Hemma från Maldiverna och något Jet-laggad med fyra timmars tidsskillnad. Den stora händelsen i slutet av resan var när jag var ute på djuphavsfiske. Som ni vet är det ingen garanti att få någonting på kroken. Men viss förhoppning kom upp när skepparen berättade och de senaste dagarnas fångster. Efter en timme högg det till rejält och jag fick upp en barracuda liknande fisk som heter Wahoo på säkert 10-12 kilo. Det var en envis rackare som det tog en evighet att ta kol på. Min vän Staffan fick en likadan fisk efter ytterligare en timme och vi fick en god grillad filé serverad oss på lunchen. En mäktig upplevelse för mig som bara tidigare fått en torsk på kroken här i Öresund.
Jag har varit ganska slut efter hemresan och detta beror på den sista flygresan mellan Doha och Köpenhamn. Vi hade fått platser på rad 10. Längst fram i turist-klass. Det jag inte visste var att här placerar man alla spädbarn, då man kan montera upp en barnsäng på väggen. En av ungarna grät oavbrutet i 6,5 timmar och de andra tre håll också väsen på denna hemresa. Jag som älskar barn började få tankar att man borde införa en åldersgräns för små barn. Denna sömnbrist har hängt i.
Direkt efter hemkomst i onsdags var det dags för Gastronauterna med Kalle Bengtsson på Trädgården på Skäret som värd. Ingen i vårt sällskap kan mäta sig med Kalle vad det gäller kokkonst och även denna gång blev det en nästan överdriven odyssé av läckerheter som serverades. Alltid väldigt mycket från havet. Kalle tog verkligen ut svängarna till varmrätten bestående av duva och anklever, där han serverade en Sauternes i form av Chateau d´Yquem från 2021. En alldeles lysande kombination.
I övrigt så inledde vi med två ljuvliga viner från Champagne: 2008 Diebolt-Vallois och deras prestige vin Fleur du Passion. Ett vin som jag tidigare upplevt som lite snipigt och syrligt. Nu efter sjutton år på nacken visade vinet prov på en fin brödighet. Vinet skulle trumfas av ikoniska Jacques Selosse med hans underbara Initial. Det serverades därefter fyra olika Riesling viner: 2010 Leitz Rüdesheimer Berg Roseneck från Rheingau, 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Emile – Alsace, 2015 Trimbach Clos Ste. Hune samt 2005 Franz Hirtzberger Smaragd Wachau. Samtliga viner höll absolut högsta klass och det var svårt att hitta en vinnare även om man får en speciell känsla varje gång man får prova Clos Ste. Hune, som jag flera gånger utropat som ”världens bästa torra Riesling”.
Därefter kom det in en flight med två goda Chardonnay viner. Men nästkommande omgång av viner skulle nå väldigt höga höjder. Mitten glaset var en väldigt tydlig Viognier med sin parfymerade kryddighet. Jag kände även tydliga toner av fat och då var min gissning rätt med Condrieu ”La Doriane” från Guigal. Men jag imponerades än mer av första glaset och jag blev väldigt glad när Kalle avslöjade att det var Chateau de Beaucastel Vieilles Vignes på gamla Roussanne stockar. För mig utan tvekan ett av Frankrikes största vita viner och när vinet som i detta fall fått tio år på nacken är njutningen fulländad. Darioush från Napa Valley gör en väldigt bra Viognier, men här kom vinet till korta mot dessa drakar.
Därefter kom två tydliga Syrah-viner. Först Domaine De La Grange des Péres från Languedoc på magnum i årgång 2013. Av detta storstilade vin är inte 2013 min favorit, även om vinet är väldigt bra. Men Clos des Truffiéres från Chateau de la Negly är för mig ett vin från Languedoc som kan jämföras med en stor Hermitage eller Cote-Rotie från Rhone-dalen. Så vansinnigt god. Men det var inte slut med dessa viner utan det kom in Valbuena 2018 från Ribera del Duero, vilket är andra vinet till Vega Sicilia ”Unico”, fast med kortare fatlagring. Sen var det den oerhört briljanta kombinationen med duvan och anklever till ”världens mest berömda och kanske godaste söta vin”. Den oförglömliga kvällen avslutades med en 1970 Vintage Port från Fonseca. Den kändes lite ”fem över tolv” med en spritig finish. Värden om två månader får det inte lätt….. Och det är jag.
Om jag skall fortsätta med lite mer vinupplevelser så är vi ett gäng som varje år åker till Tärnö i Blekinge skärgård i augusti. Det är Glenn och Anette som har boende där. Vi fyra par brukar sammanstråla fyra gånger per år och i fredags stod Lis och jag som värdar. Eftersom övriga är extremt generösa så grävde jag djupt i källaren.
Jag och Lis var väldigt ambitiösa i köket och bjöd på ost-souffléer med löjrom, Skagen samt Parma skinka till de båda Champagnerna från R.Pouillon & Béreche et Fils. Till anklevern blev det en storstilad Chateau Suduiraut 2009 från Sauternes. Därefter en piggvar med vittvin-sås toppmurklor och sparris. Till detta två förträffliga vita Bourgogner: 2014 Saint-Véran CCP från mästaren Guffens-Heynen och som kombatant en 2017 Puligny-Montrachet 1 Cru ”Champ-Canet” från Jean-Marc Boillot. Dött lopp enligt gästerna om vinerna… men när Saint-Véran öppnat sig i glaset stod den som vinnare för mig.
Jag brukar häckla mina vänner som älskar Barolo med att det är torrt som fnöske. Därför var det otippat att jag serverade en Marchesi di Barolo från 1962!!! Ett vin som var så piggt och fräscht efter 63 år på butelj. Jag tog fram en 100 poängare från Rioja därefter: 2004 Artadi Viña El Pison. Elegant som tusan med mjuka härliga tanniner i ett ädelt utspel. Mina gäster efterlyste något mer klassiskt och jag avslöjade att jag skulle servera en klassisk Bordeaux från ett slott, ingen garanterat smakat. Och detta p.g.a det skyhöga priset. 1986 Chateau Ausone 1 er Grand Cru Classé från St.-Emilion. Perfekt mogen, något torr I avslutningen, vilket är typiskt för årgången. När slottet avslöjades var samtliga lyriska. Men kvällens röda vin skulle komma härnäst med en 2007 Hermitage från Jean-Louis Chave… ett fulländat vin som alltid står ut. Det blev som avslutning en 2006 Brunello di Montalcino PS från Siro Pacenti. En verkligen uppskattad kväll från våra gäster innan vi avrundade med ett glas VEP Chartreuse.
På måndag bär det iväg till Champagne med 28 gäster. Jag kommer att avlägga en rapport till nästa helg om det skett några nyheter. Vi skall besöka vinhusen Taittinger med lunch på deras slott, Henriot, Philipponnat, Michel Arnould, Ruinart samt Pommery. Det blir goda måltider med en avslutning på tvåstjärniga Le Parc ** innan vi lutar oss tillbaka i bussen på torsdag eftermiddag för att avsluta med två nätter i Paris. Här blir det lite fri tid, då alla har sina intressen som muséer, shopping eller ett besök på någon bättre restaurang. Själv skall jag återvända till ”favoriten” La Tour d´Argent på fredag lunch.
Får ett par veckor sedan lanserades platserna till min guide Richard Hilton´s WineDinner på Sillen & Makrillen den 3 juli. Genom åren har Richard guidat säkert 1.000 svenska gäster i Sydafrika på våran resa och han är oerhört älskad. Dessutom gör han väldigt goda viner på Viognier, Chardonnay och Syrah. Det blev fullkomlig kaos när platserna kom ut och i dagsläget är det 135 gäster med säkert 50 på kö. Väldigt skoj för både mig och Richard.
Ha en fin vecka!
Håkan