Gastronauterna och nu väntar Cervinia

Dessa tre godsaker inledde kvällen med Gastronauterna. Vinerna serverades blint och till min stora förvåning var 1983an mest imponerande

Henrik Ljungkvist stod som värd för Gastronauterna i onsdags kväll. Denna påg är yngst i vårt sällskap, men har en extrem erfarenhet i vad allt som handlar om mat & dryck. Han har gjort sig mest känd på Ven där han drev krogen Ella´s under många år. Ella efter hans förtjusande mor. I dagsläget är Henrik hotellchef på Grand Hotell i Lund.

Henrik är en mycket skicklig jägare och driver även ett eget slakteri, där han detta år tagit hand om över 400 klövdjur. Jag minns för många år sedan då han försåg mig med en påse ung-duvbröst från Ven. En kvalitet på duva som fortfarande är oslagbart. Denna kväll blev det två varianter på tartar. Först på hjort och därefter på rådjur. Till varmrätt bjöds det på älgkalvfilé plus mycket annat gott som pilgrimsmusslor, vegetariskt, svampar och Ella´s äppelkaka till kaffet.

Vi inledde med tre glas rött. Vi kunde tydligt känna Bordeaux och mycket riktigt var det Chateau Mouton-Rothschild 1 Cru från Pauillac i samtliga glas. 1983, 1986 samt 1990. Till min stora förvåning var 83:an mest imponerande och jag som trott att detta vin skulle vara uttorkad, då årgången var den varmaste på 100 år och både 1986 och 1990 har ett betydligt högre anseende som årgångar. Vilken start på kvällen och jag kunde inte släppa att 1983 överraskade så stort på oss.

Därefter bjöds det på två flaskor Champagne av Vintage kvalitet. 2008 Palmer samt 2007 Ruinart. Den sistnämnda hade lite högre sockerinnehåll och upplevdes som mer fruktig och generös. Då skall man veta att 2007 inte går till historien som en av de största årgångarna, men Ruinart levererar alltid.

Tre nya röda hälldes upp och vi fick en känsla av Italien. Mycket riktigt var det 1999 Castello di Fonterutoli samt 1999 Castello di Brolio från Chianti Classico. Dessvärre var det sistnämnda vinet från Barone Ricasoli oxiderat och ”Henke” tog även in en 2001 av samma vin, men även den buteljer var ”fem över tolv”. Sista glaset hade mer internationell stil och det var 2000 Mormoreto från Frescobaldi där Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc samspelar.

Spanien stod på tur i nästa flight med 2009 Aalto PS från Ribera del Duero, 2014 Clio från Jumilla samt 2016 Flor de Pingus från Ribera del Duero, där jag kunde identifiera de två första glasen med exakt rätt vin, till min stora glädje och jag höll PS som det största vinet. Härligt att få prova detta stora vin med femton år på nacken. Clio där Monastrell dominerar utmärkte sig i omgången med en påtaglig solvarm sötma, Innan osten och portvinet kom det in ett stöd vin på magnum: 2015 Clos des Papes från Chateauneuf-du-Pape och man kände sötman från antingen Pinot Noir (som var min första gissning) eller Grenache som är den dominerande druvan i vinet. Ljuvligt gott! Och detta enorma vin inhandlades för ett par år sedan vid Gastronauternas studieresa till Rhone-dalen.

Tre hårdostar kom in och ett glas Vintage Port och det gissades hej vilt. Vinet var en underbar 1994 Dows Vintage Port som visade sig från sin bästa sida. Kvällen avslutades med kaffe, Ella´s kaka samt ett glas av en specialutgåva av Chartreuse. Stort tack för en väldigt trevlig och generös kväll och nu ser vi fram emot nästa träff om två månader hos Magnus Sikrot, då vi tar med varsin flaska och vin-avgiften fryses in till vårt rese-konto.

Det är två år sedan jag åkte skidor senast och det gick sådär. Mina knän höll inte riktigt för branterna i Cervinia. Men efter att jag börjat gå på GoFitness hos ”smulan” och tränat upp min rörlighet ett par dagar i veckan, är inte smärtan alls densamma. Nu på söndag är det dags för en come-back i backen då jag åker med kamraterna Kalle Jemsten och Staffan Johansson till Cervinia i Italien.

Som vanligt flyger vi med SAS till Milano där en ski-taxi väntar på oss och kör oss i knappt två timmar till Breuil-Cervinia. Vi bor denna gång mycket trevligt uppe i backen under fyra nätter på Principe delle Nevi. På söndag kväll tar vi ut svängarna lite och skippar middagen på hotellet. Äntligen skall vi besöka Woods, som nyligen fått en stjärna i Guide Michelin.

Wood startades upp i november 2013 och jag har hört mycket om krogen, som lär laga den bästa maten i hela dalen. Cristian Scalco driver restaurangen tillsammans med Amanda Eriksson. Amanda har förresten arbetat under Kalle Bengtsson´s regi på Gastro för många år sedan. Man arbetar med lokala råvaror efter säsong där Italien och Sverige möts smakmässigt med ett inslag av Asien. Det skall bli väldigt spännande och till nästa helg avlägger jag en rapport från besöket på 2.000 meters höjd.

Annars fortsätter planerandet inför 2025. Märkligt nog så öppnar många Champagne-hus sitt bokningssystem i december och man har bett mig att återkomma. Något jag märker allt som oftast är att man har blivit väldigt restriktiv med besök, där många vinhus enbart välkomnar bransch-folk och man har börjat att ta rejält betalt på vissa håll. Att betala 70-120 euro p.p. för ett besök med provning är inte alls ovanligt. Som tur är har jag byggt upp en väldigt fin relation med många bra vinhus och är alltid välkommen.

Varje år stöter jag på patrull och får byta besök, då en källare genomgår omfattande renoveringar eller att man har stängt under precis min vecka som hos Bollinger då man har sin ”Vin claire-provning” för journalister och stängt för allmänheten. Men jag försöker alltid uppgradera till något bättre som på det kommande årets resa till Toscana där relationen på Sillen & Makrillen med Carlotta Allegrini blev en succé. Nu har jag lagt in ett besök på deras vingård San Polo i Montalcino och vi får en exceptionell provning med b.l.a deras två rariteter (som man bara sett på bild) Podenovi samt Vignavecchia.

Att ställa garantier till Kammarkollegiet ingår också i min planering och varje år får jag en saftig faktura från ett Försäkringsbolag på ca. 60.000:-. Detta för att mina gäster skall känna sig trygga om något skulle hända och det har funnits en del lycksökare i denna bransch som inte varit så seriösa. På 70-talet var det folk som köpte en resa till b.l.a Cypern och när man anlände fanns varken färdledare eller hotell. Därför skall det finnas pengar som är låsta, så att gästerna kommer hem och får tillbaka alla sina pengar

Jag återkommer om en vecka med en rapport från Cervinia
Bästa hälsningar
Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.