Jag sitter nu på CDG-flygplatsen i Paris och är på väg att flyga hem. Jag tänkte summera veckan som gått här nere i Champagne & Paris.
I måndags gick vi ut hårt. Efter landning i Paris och när jag samlat ihop mina gäster från Arlanda, Kastrup och Palma så åkte vi med bussen i två timmar mot Vallée de Marne, där Champagne ligger. På Taittinger genomgår man omfattande renoveringar i sina källare och man har stängt för besökare. Exportchefen Jean Pierre som jag har tumme med hade fixat en rejäl uppgradering. Vi blev inbjudna till deras slott Marquetterie för en bättre lunch.
Vi började med deras standard Cuvée i 3 liters buteljer, men påfyllning i våra glas. Därefter väntade en fyrarätters meny med passande viner därtill. Till pilgrimsmusslorna fick vi 2012 Comtes de Champagne Blanc de blancs. Detta är min stora favorit bland Champagner och som jag provade för en vecka sedan på vår Gastronaut-träff. Då skrev jag att jag inte riktigt kände igen vinet? Och att man ökar dosagen, d.v.s sockermängden. Detta var helt fel. Anledningen var att glaset som serverades innan var en kruttorr Egly Ouriet och därför upplevdes Comtes de Champagne som väldigt söt. Nu fick jag vinet presenterat för sig själv och jag kände igen den karakteristiska, fruktdrivna stilen direkt. Mina gäster var helt lyriska och undrade om vi kunde toppa detta? Och det skulle det visa sig att vi gjorde på torsdagens avslutande lunch på tvåstjärniga Les Crayéres.
Vi bodde som vanligt centralt i Reims på Hotel La Paix under våra tre första nätter. På kvällen hade vi fritt och jag tog med mina vänner Yolet & Ricky på den trestjärniga restaurangen L´Assiette Champenoise. Som vanligt glimrande, ganska klassiskt där de goda såserna står i centrum. Man får en liten kanna med sås till varje rätt om man önskar lite mer och Ricky drack upp såserna direkt ur karotterna. Efter ett glas 2012 Veuve Cliquot som apéretif njöt vi av 2017 Chassagne-Montrachet 1 Cru ” från Caroline Morey, 2019 vit Saint-Joseph ”Les Oliviers” från Pierre Gonon samt 2015 Hermitage från Yann Chave till vår meny.
Min vän Jan Nätterberg på Franska Vinlistan hade bokat in oss på Mailly Grand Cru i tisdags. Mailly är en av 17 byar utav 319 totalt som klassats som Grand Cru. Det innebär att man får maximalt betalt för sina druvor och 2022 låg priset på 8 euro/kilot. Man skall veta att det går åt 1,4 kilo till en butelj. Mailly Grand Cru är ett kooperativ där många av byns invånare är medlemmar och som årligen levererar sina druvor till källaren. Mailly är mestadels Pinot Noir, vilket också dominerar i deras cuvéer. Vi provade tre olika viner med en ny-degorcerad magnum 2003 som avslutning. På eftermiddagen besökte vi Bollinger och för mig är det viktigt att ha variationer på besöken, där hus-stilarna skall variera.
Bollinger handlar mycket om hantverk, där deras ”Reserve-viner” lagras med natur-kork på magnum buteljer. Guiderna är alltid väldigt stolta under sina visningar, då de marknadsför områdets mest kultförklarade produkt. Men priserna har åkt i höjden där deras Blanc de noirs Vieille Vignes Francaise betingar ett pris på 2.100 euro/buteljen. Men så låg det bara fem fat i källaren från årgång 2022 och vilade. Detta innebär en total produktion på 1.500 buteljer av detta vin där druvorna klarade sig från vinlusen phylloxera vastatix 1875.
Jag har alltid brottats med gastronomin i Reims, där ibland maten varit urusel. Nu har jag genom värdefulla tips från Jean Pierre på Taittinger hittat rätt.
Champagne kan även vara väldigt turistiskt och för att uppleva detta så hade jag bokat ett besök hos Pommery. Deras källare är väldigt imponerande med sina Crayéres (kalkstensgrottor) och där man varje år har en ny spektakulär konstutställning med många häftiga ljuseffekter. Här provade vi deras Apanage samt Vintage 2009.
Beträffande dessa imponerande källare så är det bara Ruinart, Charles Heidsieck, Veuve Cliquot, Pommery samt Martell som har dessa i Reims. På eftermiddagen fick vi en väldigt lärorik provning hos Philipponnat i byn Mareuil-sur-Aÿ. Här gick vi igenom olika torrhetsgrader från noll till 36 gram/liter. Efter ett antal visningar då vi kan hela tillverkningsprocessen som ett rinnande vatten så brukar jag minimera källarbesöken och fokusera på provningen istället.
Men det avslutande besöket i källarna hos magnifika Ruinart kunde pågått ännu längre, då visningen var väldigt intressant med en avslutande provning på både deras Blanc de blancs samt rosé samt 2009 Dom Ruinart Rosé och 2010 Dom Ruinart Blanc de blancs. Förväntansfulla inför det kommande lunchen lämnade vi Ruinart med en väldigt positiv känsla.
Les Crayéres ”Le Parc” har två stjärnor och jag undrar om köket någonsin varit bättre? En helt magisk lunch som ej går att beskriva i text. Mina gäster var helt vilda av glädje och stämde in i allsång i bussen när vi åkte mot Paris. Jag fick även med mig många att testa ett glas VEP Chartreuse Vert…. vilket livsnjutarna älskade.
I Paris åt jag en trevlig middag med sonen Markus på Rotisserie d´Argent, nu när La Tour d´Argent är stängt för stora ombyggnationer. Man väntas öppna i mitten av maj och man lovade att det kommer att bli något ut över det vanliga med ”Champagne-terrass” och allt. Monseigneur Terrail var själv på plats liksom deras hovmästare. Detta är en MYCKET enkel Bistro, med höga priser. Men man får sina gäddqueneller.
Vi hade även en helt fantastisk 3 timmars sightseeing med Wiveca Wachtmeister. Av henne får man reda på allt det senaste om president Macron, kungar, älskarinnor och många personliga upplevelser. Allt med en väldigt humoristisk touch. Vi hade även förväntat oss stora berg av sopor, men dessa lyste med sin frånvaro. I de flesta arrondissement har man privata företag som sköter sophanteringen och där har man inte haft några problem.
Jag avslutade denna vecka med en riktigt fin långlunch på trestjärniga Epicure på Hotel Bristol. Det blev den stora menyn med alla paradrätterna. Som vanligt alldeles fantastiskt med en service som saknar motstycke. När man får deras vinlista i handen är det ”sky is the limit” och jag försökte att hitta lite prisvärda viner: Bereche & Fils Brut Réserve Champagne, 2014 Saint-Aubin 1er Cru ”Les Murgers des Dents de Chien” Hubert Lamy – Bourgogne, 2016 Blanc Saint-Joseph ”Les Oliviers” Pierre Gonon – Rhone, 2017 Riesling L´Inedit Schlossberg Domaine Weinbach – Alsace, 2013 Rouge Saint-Joseph J-L Chave – Rhone, 2013 Cornas A.Clape – Rhone + några olika glas sött till de tre desserterna. Väldigt nöjd lämnade jag lunchbordet 17:30.
Nu väntar en Påskvecka med familjen och jag känner att jag måste uppta träningen på Gofitness så fort som möjligt.
Ha en fin vecka!
Håkan