1986 gjorde jag och vännerna Per Dahlberg, Magnus Alqvist och Thomas Raber vår första vin- studieresa. Då bar det iväg till Champagne. Sedan dess har vi gjort väldigt många upptäckter tillsammans. Målet är att upptäcka ett område både gastronomisk, kulturen med sevärdheter samt deras viner.
I måndags flög vi tidigt från Kastrup till Wien. Efter en uthämtad hyrbil åkte vi västerut till Wachau som ligger en dryg timme bort. På agendan stod fem vingårds besök och här är det till 100 % fokus på vita viner på druvsorterna Grüner Veltliner samt Riesling.
Vinerna klassas efter enkelhet till mer komplexitet. Först ut kommer Steinfeder som är lättast och oftast en alkoholhalt på runt 12 %. Lättsamma, fruktiga viner som är väldigt okomplicerade och med en prislapp på ca. 120:-/flaskan på vingården. Ett steg upp är Federspiel där alkoholhalten ökat någon procent tack vare ett högre socker innehåll p.g.a en senare skörd. Bäst i klassen är Smaragd och här pratar vi om en tyngre must vikt och ett helt annat material på saften. Efter tre dygn i Wachau och Wien med många fantastiska upplevelser, så är det Smaragd som gäller.
Klassningen är likt den i Bourgogne. På den flacka delen av slänten gör man Steinfeder. Längre upp på sluttningen med bättre sol exponering och dränering skördar man Federspiel och Smaragd. Motsvarigheten i Bourgogne är Village, Premier Cru och Grand Cru. Jag måste tyvärr erkänna att det är ytterst små skillnader mellan de olika lägena. Så även om historierna är fantastiska om fälten i byn Loiben så var det mikroskopiska skillnader mellan Kreutles, Burgstall, Steinertal, Mühlpoint och Rothenhof.
Vi har provat mycket från 2024, vilket var en väldigt svår årgång. Vinerna vinifierar man på rostfritt stål eller stora träfat. De två enklare varianterna buteljeras i maj året därpå och Smaragd i september, ett år efter skörden. Vinerna är väldigt goda som unga, men vinmakarna rekommenderar minst 7 år. Vi har provat en hel del med 10-15 år på nacken och då känner man tydligt att man vinner oerhört mycket på att vänta.
Vi började hos Alzinger och vi fick lära oss väldigt mycket. Ried betyder att vinet kommer från en enskild vingård. Skall man likna vinerna med något annat i världen så får man bege sig till Nahe eller Rheinhessen i Tyskland och smaka på deras torra varianter. Hos Alzinger är relationen 60 % Grüner Veltliner och 40 % Riesling. På Bolaget finns två av hans viner av Smaragd-kvalitet att beställa.
Vidare åkte vi till byn Spitz och Franz Hirtberger. Han är det klart lysande stjärnan tillsammans med FX Pichler. Här fick vi en helt fantastisk provning på säkert femton viner. I källaren låg många gamla rariteter och ägarinnan Ingvild Hirtzberger menade att deras viner lätt håller i 35-40 år. Vi provade även en gammal Riesling 2012, som vi hyllade rejält. Genom vår entusiasm så fick vi denna 2012a i present, vilken vi drack på kvällen vid middagen på vårt hotell Schloss Dürnstein.
Vi besökte även Knoll, Jamek och Tegernseehof. Lika goda viner överallt och här i Wachau produceras inget dåligt. Men det vi främst har lärt oss är att vinerna vinner oerhört på lagring och måste man välja? Så fick vi störst upplevelser av Riesling, även om vi fick använda mål-foto. Jag skall nu smälta intrycken några veckor, om jag skall arrangera en resa hit eller inte.
Vi checkade in på utmärkta Grand Ferdinand i Wien. På kvällen i tisdags besökte vi den nya trestjärniga restaurangen Steirereck som ligger i Stadsparken. Väldigt ung personal tog hand om oss och vi inledde med en Bollinger Pinot Noir 2013. Vi fick välja på alternativ när sju rätters menyn presenterades. Bröd serveringen var det mest imponerande jag skådat i bröd-väg. De tre första rätterna var oerhört vackra, men saknade det lilla extra. En något trög start som kamraterna höll med om. Det blev en 2017 Riesling Ried KLAUS Smaragd, som var ljuvlig. Vidare med en 2018 Pouilly-Fuissé från Jules Desjourneys. Den lilla rätten på krispig gris-svans skulle göra oss betydligt gladare. Till det en 2015 Lutzmanns Burg Alte Reben Blaufränkisch från Burgenland. Vakteln skulle bevisa att man är trestjärnig och ost-vagnarna var av sällan skådat slag. Jag som älskar stinkande kit-ostar… hade säkert tjugo att välja mellan. Vi tog en 2017 Saint-Joseph från Jean-Louis Chave, som var enastående. Nöjda lämnade vi krogen, även om det fanns lite synpunkter på den något svaga starten.
I onsdags hoppade vi på en Hop on Hop Off buss för att få en bättre bild av Wien. Vi åt en god lunch på Palais Coburg, som har en enorm vinlista. Vi åt inte på deras tvåstjärniga krog utan deras inglasade veranda som fungerar som en bistro. Här drack vi två rysare: 2016 Prager Ried Achleiten Grüner Veltliner Smaragd samt 2015 FX Pichler Loibener Steinertal Smaragd på Riesling.
Amador skulle få avsluta vår vistelse i Wien med sina tre stjärnor. Beläget i utkanten av Wien på en 350 år gamman vingård. Man satt som i en källare, fat på markplan. Vi fick in sex helt otroliga aptitretare och vi kände direkt att detta besök skulle trumfa Steirereck. Vi blev kompisar på nolltid med husets enormt pålästa och charmerande sommelier. Vi berättade att vi provat från de bästa och mest klassiska producenterna från Wachau under våra dagar. Han plockade fram en vit blend och därefter en Riesling från för oss en okänd producent. Dessa båda vita viner var det sämsta vi smakat av 70 provade viner. Jag frågade om vinerna drog åt ”naturvins-hållet” och visst gjorde det. Vi blev tveksamma till vår sommelier som redan öppnat sitt rekommenderade röda vin. Det var bättre… men vi kunde hittat något roligare på den helt enorma vinlistan. Vi stöttade upp vinerna med en Chablis Grand Cru ”Valmur” från Bessin-Tremblay, som smakade betydligt bättre. Men menyn som bestod av sju rätter var himmelskt god och vi rankade maten väldigt högt i sin kreativa stil, där vi tydligt märkte att kökschefen är spanjor, då merparten av rätterna innehåll ”spanska smaker”. Hade vi valt egna viner, hade besöket varit en topp trea! Men tolka mig rätt… vi var väldigt nöjda.
Ännu en väldigt lyckad resa med mina kamrater och att besöka Wachau gav mig väldigt mycket.
Det är midsommarafton idag och igår kväll anlände Alex Dale från Sydafrika för att stanna hos oss i tre dygn. Han hade på dagen möte med Andreas Gumaborn på färje-linjen mellan Helsingborg-Helsingör. Man byter namn hela tiden och jag har glömt vad färjorna heter idag. På dessa båtar kan man hitta Alex viner från hans vingård The Winery of Good Hope. Vi drack en flaska 2015 Volnay-Santenots 1 Cru från Nicolas Rossignol, då Alex är ”Mr. Bourgogne”.
Idag blir det en heldag med partaj hos Mappe & Camilla i Hasslarp. Lekar, pool, sill och grillat. Imorgon får vi besök av vännerna Ingalill och Ulf Wagner från Göteborg. Det blir en bättre middag och Ulf gör som vanligt en förrätt.
Nu börjar min semester och det skall bli oerhört skönt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv rest så mycket som detta år. Vad sägs om detta program:
14 dagar Sydafrika
10 dagar Västindien
32 dagar Sydafrika
10 dagar Maldiverna
6 dagar Champagne & Paris
4 dagar Champagne
6 dagar Alsace & Bourgogne
10 dagar kryssning i Medelhavet
6 dagar i Verona
3 dagar i Wachau och Wien
Det blir mycket lugn och ro här hemma nu. Fast jag och Lis kör en kortis till Palma på torsdag till söndag. Detta för att inte Lis följde med på kryssningen och hon behöver lite sol och värme. På lördag har vi biljetter till finalen på grästurneringen Mallorca Championships ATP 250 i tennis med spelare som Casper Ruud, Ben Shelton, Felix Auger-Aliassime, Gael Monfils m.f.l i startfältet.
Jag vill passa på att önska er alla en fin Midsommar!
Bästa hälsningar
Håkan