Smörtaxen belägen på Citadell-området i Landskrona är en av landets mest upphaussade restauranger. Med sina 21 poäng av 25 i DI:s kroglista så ligger man i toppen av Sveriges bästa krogar enligt deras testar-panel. Jag har hört väldigt mycket gott om Smörtaxen, men aldrig försökt att få ett bord, då det även ryktas att vara stört omöjligt.
För flera månader sedan fick jag frågan från en god vän som abonnerat hela Smörtaxen med deras 26 platser om jag & Lis ville följa med. Självklart måste detta besök bockas av. Går man in på deras hemsida står det att ” En helkväll med mat + olika jög, fyra retare, bröd & smör, fyra rätter och ett safariavslut kostar 1.800:- p.p.. Jag hade inte varit noggrannare än så, men såg nu på morgonen att denna upplevelse kostar 3.500:- p.p. om man abonnerar ”hela båten”. Så det något oväntade priset stämde.
Jag var beredd på en mycket kul och annorlunda restaurangupplevelse när vi kom in i den färgsprakande lokalen med massor av prylar på väggar och hyllorna. Känslan infann sig direkt att på Smörtaxen tar man ut svängarna och styr gästerna med både drycker och mat. Vi inledde med en grogg, där det fanns ett par alternativ. Merparten av gästerna kände jag sedan innan och det var väldigt rutinerade uteätare samt många vinkunniga. Alltså riktiga ”foodies”.
Det var två oerhört charmerande och kunniga tjejer som serverade. Man gick igenom upplägget och föreställningen kunde börja. Först aptitretare bestående av husets tolkningar av Två smala med mos, Benny Hill, Spicy Tuna, Nuggets med dipping. Presentationerna var oerhört kreativa och genomtänkta med helt fantastiska smaker. Detta var riktigt gott med en enorm träffsäkerhet. Man hade valt ut passande viner rakt igenom menyn, men man hade andra drycker om man ville ta ut svängarna. Detta stämde inte då jag bad om en vinlista, utan det som serverades i glasen var det som gällde.
Jag var förberedd på en kväll med ”naturviner” och in kom en PetNat från Tyskland. Detta betyder ”Petillant nature” vilket är pärlande naturligt. Vidare en Riesling, två röda, en shot och en uppspritad söt äpple cider. Men detta återkommer jag senare till i texten.
Maten fortsatte att vara helt suverän med väldigt höga smaker. Här behövdes ingen extra kryddning för köket vet hur det skall smaka. Vit & grön sparris, surf o turf på pilgrimsmussla och gris, lamm med gröna grejor innan desserten med pannkakor med hallon och gräddfil kom in. En upplevelse på Smörtaxen är på fyra timmar och tempot är alldeles perfekt och utmärkt presenterat. Jag vill återigen trycka på att maten är helt fantastisk och servisen alldeles briljant. Hade vi stannat vid maten och servicen så hade detta besök fått högsta betyg och en upplevelse jag sent skall glömma.
Det stora samtalsämnet under hela kvällen var dryckerna. Vid varje servering av nytt vin vände sig många till mig med en undran – Vad tycker du om vinet Håkan? Och jag skall i ärlighetens namn säga att det aldrig händer att jag lämnar en restaurang utan att ha druckit upp vinerna. Man kan vara kul och kalla vinerna för Kyckling-vin, Balkan-lyx, Cowboy-rött, Gossip-girl och Mastig-Rioja. Vår servitris var även hon övertygande om att det vi hade i glasen var det godaste man kunde tänka sig. Den bästa säljaren man kan tänka sig.
Utan att gå in i detalj på varje vin så var samtliga viner mer eller mindre odrickbara. Detta omdöme är inte bara mitt eget utan den allmänna bilden från de övriga gästerna. Varför skall man konstra till det med syrliga, smått pärlande naturviner när världen är full av helt fantastiska viner. Jag och gästerna pratade ihop oss om fantastiska kombinationer till Smörtaxens otroligt fina mat. Tänk om man serverat en god Riesling från Alsace, en ljuvlig Pinot Noir till surf o turfen?
Jag vet att jag är oerhört tydlig med vad jag tycker om dessa viner. Jag vet mycket väl att det finns välkända vingårdar som arbetar efter denna princip, utan tillsatser. Men dessa viner med påhittade namn och etiketter som ibland saknar ursprung blir jag så trött på. Jag förstår inte det goda i dessa viner. Vi skulle få ett ”gubb-vin” från Rioja, men det var lika syrligt och spretigt som de övriga vinerna och aldrig har ett så dåligt vin serverats under mina Rioja-resor.
När vi lämnade Smörtaxen var man lite delad. Maten helt fantastisk och något man kan vallfärda till. Dryckerna inte kul och när man får notan blir man smått irriterad varför man skall betala det dubbla priset, då vi är ett slutet sällskap som bara gör det enklare för köket. Nu har jag besökt Smörtaxen och ni vet vad jag tycker.
Det hjälpte kanske inte till med min något negativa inställning till naturviner då jag tidigare i veckan blivit väldigt bortskämd hos vänner. Hos Staffan & Charlotte serverades jag Kistler Pinot Noir från Russian River, 2010 La Poja från Allegrini, 2006 Chateau Pichon-Baron från Pauillac i Bordeaux samt 2018 Aalto PS.
I fredags skulle Mappe & Camilla bjuda på 2016 Kistler Chardonnay Les Noisetieres, 2020 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Virondot” från Marc Morey, 2018 Saint-Joseph Blanc Les Granits från Chapoutier, 2013 Aquilon Garnacha, 2017 Almaviva från Chile, Clos Apalta Carmenère från Chile, 1992 Chateau Du Tertre från Margaux för att nämna några godbitar. Tänk att få någon av dessa viner på Smörtaxen.
Imorgon måndag är det dags för vårens sista vin-resa och vi blir trettio personer som flyger direkt med SAS till Venedig för att ta oss till Verona med vår chartrade buss. Vi kommer att bo under fem nätter centralt i Verona med väldigt fina restaurangbesök. På dagarna gör vi utflykter till Valpolicella och Soave med besök hos Masi, Tommasi, Pieropan, Gini och Allegrini. På fredag kväll skall vi på Arena di Verona och njuta av Verdi´s Aida. På lördag flyger vi hem direkt från Bologna. Denna fullbokade resa kommer jag även att arrangera nästa år och jag inväntar nu bara på att man släpper programmet för nästa år.
Jag vill önska er alla en fin vecka!
Håkan