Det är nu fjorton år sedan jag lanserade boken Provsmakning i Toscana tillsammans med vännerna Bengt Liljedahl, Göran Stenberg och Clas Håkansson. När vi under veckan besökt sju producenter som vi profilerade i boken så känner man fortfarande med stolthet att boken gjort avtryck och att den ligger framme på många vingårdar, men även på några restauranger här nere i Toscana.
Det är lördagsmorgon och om någon timme skall vi lämna hotellet här i Siena och ta oss upp till flygplatsen i Florens. Denna gång får vi mellanlanda i Amsterdam, vilket blivit mer regel än undantag, då allt färre flyg går direkt eller blivit hiskligt dyra. Efter varje avslutad resa gör jag en utvärdering i mitt huvud. Jag behöver inga enkäter, då jag känner på mig vad som kunde gjorts bättre. Den enda ändring som kommer att ske inför nästa år är att jag kommer att byta hotell. Inte för att det är något fel på Hotel Garden utan att det blivit omöjligt att få tag på taxi efter 22:00. Då hotellet ligger en bit från centrum av Siena, är det viktigt att kunna ta sig hem, då inte alla mina gäster är rustade för denna promenad på ca. trettio minuter.
Jag bytte ut Fonterutoli från förra året mot Barone Ricasoli, då inte lunchen på Osteria Fonterutoli höll måttet. Det kändes direkt att detta skifte var ett klokt beslut. En välsmakande lunch med goda viner i måndags efter en tidig uppstigning var en perfekt start på resan. Deras Selezzione Castello di Brolio är alltid väldigt bra och ett av de bättre vinerna i modern stil i Chianti Classico.
I tisdags hade jag lagt till ett besök i programmet då vi tillbringade en hel dag i Montalcino. Le Potazzine är en relativt ny vingård som startades upp 1997 av Gigliola Giannetti och hennes båda döttrar. Le Potazzine betyder ”små fåglar” och på etiketten är dessa sparvar avbildade, vilket symboliserar hennes båda flickor. En väldigt trevlig presentation i den lilla källaren, där man tagit hjälp av den dynamiske vinmakaren Gambelli. Vinerna med Brunello di Montalcino drog mer åt den gamla, klassiska skolan då Gigliola tidigare arbetat för legenden Dr. Franco Biondi Santi. Vinerna var inte helt gratis och sedan starten har man bara lanserat sin Riserva vid fyra tillfällen och den buteljen betingade ett pris på 250 euro.
Vidare till greven Francesco Morone Cinzano på Col d´Orcia. Har charmade samtliga gäster med sitt som vanligt underbara sätt, där han pratade mycket om naturen samt vingårdens nya certifieringar som drar mot en mer grön produktion. Här serveras alltid en god lunch efter provningen och vi kunde njuta av deras ”cru´s” Brunello di Montalcino ”Poggio al Vento i de båda årgångarna 2015 samt 2012. 2015 är nyligen lanserad då en Riserva lagras längre än de fem år som är ett måste enligt lagstiftningen. Vi lämnade gården väldigt nöjda och under veckan återkom många av mina gäster till mig med kommentarer som: – inget slår besöket hos greven! Vi avrundade dagen med någon timme uppe i byn Montalcino innan vi provade tre viner hos Casanova di Neri. Alltid imponerande viner, men många hade svårt att uppskatta Brunello di Montalcino ”Tenuta Nuova” 2018, då den behöver minst tio år på nacken för att visa sin storhet.
Efter en späckad tisdag blev det ett betydligare lugnare tempo i onsdags. Vi besökte Fattoria Félsina i den sydöstra delen av Chianti Classico med gräns till Chianti Colli Senesi. Här gick vi igenom alla steg i produktionen innan vi slog oss ner för att avnjuta en välsmakande lunch med goda viner därtill. Jag imponerade mest av deras mousserande Blanc de Noir där Sangiovese och Pinot Noir samspelar. Detta år var man inte slutsålda på sin Vin Santo, utan den serverades som avslutning till den goda pajen.
Det har varit flera trevliga restaurangbesök och som vanligt kan man ha synpunkter på de stora portionerna, där man alltid smyger in en pasta-rätt, där den lokala ”Pici-pastan” var ett återkommande inslag. I torsdags åkte vi återigen söderut och denna gång till Montepulciano för att testa Vino Nobile di Montepulciano, som var en av fem regioner som klassades högst i Italien 1980 som DOCG. Först ut var Poliziano där man öppnade lite äldre årgångar för att kunna jämföra utvecklingen med vad som händer med ”samma vin” efter fem års lagring. Höjdpunkten på resan är alltid lunchen på Avignonesi, där vi får prova deras premium viner: Il Marzocco, Grandi Annati, 50/50 samt Vin Santo Occhie de Pernice. Kokkonsten var på högsta nivå liksom humöret på mina gäster då vi lutade oss tillbaka i bussen och åkte till Siena.
Avignonesi har tagit bort Vino Nobile di Montepulciano på sitt vin Grandi Annati. Detta för att man vill kunna ta ut svängarna och blanda in vin från andra växtplatser, för att höja kvalitén. 50/50 är samspelet mellan vingården Cappanelle i Chianti Classico och Avignonesi. Sangiovese kommer från Cappanelle och Merlot från Avignonesi. Denna blandning har blivit ett mycket lyckat, vinnande koncept.
Jag flaggar tidigt på resan att det är ”köpläge” på fredagen på Poderi del Paradaiso i San Gimignano. Vi satt i deras trädgård och njöt av charkuterier och ostar när jag och Barbara serverade 7-8 viner i allt från Chianti Colli Senesi till Vin Santo. Borta var den annars så markerade strävheten och röd frukt. Nej här handlade det om utvecklade, varma toner där vinerna bjöd på ett stort register oavsett pris. Merparten beställde viner som skulle skeppas hem. Nu var det plötsligt detta besök som utropades som resans trevligaste. Men varje besök har haft sin personliga prägel och det är ytterst små detaljer som måste finslipas till nästa år mellan den 9 – 14 september, då jag kör samma resa 2024.
När jag kommer hem är jag gräsänkling fram till onsdag, då Lis flugit ner till Cannes tillsammans med sin gamle vän skådespelaren Kajsa Ernst för att ha några sköna dagar tillsammans. Närmast väntar en WineMakersDinner på tisdag med Keermont från Stellenbosch i Sydafrika på Restaurang Nabo. Jag tror det är fullbokat med 70 gäster. På onsdag är det Gastronauterna hemma hos Owe Bergman i Viken. På fredag håller jag i en provning för Munskänkarna i Helsingborg med tema Napa Valley och det kommer drygt 100 personer till denna kväll som också är fullbokad.
Sen är hockey-säsongen igång. Jag satt klistrad framför datorn i torsdags och kunde se premiären då mitt kära Rögle slog Malmö i Skåne-derbyt med 3-2. Men det satt hårt inne, då Mif var överraskande bra. Dessvärre infann inte sig de vanliga känslorna om derby, då båda lagen har för många nya spelare där inte ”derby-känslan” kommit in. Ikväll när jag kommer hem blir det Örebro-Rögle.
Ha en fin vecka!
Bästa hälsningar
Håkan
Och jag glömde nämna att jag lagt upp mina resor för 2024 på min hemsida
Ds.