Det är tidig måndag morgon här i Laröd och det har varit full fart i helgen, varför min vin-blogg kommer ut något sent. Det har varit den årliga och återkommande helgen hos Anette & Glenn på Tärnö i Blekinge´s skärgård. En idyll som jag längtar till varje år. Vi är fyra par som träffas, lagar mat tillsammans och dricker väldigt goda viner. Man brukar alltid ha någon överraskning och detta år blev det till Eriksberg.
Tidig uppstigning i lördags morse och efter frukost tog vi Glenn´s båt in till Matvik. Sju kilometer därifrån ligger Eriksberg Hotel & Nature Reserve. För mig en totalt dold hemlighet, men för mina jaktintresserade vänner mycket välbekant. Driftschefen & VD:n Per-Arne välkomnade oss och visade runt bland deras vackra byggnader. Vi fick hela historien om hur allt uppkommit och sedan 2008 ägs Eriksberg av Mellby-Gård koncernen.
Med sina 925 hektar är Eriksberg Skandinaviens största safaripark. Inom området hittar man dov- och kronvilt, davidshjortar, visenter, vildsvin och mufflonfår som vandrar fritt omkring. Jag var som ett litet barn och insöp all information och berättelser från P-O när vi färdades i jeepen som tog oss runt i området. Jag blev så imponerad.
När vi kom tillbaka serverades en ljuvlig lunch bestående Wallenbergare på visent-kött: Gud så gott och denna goda anrättning ackompanjerades av två ljuvliga Rhoneviner: 2017 Saint-Joseph Pierre Gonon samt 2015 Cornas granit 60 Vincent Paris. Detta förmiddagsbesök gav verkligen mersmak och jag och Lis lovade oss själva att hit skall vi återkomma och då övernatta.
På Tärnö blev det väldigt många goda viner och jag skall inte trötta er med hela listan, utan väljer några buteljer som stack ut: 2014 Saint-Véran ”C.C.P” Guffens-Heynen, 2019 Hudson Chardonnay Napa Valley, 2010 Forman Cabernet Sauvignon Napa Valley, 1995 Ornellaia Bolgheri, 2007 Quinta Do Vale Meão Douro 2010 Roda Ifrån Rioja.
Tidigare i veckan hade jag en annan fantastisk vinkväll här på Rosenvägen. Två av våra bästa matlagare i regionen är utan tvekan Bella på Nabo & Culise samt Kalle på Trädgården på Skäret. Jag har ett nära samarbete med båda två och vi pratade ihop oss om att ha en middag hemma hos oss. Dom tog med sina respektive samt fyra rätter vardera och jag lovade att öppna upp min vinkällare och matcha maträtterna med passande viner.
Menyn bestod av ostron, hamashi, soppa på signalkräftor, kalvbräss, anka, ostar och desserter och vi drack vansinnigt goda viner.
Vi inledde med:
2002 Moët & Chandon Grand Vintage Collection – Champagne
Jag älskar årgång 2002 I Champagne och så här 22 år efter skörden visar vinet prov på mognadstoner. Brödigheten kommer fram genom att vinet fick vila under 15 år på jästfällningen (mot vanligtvis 3 år) och degorcerades 2017.
2006 Dom Ruinart Blanc de blancs – Champagne
Här har vi en annan årgång som jag gillar stort. Det märkliga med vinhuset är att den nyanställde vinmakaren inte gav ut någon 2008, som många anser vara en av det största årgångarna i historien, men 2010 kom detta prestigevin åter ut på marknaden. Ingen förstår detta tilltag. Men jag provade 10:an för en månad sedan och detta vin var det största jag provade på plats i Champagne i våras.
2010 Riesling Grand Cru Schlossberg Domaine Weinbach – Alsace
Till den marinerade fisken krävdes ett vin med lite syra. Jag hittade en butelj jag fått i present av Catherine Faller på plats på egendomen och denna något åldrade Riesling var alldeles ljuvlig med sin framträdande petroleum-karaktär och fina syra.
2017 Puligny-Montrachet 1 Cru ”Champ-Canet” Jean-Marc Boillot – Bourgogne
En av mina favorit-producenter av vit Bourgogne. Priserna har dessvärre åkt i höjden och senast skulle man ha 200 euro för en premier cru. Som tur är har man lite sparat och jag föredrar 2017 före både 2016 och 2018. Den visar prov på största elegans och man kan bara ana ekfaten på väldigt långt håll i vinet.
2014 Macon-Pierreclos ”Le Chavigne” Guffens-Heynen – Macon
Mina törstiga vänner blev torra i strupen efter allt snack och efterfrågade ett extra vin. Hur stegrar man efter denna Puligny? Faktiskt kan man gå upp ett steg med denna svårfunna favorit. För många år sedan besökte jag trestjärniga Astrance i Paris och fick den äran att smaka detta vin och jag föll pladask. Tilldelningen till restaurangen var minimal, men jag tog en chans och kontaktade vinhuset i södra Bourgogne. Märkligt nog fick jag en allokering, vilken jag är oerhört glad över.
2015 Domaine De La Grange Des Pères Blanc – Languedoc
Sedan ägare tog sitt liv för några år sedan har vinerna från denna domän skjutit i höjden och tilldelningen till återkommande kunder har minskat. Varje gång man öppnar en butelj från denna gård är det ett stort tillfälle. Här samspelar Roussanne, Chardonnay och Viognier. Efter en stund i glaset framträder Viognier med sin kryddighet. Gud så gott!
2004 Brunello di Montalcino Riserva Poggio di Sotto – Toscana
Min gode vän Piero Palmucci är avliden sedan några år, men minnet av denna underbara man lever kvar varje gång jag öppnar en flaska. Detta var en flaska som blev över från ett gästspel på Gastro för herrans massa år sedan, då Piero var på besök. En mer elegant Brunello får man leta efter och har vinet fått tjugo år på nacken är njutningen total.
2001 Ornellaia Bolgheri – Toscana
Ornellaia är ett annat vin som oftast konsumeras för tidigt strax efter lanseringen. 2001 är enorm med sina cedertoner och det var inte överraskande att samtliga hamnade i Bordeaux med sina gissningar
2001 Aalto PS – Ribera del Duero
Då Aalto är ett välbekant kult-vin för mina vänner, så var det att kul att öppna ett 23 år gammalt vin. Så viril och fin i frukten och vinet visade absolut ingen trötthet. Utan tvekan ett av Spaniens största viner som vinner så oerhört mycket på lagring
2007 Alzero Cabernet Giuseppe Quintarelli – Verona
Quintarelli är den stora mästaren i Valpolicella tillsammans med sin lärjunge Dal Forno. Här pratar vi om verkliga rariteter och man har gjort ett vin på Cabernet enligt apassimento-processen, vilket innebär att druvorna fått torka under fyra månader på bast-mattor för att koncentrera saften i druvan. Ett alldeles makalöst vin som passade utmärkt till de lagrade ostarna.
2000 Tokaji Aszú 6 puttonyos Sezpsy – Ungern
Istvan Szepsy är fullständigt helgonförklarad och många av de främsta sötvinsproducenterna i världen har dragit i honom och erbjudit en anställning. Istvan´s rykte är gigantiskt och hans söta viner enorma. Det var säkert tio år sedan jag smakade på hans viner senast och det var dags i tisdag.
Tack vänner för en oförglömlig kväll
I början av min karriär fick jag ett stort intresse för de största kockarna med tre stjärnor i Frankrike. Det började under tre dagar i Bourgogne då jag, Rosenqvist, Linde och Holmström klippte Paul Bocuse, Georges Blanc och Alain Chapel på tre kvällar. Jag blev helt vild och började det kostsamma intresset med att samla stjärnor.
Nu den 19e augusti avled en av de största mästarna Michel Guérard i en ålder av 91 år.
Michel började sin karriär på Hotel Crillon och Maxim´s i Paris. Han arbetade med desserter och bakverk och 1958 blev han utnämnd som Frankrikes främsta patisserie- chef. På 60-talet var han tillsammans med Bocuse, Chapel och bröderna troisgros en av grundarna av ”det nya franska köket”. Michel öppnade sin första restaurang Le Pot-au-Feu 1965 och han förärades med två stjärnor i Guide Michelin.
1972 träffade han Christine Barthelemy, dotter till den fina familjen Biotherm. De flyttade 1974 till Eugénie-les-Bain nära bergskedjan pyrenéerna och man öppnade upp sin spa-anläggning med tillhörande hotell och restaurang. Det var här Michel Guérard verkade under hela sitt liv och hade tre stjärnor under fyrtio år.
Vid mitt besök kändes det väldigt märkligt då nästan samtliga gäster satt i rullstol, använde rullator eller käpp. Det visade sig att detta var den perfekta rekreationen för förmögna fransmän efter en operation. Att äta och dricka rätt i en fantastisk miljö. Min vän Per Dahlberg påminde mig igår då Michel Guérard´s bortgång kom upp på tapeten. – Håkan, minns du när sommeliern bjöd oss på tio olika årgångar av Armagnac från Laberdolive vid vårt besök? Och det ringde faktiskt en klocka.
På tal om Per Dahlberg och hans Sara så bjöd de hem igår på en helt fantastisk lunch med gös och lamm, ostar och dessert. Och det blev helt magiska viner då Per grävt djupt i källaren: Taittinger Prélude, 2008 F.X Pichler Riesling Smaragd Loibner Oberhauser Wachau, 2012 Coton-Charlemagne Grand Cru Henri Boillot, 2013 Magis Chateauneuf-du-Pape Blanc, 2018 Gevrey-Chambertin 1 Cru ”Clos Saint-Jacques” Louis Jadot, 2005 Domaine de Trévallon, 2015 Domaine De La Grange Des Pères Rouge, 1994 Quinta Do Vesuvio Vintage Port samt Domaine Hauvette Compendium. Stort tack för en alldeles strålande lunch.
I veckan lades även samtliga vin-resor ut på min hemsida och i dagarna får jag min nytryckta vinrese-broschyr från tryckeriet. Det är den nya kryssningsresan som fått mest uppmärksamhet från de som bokat.
Jag går nu in på min sista semestervecka. Som vanligt en hel del arbete vid datorn med bekräftelser och annat för kommande besök.
På torsdag inleder jag säsongen på Restaurang Culise med en kväll där jag kåserar om Verona. Det blir en fin fyra-rätters meny med passande viner därtill och det finns platser kvar.
Ha en fin vecka med lite efterlängtat solsken!
Håkan