När jag sitter på en bättre restaurang i Frankrike och får en vinlista i min hand brukar jag skumma igenom sidorna med Bourgogne & Bordeaux. Självfallet stannar jag till om jag råkar hitta några rariteter, som någon unik producent vilket är ytterst sällsynt i dessa tider då alla är så medvetna. Men när jag kommer till sidan med viner från Rhonedalen så brukar jag stanna till och detta för att här hittar jag allt som oftast prisvärda och intressanta viner. Under denna vecka har jag och mina 26 gäster tagit oss från söder upp till norr på en stäcka på 23 mil genom Rhonedalen.
Även om inte vingården Chateau Vignelaure tillhör Cote de Rhone, så är det ett perfekt stopp efter att ha landat i Marseille. Min gode vän Sigge välkomnade oss och man kunde se på honom att man är mitt i skörden med många timmars arbete och bara ett par veckor kvar till alla druvor är plockade. Man har kunnat följa i Pressen att ägarna Mette & Bengt Sundström på Lauritz auktioner har finansiella problem med en konkurs. Sigge visste inte vad som händer, om det blir ett ägarskifte eller inte. Han var fullt fokuserad på att göra goda viner. Och blanda rätt.
I deras oerhört vackra park och på terrassen provade vi vitt, rosé och rött. Buffén var väldigt välsmakande och stämningen kom snabbt upp på topp. 2011an på magnum är min favorit och generöst öppnade Sigge ett par buteljer. Chateau Vignelaure introducerades 1970 då den dåvarande ägaren från slottet Chateau La Lagune i Bordeaux tagit över och introducerat kombinationen med Cabernet Sauvignon och Syrah. Hela sommaren har jag och Lis druckit deras rosé hemma i Laröd och den vita varianten med Roussanne, Viognier och Sauvignon Blanc imponerar också. Vi lämnade slottet väldigt glada på sena eftermiddagen för att ta oss upp till byn Mazan utanför Avignon.
Här bodde vi under två nätter på slottet, då vi låg strategiskt rätt till Chateauneuf-du-Pape. Vi besökte tre vingårdar med olika profil. Chateau La Nerthe, Domaine de la Janasse samt Chateau Mont-Redon. Många fick upp ögonen för vit Chateauneuf-du-Pape som idag utgör 6-7 % av produktionen. Roussanne dominerar alltid och ger storstilade viner, vilket vi även fick känna prov på under lunchen på Le Verger des Papes. Fortfarande är rosé inte tillåtet inom appellationen. Janasse gör viner i ”Parker stil” där vi b.l.a provade deras 2020 Vielles Vignes från gamla stockar som planterades så tidigt som 1923. Detta vin har den berömde amerikanske skribenten givit 95-98 poäng.
Men för mig och resten av gruppen så skulle kvalitén och stilen på vinerna höjas rejält då vi kom upp till Tain l´Hermitage. Den specialbeställda provningen hos Chapoutier var lysande med deras ljuvliga Ermitage ”Les Greffieux” som sista vin. Ett inslag på resan som är oerhört uppskattat är när vi besöker min vän Georges, där vi äter en trevlig lunch på hans sons enkla bistro Bateau Ivre. Här blev vi serverade lokala specialiteter till sju olika viner. Vi satt på barstolar runt barrique-fat som fungerade som bord och njöt i den 27-gradiga värmen. Jag har känt Georges i närmare trettio år då vi byggt upp en speciell relation. Vilket resulterade i att jag fick med mig ett par buteljer hem av rariteten Chartreuse VEP.
På kvällen skulle jag och fyra vänner vara med om något mycket märkligt. Faktiskt så komiskt att det nästan blev roligt. I byn Tournon ligger krogen Le Cerisier med sin utsökta mat och fullmatade vinlista. Vi beställde en god trerätters meny och började bläddra i den fantastiska vinlistan med viner till nettopriser. Först en 2008 Béreche Brut Nature Champagne. Därefter den vita Ermitage ”Le Meal” 2015 från Chapoutier samt en 2018 Puligny-Montrachet 1 Cru ”Champ-Canet” från Jean-Marc Boillot (för 107 euro buteljen!!! Gratis). Vi hittade en 2012 Cornas från A.Clape och vår energiske sommelier bad att få överraska oss med ett riktigt bra vin. Vi tyckte att detta kunde vara kul. In kom ett glas med ett tegelbrunt vin som var fullständigt dött!? Inget liv alls i glaset och vår sommelier berättade att vinet var en 2012 Pommard 1 Cru ”Clos des Epenots” från Domaine Courcel. Vi argumenterade en stund och fick reda på att buteljen kostade 150 euro. Vi lämnade flaskan orörd då vi inte hade lust att sätta i oss något odrickbart. Vi tog fram en 2018 Cote-Rotie ”Les Grandes Places” från Gerin och blev återigen överlyckliga. Det patetiska var när vi skulle betala – Jag har dragit av för 2 flaskor vatten samt 3 koppar kaffe då ni inte gillade vinet?? Helt sjukt och chockerande, men annars var vi nöjda med kvällen.
I torsdags stod Delas som värdar och min vän Bruno var som vanligt glimrande i sin presentation med efterföljande provning och lunch, signerad vinhusets japanska köksmästare. Vi lutade oss tillbaka i bussen och åkte upp norrut i fyrtiofem minuter till La Pyramide i Vienne, där vi åt en god middag i deras Bistro.
Den sista dagen inleddes med Yves Cuilleron i Condrieu, där vi provade vi sju viner. De röda vinerna från Crozes-Hermitage, Saint-Joseph och Cote-Rotie kom alla från den ”svala” årgången 2021. Efter att under veckan ha provat ett koppel av viner från 2020, så märkte man tydligt att 2021an är betydligt svagare. Mycket röd snipig frukt i stället för mörka bär. 2021 är en årgång som jag kommer att undvika framöver, då jag inte alls kände igen Cuilleron´s storstilade röda viner. Vi åt en fullständigt makalös god lunch på Beau Rivage nere vid floden i Condrieu. Här har jag varit många gånger, men denna gång överträffade både servisen och köksstaben mina förväntningar.
På kvällen skulle vi ha en avslutningsmiddag på tvåstjärniga Patrick Henriroux på vårt hotell La Pyramide. Förra året valde jag ett dryckespaket till vår meny. Men det blev alldeles för snålt i glasen varför jag denna gång beställde in buteljer flaskvis och då på magnumbuteljer. 2002 Duval-Leroy Champagne, 2022 Saint-Peray Blanc Domaine de Tunnel, 2015 Saint-Joseph Rouge från Andre Perret samt en sent skördad Pinot Gris från Albert Mann i Alsace. Maten var alldeles lysande och tre av gästerna reste sig upp och höll hyllningstal till mig, vilket verkligen gjorde mig berörd.
Speciellt känslosamt var det när Hans Andersson lämnade över ett protokoll till mig från den 28e december 1990, då man haft ett styrelsemöte för SUNE CARLQVIST STIPENDIET. Närvarande vid mötet var ordförande Maj-Britt Bergman, Hans Andersson, Bengt Frithiofsson samt Sune Carlqvist själv. Under Paragraf 2 diskuterades ett antal tänkbara stipendiater för 1991. Mötet beslutade tilldela ett stipendium på 10.000:- till Håkan Nilsson, ”för att han genom sitt djupa engagemang inom sitt yrke som sommelier har breddat intresset för vin och matkultur.” Stipendiet delades ut den 14 februari 1991 klockan 15:00 vid en mottagning på Le Bastion i Helsingborg.
I min hand har jag nu en kopia av protokollet.
Det är i skrivande stund lördags morgon här i Vienne på Hotel La Pyramide. Jag ser tillbaka på en oerhört lyckad resa med en fantastisk grupp. Allt har gått på räls och strax före lunch blir vi upphämtade för att därefter flyga hem via Amsterdam till respektive destination. Det blir korta puckar med en lugn kväll hemma. Imorgon blir det lite kontorsjobb samt välbehövligt bastubad på Pålsjöbaden. 03:00 på måndag morgon blir jag upphämtad och det är dags för nästa resa som går till Rioja och San Sebastian.
Men jag kommer att vara riktigt laddad efter ett dygn med vila. Speciellt när jag på förhand vet om vilka helt fantastiska upplevelser vi skall vara med om.
Jag har nu även lagt ut min resa till Sicilien på min hemsida, då den inte hann att komma med i min nya broschyr. Trevlig vecka!
Håkan