Det har varit en vecka med väldigt goda viner. Gastronauterna i måndags, sittning hos mig och Lis innan konserten på Sofiero slott med Smith & Thell och Darin, middag hos Eklund´s i torsdag och igår lördag hade vi gäster här hemma.
Gastronauterna
Denna kväll var det ”hela havet stormar” då var och en av kamraterna tar med en god butelj som serveras blint. Det var några viner som stack ut:
2012 Comtes de Champagne Taittinger har länge varit en favorit med sin frukt drivna och vinösa stil. Man kunde även känna att en mycket liten del av chardonnay-saften fått ligga på små barrique- fat. En alldeles ljuvlig Champagne som har mer att ge.
2020 Chateau de Fieuzal Pessac-Léognan Bordeaux är en underbar vit Bordeaux där sauvignon blanc och sémillon samspelar. Man kunde känna lite grapefrukt och fat vilket förde mig till denna region. Samtliga Gastronauter var överens om att man dricker alldeles för lite vit Bordeaux.
2010 Addict 1.23 Altenberg de Bergheim Riesling från Gustave Lorentz är vinhusets nya stolthet i byn Bergheim i Alsace. Detta är en smått fatad riesling som kostar ganska mycket pengar och jag har provat vinet tidigare på plats och jag känner dessvärre inte storheten i vinet som känns en aning platt. Nej Lorentz skall fortsätta med sina klassiska Grand Cru-viner från Altenberg de Bergheim och Kanzlerberg.
2004 Chateau Mouton-Rothschild. Magnus Alqvist är alltid lika generös och bjöd på denna storstilade Bordeaux som jag spikade med sin lätt igenkännande karaktär med mycket hårt rostade fat och en enormt fin fruktighet i modern stil. Även om 2004 inte rankas som en Stor årgång, så visade vinet prov på att man är värd sin 1 Cru-status
2010 Chateau Rauzan-Segla 2 Cru Margaux. Här kände man klassiska och förvånansvärt strama tanniner i denna ljuvliga Bordeaux som har tiden framför sig. Man känner att Rauzan-Segla är tillbaka i sin status sedan Chanel-gruppen köpte slottet för 20 år sedan och Chateau Latour-regissören John Kolassa satte tänderna i slottet. Har ni detta vin i källaren, så vänta tio år.
2008 Aalto PS Ribera del Duero. Sedan starten 1999 för denna bodega så har jag följt varje årgång. När man lanserar en PS så är vinet något alldeles extra och så här med femton år på nacken så är faten väldigt integrerad med frukten. En verkligen storstilad spanjor som var riktigt bra denna kväll.
2019 Amancio – Rioja. Är en av topp-vinerna från familjen Eguren som jag återkommande besöker med mina grupper. Här kände man att det rör sig om ett koncentrerat, ungdomligt vin i en internationell stil. Vinet var något tillknäppt och alldeles för ungt. Jag börjar så smått att öppna mina viner från 2004, 2005 och 2009 av detta vin. Så ha lite is i magen och vänta på att vinet öppnar sig lite mer.
2017 Saxum Shiraz Santa Barbara. Efter att ha druckit ett koppel av storstilade fransoser så känns denna amerikan väldigt söt. Vinet är enormt, men det skall avnjutas för sig själv och inte omringat av Bordeaux-viner då man kan störas något av den fruktdrivna sötman. Men som sagt väldigt gott och en något snällare variant av Sine Qua Non.
2019 Gran Enemigo Cabernet Franc från Mendoza har jag provat flera gånger och även köpt på mig en sexa, då vinet fick 100 poäng av Robert Parker. Även denna gång var jag väldigt förvånad över de höga poängen. Visst är vinet massivt och imponerande på alla sätt, men nej inte 100 poäng.
2001 Chateau Lafaurie-Peyraguey 1 Cru Sauternes var min flaska. När man lanserade Sauternes vinerna i årgång 2001 runt 2003 och 2004 så köpte jag på mig några buteljer vardera av de bättre slotten. Och så här nästan 25 år efter skörden är det dags att börja korka upp dessa ljuvliga viner. Flera i gänget trodde att det var en Chateau d´Yquem, för så bra var vinet med sin dominerande karaktär av saffran.
2016 Graham´s och Fonseca Vintage Port fick avsluta denna kväll. Graham´s bjöd på en mer publik och mjuk stil medan Fonseca var något stramare och torrare vilket förde mina tankar till Dow´s. Två underbara Portviner som fick avsluta en fin kväll med Pelle Wahlström som otroligt fin värd med stor hjälp av vår eminente Kalle Bengtsson i köket.
För-middag hos mig och Lis innan konserten.
Vi hade en liten vin-tävling då jag öppnade viner från olika länder där ett land bara kunde vara med en gång och de nio gästerna runt bordet var taggade. Första vinet var omöjligt att gissa på och samtliga var som väntat ute och cyklade
2020 Immelen från Kullabergs vingård är för mig det bästa vin som någonsin producerats i Sverige och jag vet att jag inte provat samtliga viner, men detta vin producerat av min vän Felix är imponerande. Många fick en förnimmelse av sauvignon blanc och samtliga var i chock när jag avslöjade att vinet var svenskt. Ett vitt vin i internationell klass.
Övriga viner som serverades var 2018 Coche Branco Niepoort Douro-Portugal, 2020 Belondrade y Lurton Verdejo Rueda-Spanien, 2016 Turkey Flat Shiraz Barossa Valley-Australien, 2013 Brunello di Montalcino Casanova di Neri ”Tenuta Nuova” Toscana-Italien, 2012 Adrianna Vineyard Malbec Catena Zapata Mendoza-Argentina innan vi avslutade med en 2016 Graham´s Vintage Port.
Middag hos Eklund´s
Jag vet att Mats slagit knut på sig själv för att imponera på oss fyra gäster då han inhandlat ett koppel av viner på auktion i Danmark. Vi inledde med tre flaskor bubbel.
2004 Dom Perignon var fulländad. Kan en Champagne vara godare? Tjugo år gammal och alla komponenter i buteljen har gift sig. Som vanligt generöst fruktig och elegant. Jag minns tillbaka många gånger då vi provar igenom Champagne med Sveriges Vinskribenters Förening. En del av mina vinprovande kollegor gillade snipiga, sura viner som Champagner typ Salon. För Dom Perignon är för kommersiell med sin gigantiska produktion. Tvärtom hyllar jag vinet då man kan producera en sådan fantastisk kvalitet i så stor skala. Jag har många gånger genom åren hyllat ”Dompan” som aldrig gör en besviken (det skall isåfall vara 2009:an som jag haft lite svårt för)
2007 R.D Bollinger är samma vin som Bollinger Grande Anneé 2007. Skillnaden är att R.D legat sju år längre på jäst-fällningen och är således degorcerad senare. Då har vinet fått en smått oxiderad och brödig karaktär. 2007 utropades tidigt som en svag årgång då merparten av husen valde att inte lansera en Vintage. Men Bollinger visar här tydligt vilken kvalitet man fått fram. En ljuvlig Champagne om man gillar vin med ålder och det gör jag.
2006 Biondi Santi & 2010 Casanova di Neri ”Tenuta Nuova” båda Brunello di Montalcino skulle få tävla om man gillar ”old school” eller den moderna stilen. Familjen Biondi Santi är grundaren av receptet för Brunello di Montalcino med en framtagen klon av sangiovese samt en lagstiftning där vinet inte får lanseras förrän tidigast fem år efter skörden med lagring på fat eller flaska. Jag har aldrig varit någon större beundrare av Biondi Santi men jag måste krypa till korset och medge att denna 2006a var riktigt god även om den var lite uttorkad. Tenuta Nuova är en 100 poängare och något helt annat. En helt underbar, kanske lite otypisk Brunello. Men gud så god.
2011 Dal Forno Valpolicella Superiore är i en klass för sig själv när vi pratar om Valpolicella. Det går åt druvor från tretton vinrankor för att få ihop till en enda flaska. Torkade och koncentrerade druvor som legat på nya hårt rostade fat. Man känner violer i både doft och smaken. Ett stort vin från Verona som jag beställer in så ofta jag kan, när jag på plats.
2012 50&50 är samarbetet mellan Avignonesi i Montepulciano och Capannelle i Chianti Classico där Merlot från vingården i Montepulciano blandas med Sangiovese från Chianti Classico. Ett vin som kom till på en vin-mässa där dessa båda gårdar ställde ut och man fick idéen att blanda ihop varandras viner, vilket blev ett mycket lyckat drag. Detta vin dricker vi alltid på lunch hos Avignonesi på min Toscana-resa. 2012 visar prov på en begynnande mognad och är väldigt gott.
Vi avslutade kvällen hos Anna och Mats med en 2016 Taylor´s Vintage Port. Så generöst och trevligt.
Middag hos mig och Lis i lördags med trevliga gäster
Det blev några riktigt goda buteljer hos oss igår då Kjell & Karin samt Pelle & Mette gästade oss på Rosenvägen i Laröd. Veckans bild kommer från denna kväll då jag valt ut ett par viner som stack ut.
2010 Dom Ruinart Blanc de blancs Champagne var faktiskt den Champagne som imponerade mest på mig vid årets resa till Champagne i april. Något anmärkningsvärt var det när den nya källarmästaren på Maison Ruinart valde att inte lansera någon prestige cuvée Dom Ruinart 2008. En årgång som rankas bland de bästa i historien. Den enkla förklaringen var att inte 2008 var en bra årgång för chardonnay??. Ett utlåtande som källarmästaren var helt ensam om i hela Champagne-distriktet där samtliga vinhus gjort ikoniska viner 2008. 2010 var en årgång där få valde att lansera någon lyx-cuvée medan Ruinart säger att årgången är exceptionell. Ett omdöme han återigen är ensam om. Men vinet är helt fantastiskt i en väldigt fruktdriven och balanserad stil.
2007 Hermitage J-L Chave är ett perfekt moget storslaget vin. Jag köpte en hel låda med tolv buteljer 2011 och fick nästan magsår när räkningen dök upp. Att köpa en låda för 22.000:- är ju helt vansinnigt. Tiden gick och pengarna var glömda. Jag besökte London några år senare och vinbutiken Hedonism på Berkley Square. Där fanns just detta vin och prislappen låg på 675 pund!!!/buteljen Då fick jag återigen magsår och denna gång för att jag inte köpt fler lådor. Vinet är i vart fall helt underbart i bästa syrah-karaktär.
2010 Cornas från A. Clape tyckte Pelle tog priset. En dimension upp i koncentration och med mer maskulina drag. Clape är för mig bland det bästa man kan finna i Rhonedalen och vid ”lunch-gängets” återkommande resor till Paris och krogen La Tour d´Argent så dricker vi ALLTID några mogna Cornas från Clape
Övriga viner på bilden var också imponerande, men jag skall inte trötta er mer. Imorgon bitti (läs måndag) så flyger jag och Jesper Liljegren ner till Palma de Mallorca och deras lägenhet i Palma Nova. Vi skall bara sola, bada, koppla av och äta gott fram till torsdag då vi flyger hem igen. Alltså en kortis på tre dagar.
Ha det så fint!
Bästa hälsningar
Håkan