Jag måste erkänna att jag var riktigt taggad för att få komma iväg till Champagne och Paris denna vecka. Det var extra spännande då jag innan resan inte träffat 20 av mina gäster. Dessvärre började det illa, då flyget från Landvetter blev inställt i sista sekund och fyra gäster missade den första dagen. Sen var även Arlanda-flyget försenat och jag fick smidigt svänga om i programmet. Hade detta hänt för ett antal år sedan, då jag var mindre rutinerad, hade jag gått i spillror. Men sådant här kan hända och inget man kan påverka. Jag har ofta nämnt att jag är bortskämd med väldigt trevliga och lättsamma gäster. Även så denna gång då de fyra Landvetter-resenärerna var helt oberörda och positiva när de anlände på kvällen till vårt hotell i Reims.
Jag har byggt upp en väldigt fin relation med Taittinger och här kan jag lova er ett riktigt VIP-besök. Vi inledde på deras slott Marquetterie i byn Pierry med aptitretare i trädgården och den nylanserade 2013 Comtes de Champagne Blanc de blanc. Denna favorit Champagne var lika imponerande som vanligt med sin vinösa stil. Vi bjöds in på slottet och åt en bättre lunch med hummer, kalvfilé, ostar samt Pavlova till dessert. Till denna meny serverades fyra olika Champagne. Vi åkte in till Reims och besökte deras historiska källare, Les Crayéres och fick smaka på ännu en Champagne. Vilken start på resan!
Les Crayéres är namnet på de djupa källare som skapades då man en gång i tiden behövde sten för att bygga upp staden Reims med sina kalkstens-hus. Det är bara 6 hus i Champagne som har dessa grottor: Veuve Cliquot, Charles Heidsieck, Pommery, Ruinart, Martell och Taittinger.
Champagne kan lätt bli ”same same” och för mig är det viktigt att hitta en variation på besöken. I tisdags besökte vi Henriot på förmiddagen. Ett väldigt bra hus som jag följt under många år, men aldrig besökt. Här tog Kévin Iun emot oss och besöket blev en verklig utbildande fullträff. Vi fick veta att Champagne är på 32.000 hektar med 200.000 i Bordeaux som jämförelse. Det finns idag 16.200 druvodlare som säljer sin frukt till de stora husen, vilka är 390 till antalet. Dessutom finns det även 125 kooperativ i detta mytomspunna distrikt. På Henriot producerar man 800.000 buteljer årligen och man använder sig att druvor från 29 olika byar och man har knutit till sig 36 familjer som tillgodoser 87 % av druv-behovet.
Efter en god lunch i Epernay besökte vi exklusiva Philipponnat i byn Mareuil-sur-Aÿ. Här andades det klass och fingertoppskänsla. Vi fick prova fem olika Champagne. Deras båda standard cuvéer i både vitt som rosé. Den syrliga och friska Blanc de blancs mot det mer avrundade Blanc de noirs gjort på enbart blå druvor. Vi provade även deras Zero dosage, vilket innebär att man inte har någon tillsats av socker alls och för mig blir då karaktären alldeles för neutral och intetsägande med avsaknad av frukt.
Sedan ett par år tillbaka i tiden har jag hittat en riktig pärla, tack vare min vän Glenn Nilsson. Det är Michel Arnould i byn Verzenay. Sonen i huset, Thomas tog emot oss på sitt hjärtliga sätt och bjöd på en annorlunda ”hemma hos visning”. Som vanligt gick vi genom hela processen innan vi fick prova deras ljuvliga viner, med Pinot Noir i fokus. Han öppnade även en butelj på gårdsplanen A la volee, vilket innebär att man skjuter ut jäst fällningen utan att frysa ner den och detta med hjälp av en tång. Thomas var på extremt gott humör och erbjöd samtliga gäster att få köpa max två buteljer vardera. Jag kan lova att det blev handel och själv köpte jag två buteljer av prestige-vinet Memoire som Richard Juhlin skrivit att det är ett av 100 Champagne man måste dricka innan man dör. Denna gång var det en 2018.
Efter ännu en välsmakande lunch besökte vi nyrenoverade och oerhört lyxiga Ruinart. Så vackert och designat efter att ha varit en byggarbetsplats i ett par år. Vackra källare uppvisades och jag hade beställt en Blanc de blancs provning. Först deras standard Champagne och därefter 2013 Dom Ruinart. Denna Champagne utropades även detta år som hela resans största upplevelse.
Den nytillträdde källarmästaren har jag kritiserat då han inte lanserade Dom Ruinart i 2008. Han ansåg inte att 2008 var en bra årgång för Chardonnay?? Ett omdöme han är totalt ensam om i hela Champagne. Men så lanserade han 2010:an, som inte är ett speciellt bra år. Och det vinet var helt magnifikt. Nu fick vi återigen veta att det inte blir någon 2012a?? Helt obegripligt igen. Men så fick vi njuta av denna helt otroligt underbara 2013, som är bland det godaste Champagne jag någonsin smakat. Väldigt vinös, gräddig och frukt driven i en utvecklad stil. Vilket mästerverk!! Och jag får nog sluta med att ifrågasätta denna eminenta Chef de Cave.
I torsdags avslutade vi vår vistelse med ett besök hos Pommery. De 116 stegen ner till deras källare på 30 meters djup är alltid spektakulärt. Man profilerar sig genom sin konstutställning som byts ut varje år. När man ser på många av verken undrar man hur många buteljer Champagne konstnären satt i sig innan skapandet. Men viss fanns det något som var extra fint. Vi jämförde Blanc de blancs med Blanc de noirs från deras bättre serie Apanáge, där vinerna fått vila på jäst fällningen i fem år.
Innan vi lutade oss tillbaka i bussen intog vi en bättre lunch på Le Parc – Les Crayéres som har två stjärnor i Guide Michelin. Den nya kökschefen Christophe Moret sedan två år kom och hälsade och mottog applåder från min väldigt nöjda grupp. Det blev fyra aptitretare, anklever, Fisken John Dory, Duva, Osten Langres samt en dessert på hasselnötter. Man hade även komponerat en fin matchning med väldigt intressanta viner.
På tal om Guide Michelin så nådde mig det chockartade beskedet häromdagen att den legendariske Georges Blanc i byn Vonnas tappat sin tredje stjärna efter fyrtio år. Detta kan inte vara roligt för den 82 åriga George som byggt upp ett helt imperium i byn Vonnas i södra Bourgogne. Jag arbetade för honom under två kvällar vid ett gästspel på Wärmdö Golf klubb för trettio år sedan och jag har sedan dess besökt honom på den trestjärniga restaurangen flera gånger. Senast besökte jag och Lis honom för två år sedan, då vi även bodde över. Jag kan förstå att han tappade en stjärna då vi inte var 100 %-igt nöjda. Fortfarande är hans Bresse-kyckling bland det godaste jag ätit.
I Paris tillbringade vi två nätter. Jag gick i torsdagskväll ut med några vänner på Le Bon Georges. En krog jag besökte för ett och ett halvt år sedan. Lokalen är trång, stökig och läcker. Men denna gång höll inte maten någon klass. Det var bara dyrt och hädanefter rekommenderar jag inte längre detta ställe som jag själv fått tips om från olika sommelierer och restaurangchefer på topp krogar i Paris.
Efter vår trevliga sightseeing i Paris besökte jag Restaurant La Tour d´Argent med sin stjärna. Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag besökt detta mat-tempel. Det blev deras prisvärda lunch erbjudande på fyra rätter med aptitretare, gåslever, rocka vingar, anka dessert och jag gjorde ett tillval med deras gädd-queneller samt ost vagn. Allt var som vanligt helt perfekt med en oklanderlig service. Vi drack väldigt gott: Béreche & Fils Brut Réserve Champagne, 2016 Sancerre ”Les Monts Damnés” från Francois Cotat, 2017 Chablis 1 Cru ”Séchet” från Vincent Dauvissat, 2016 Condrieu ”Vernillon” från Jamet, 2002 Volnay-Pitures 1 Cru Jean-Marc Boillot och som avslutning 1992 Fonseca Vintage Port som öppnades med tång.
I skrivande stund sitter jag på flygplatsen och är på väg att flyga hem. Jag tänker tillbaka på en oerhört fin vecka med underbara gäster. När jag kommer hem är jag bara hemma fram till torsdag. Då skall jag ner till Champagne igen med en mindre grupp på 14 personer, då jag skräddarsytt en resa med exklusiva besök hos Bollinger, Charles Heidsieck samt Taittinger.
Nu ser jag fram emot kvällen då vi skall fira min kompis Magnus Alqvist som fyller 65 år och som ställt till med fest på Restaurang Drottninggatan 35.
Ha en fin vecka!
Håkan