Jag kom laddad med min utrustning och vid min entré till festen sa jag – Jag tänkte att får vi en lucka ikväll, så har jag tagit med mig lite bilder från Västindien. Denna innehållsrika måndag avslutades med ett uppträde av ett 12-manna steel-band på kvällen ombord på Royal Clipper och vi dansade till de härliga rytmerna med Hot-Hot-Hot som avslutning.
Men det skulle bli bättre… på tisdagen hade jag bokat in en utflykt för hela gruppen. 9:00 anlände vi till Tobago Cays. En liten ögrupp om fem öar som varit självständigt sedan 1979. Vi hade en tre timmars tur med en katamaran, där vi gjorde tre stopp för snorkling med stora vattensköldpaddor. På med snorkel och cyklop och sen ner i det azurblå vattnet som var helt fantastiskt. Jag såg säkert tjugo sköldpaddor samt ett par större stingrockor. Ombord serverades Rhum punsch och turen avslutades på en av öarna där Royal Clippers besättning anordnat en BBQ på stranden. Runt vår matplats strosade leguaner runt för att se om det fanns några rester att äta. En helt underbar dag som jag utropade som en av de mest underbara dagarna i mitt liv. Så oerhört vackert och en optimal paradis-känsla.
På kvällen var det dags för min andra provning och med temat Vit Bourgogne. Vi provade fyra viner med stegrande intensitet från Chablis, Pouilly-Fuissé för att jämföra de båda grannkommunerna Meursault med Puligny-Montrachet. Ett väldigt uppskattat inslag på en resa som mest handlat om sol och bad.
Vi seglade vidare och i onsdags anlände vi till Kingstown på St Vincent. Jag bokade mig på en ö-tur i tre timmar. När vi kom in till den lilla staden så kunde man läsa på flera skyltar ”Köp din cannabis här!”. Med ett par enkla knapptryckningar på mobiltelefonen så var det klart och man var välkommen att komma in på ett Pharmacy och hämta sitt gräs. För mig kändes detta helt galet, men vår guide menade att det var hur legalt som helst. St. Vincent är en ganska stor vulkanisk ö med svarta sandstränder. Inkomstkällan är främst turism. Även en utvecklad export av bananer, mango och jordnötter. När vi åkte runt på flaket på det tuk-tuk liknande ekipaget så mötte vi flera skraltiga bilar där man lagt ner mer pengar på ljudanläggningen än på vad själva bilen kostat. En trevlig tur där man kunde se hur lokalbefolkningen bodde.
Tillbaka på Royal Clipper och vi seglade en dryg timme till den mytomspunna ön Bequia. När jag var i Karibien på Grenada 1982 så nämndes denna ö väldigt ofta då det ryktades om att många kändisar hade denna paradisö som en dold hemlighet. Vår guide berättade för oss att Mystiqe idag är en hetare ö för celebriteter. Det blev lite avkoppling på den ljuvliga stranden med många sköna bad.
I torsdags anlände vi till Fort De France – Martinique. Det var första gången under denna tur som vi lade till vid kajen i hamnen. Det var även första gången under veckan som jag kunde ta emot sms, då vi kom in på franskt nätverk och vårt svenska surfpass gällde. Här fick man en stads känsla, men inget att återvända till. Gick och strosade runt ett par timmar och ännu en gång var det slående att där fanns inga restauranger värda namnet. Vi seglade en dryg timme till badviken Grand Anse Beach. Här var det ljuvligt och vi kopplade av under några timmar.
På kvällen höll jag min tredje och sista dragning om vin i biblioteket för mina gäster. Temat var bra röda viner och vi smakade på Gevrey-Chambertin 2021 från Domaine Arlaud, 2019 Brunello di Montalcino Col d´Orcia, 2022 Tignanello från Antinori i Toscana samt höjdaren 2012 Chateau Lynch-Bages från Pauillac i Medoc Bordeaux. Detta var en bra start på kvällen då vi var lite uppklädda till Captains Dinner med efterföljande underhållning. Denna kväll serverades vi gratinerad hummer samt Tournedos Rossini.
I fredags kom vi till en riktig pärla: St. Lucia och två stopp. Först något pittoreska Marigot Bay där jag tog en båttransport i en minut till en vacker halvö med palmer, några skjul som serverade drycker samt hyrde ut hyrstolar. Jag var helt ensam i en timme innan det kom en flock från en katamaran. Jag kom i slang med några killar som erbjöd mig både det ena och det andra. Det blev att ”tjommen” klöv en kokosnöt och spädde ut kokosmjölken med vit rom. Väldigt gott och jag kände att till denna något undanskymda plats vill jag gärna återvända till. Tillbaka till Royal Clipper, lunch och vidare seglats till Soufrière – St. Lucia och här valde jag att stanna på skeppet för att koppla av samt bada i det azurblå vattnet från akterdäck som fällts ut för vår skull. På kvällen hade man bjudit in min grupp till ett cocktail-party och jag kände återigen hur extremt sammansvetsad denna grupp varit.
Vi anlände till Barbados på lördagsmorgonen och jag hade bokat en privat tur upp till destilleriet Mount Gay. Man är världens äldsta destilleri som fortfarande är i full produktion. Vi fick strikta instruktioner och här var inga bara axlar eller öppna skor som visar tårna välkomna. När vi kom fram blev vi även försedda med hjälmar och tillsagda att på vissa platser fick vi inte fotografera. Varför fattade ingen?
Det blev en Rhum-punsch som välkomstdrink innan turen startade. Vi gick genom hela processen och fick prova både lokal som Karibisk melass. Denna söta sirap hade en tydlig smak av lakrits och smakade väldigt gott. Kopparpannor och fat visades innan vi fick prova fyra olika sorter. Ett mycket intressant besök som avslutning på en fin vecka där merparten stannade kvar på Barbados.
Förra årets resa var helt underbar här i Karibien. Men skall jag vara helt ärlig så passar mig Grenadinerna betydligt bättre. Här får man verkligen den äkta paradiskänslan efter oförglömliga strandhugg. Det kommer garanterat att bli en ny resa hit i samarbete med Poseidon Cruises.
När är jag hemma igen i kylan och om någon timme kommer lille Nils
Bästa hälsningar
Håkan