Igårkväll gästade jag min egen sektion på Munskänkarna här i Helsingborg, då jag höll i en Napa Valley-provning på restaurang Parapeten för strax under 100 gäster. Det var för 41 år sedan, året 1982 som min nyfunne vän Per Dahlberg från Grand Hotell i Mölle tog med mig på ett möte. Det var ganska uppsträckt och högtidligt där varje medlem hade en Tastevin i ett färgglatt band runt halsen. Färgen på bandet runt halsen visade hur länge man betalt sin medlemsavgift och inte beroende på kunskap, vilket jag trodde. För att bli godkänd var man tvungen att hitta två faddrar som bedyrade att man var en lämplig medlem.
1982 startade allt för mig och jag var enormt entusiastisk. På den tiden lärde man sig tyvärr ingenting på ett Munskänks-möte. När man satte sig ner hade fyra glas med vin placerats framför en tillsammans med en lista med tio olika vin-alternativ. Under total tystnad i en timme skulle man lista ut vilka viner som fanns i glasen. Kvällen avslutades med att nestorn tillika butikschefen på Systembolaget på Hästmöllegränden Roy Blom berättade för församlingen vad han kände i glasen och man fick reda på svaren innan man gick hem. Alltså noll information eller utbildning, varför jag var med i olika konstellationer med provnings-grupper och på så sätt fick en viss kunskap.
En sektion beror mycket på styrelsen och nu har man verkligen hittat rätt i Helsingborg med ett väldigt entusiastiskt gäng. Man har special-provningar på olika nivåer och nu förtiden kan man verkligen lära sig mycket, till hjälp för att klara de olika betygs-proven. Provningen igår gick väldigt bra och jag började med en powerpoint som inleddes med lite om San Francisco innan vi skulle gå igenom vindistrikten i Kalifornien. Provningen var på sex väldigt karaktäristiska och druvtypiska viner som föll medlemmarna i smaken. Som vanligt gjorde jag lite sidospår med anekdoter, vilket kändes uppskattat. Jag kommer gärna tillbaka till denna sektion som verkligen fått ett lyft.
I tisdags hade jag en WineMakersDinner med Alex Starey från Keermont i Stellenbosch. Det var min vän importören Brett Adam som lockat hit denna otroligt kunniga och trevliga vinmakare. Dagen kunde börjat bättre för Alex då han fick reda på när han satt i kabinen på SAS-flighten i London att flyget var inställt. Han fick köpa en sista minuten enkel biljett med British Airways för 900 euro, för att komma i tid till restaurang Nabo. En minut i sju sladdade han in på krogen och gjorde en kattatvätt på toaletten. Maten var som vanligt lysande och vinerna ljuvliga. Först en Chenin Blanc och därefter båda Syrah, Cabernet Sauvignon samt en Blend. Tyvärr ligger vingården Keermont lite dåligt till, granne med De Trafford uppe i Helderberg, så ett besök med en stor buss är omöjlig.
Owe Bergman stod som värd i onsdags då vi Gastronauter samlades för en träff. Tyvärr inleddes kvällen med att Owe läste upp ett meddelande från en av våra medlemmar som drabbats av en mycket svår sjukdom. Efter många års kämpande har vår kamrat beslutat sig för att stiga åt sidan, då orken tryter. Det var med en tår i ögat som vi höjde våra glas och skålade, samt tänkte tillbaka på alla fina stunder tillsammans med en av Gastronauternas grundare.
Andreas Lundh som är en av våra klart mest lysande stjärnor bland kockar i Helsingborg stod i köket och gjorde en helt fantastisk meny med havskräfta, piggvar, Waguy, kalvbräss, ostar och dessert. Owe hade verkligen ansträngt sig och överskred vår budget flera gånger om. Vi började med tre mousserande viner: Giulio Ferrari lurade oss upp på läktaren, då samtliga var i Champagne. Denna fälla har vi gått i tidigare av detta ljuvliga vin från Trentodoc i Italien. I nästa glas kände vi lite av ”den gamla skolan” då det serverades en brödig elegant Bollinger R.D 2004. Men ”Dompan” skulle ta priset igen. Trots sin storskalighet så är det vad som kommer i glaset som räknas och när man får en Dom Perignon 2002 i glaset, ja då sjunger änglarna. Så vinöst, druvigt, elegant, krämigt och vansinnigt gott. Jag älskar Dom Perignon som fått tjugo år på nacken.
Owe berättade inledningsvis att det skulle bli en svår kväll och det förstod vi när det serverades för oss fyra helt okända viner av bra klass från både Italien och Spanien. Vi kunde hitta geografiskt ganska rätt, men att sätta vingården var en omöjlighet.
Som sagt hade Owe ansträngt sig med väldigt exklusiva och namnkunniga viner, men dessvärre var samtliga alldeles för unga. Ge samtliga viner 10-15 år och ni har bland de största vinerna i världen i glasen. 2018 Colore från Bibi Graetz i Toscana, 2018 Ornellaia från Bolgheri i Toscana, 2019 Chateau de Beaucastel ”Hommage Jacques Perrin” från Chateauneuf-du-Pape, 2013 Quinta do Crasto Vinha Maria Teresa från Dourodalen , 2018 Penfolds Grange från South Australia, 2018 Ben Glaetzer Shiraz Black prestige från Barossa Valley, 2015 Brunello di Montalcino från Piccolomini i Toscana, 2010 Hilton Dalmatien Syrah från Sydafrika, 2016 Caymus Special Selection Cabernet Sauvignon samt en 2017 Pintas Vintage Port från Wine & Soul. Enorma viner!
Nu laddar jag inför måndagens resa till Rhonedalen. Vi landar i Marseille, åker upp till Chateau Vignelaure i Ríans, Vidare till Chateu Mazan och provningar i Chateauneuf-du-Pape, sen Tain l´Hermitage med tre fina besök, Och en avslutning på La Pyramide uppe i Vienne med tvåstjärnig gastronomi och fler fina besök. Jag lovar en helt fantastisk resa, där jag återkommer till nästa helg med en mer utförlig rapport.
Jag önskar er en fin vecka!
Och nu ligger alla mina resor för 2024 ute på min hemsida och är bokningsbara
Bästa hälsningar
Håkan