Rapport från Rioja & San Sebastian

Hej kära vänner!
Den fjärde resan på fem veckor är nu avslutad och om någon timme tar oss bussen till Bilbao för att flyga hem. Det har visat sig att just denna resa till Rioja & San Sebastian är min kanske populäraste resa. Ryktet har spridit sig att maten är fantastisk med b.l.a en avslutning hos trestjärniga Martin Berasategui.

Jag måste ännu en gång säga hur lätt det är att i dagsläget tagit hand om 120 helt underbara människor denna höst. Alla bjuder på sig själv och jag får ofta kommentaren att man fått nya vänner för livet. Så även denna gång med en helt fantastisk grupp där tio av trettio var nya resenärer.

I måndags sammanstrålade vi på flygplatsen i Bilbao, då några valt att flyga ner lite tidigare. Som vanligt kan man skräddarsy sin resa med att anlända tidigare, stanna kvar och utöka resan med några dagar eller ta sig på egen hand med bil till destinationen. På vägen ner till Rioja berättade jag om Spaniens viner och gastronomi med stor fokus på Rioja. En väldigt god lunch satte ribban på resan och vi drack de båda vinerna från Rémirez de Ganuza: Branco Reserva 2020 samt Reserva 2016. Vi checkade in på vårt hotell i Logroño och på kvällen åt vi ännu en bättre middag tillsammans. Skinka, croquetas, biff-tomater med söt, gul lök samt till varmrätter ett koppel av fat med Chuletillas de Cordero lecho…. Vilket är dilamms-kotletter. Gud så gott!

Vi har gjort väldigt trevliga och varierande vin-besök. Först ut var Rémirez de Ganuza där Leyre berättade att ägaren Fernando plötsligt i våras gick bort vid en ålder av 71 år. Detta var den första skörden utan honom och nu är det hans svärson som tagit över driften. Denna bodega är helt fenomenal med en klinisk renlighet vad det gäller hela produktionen. Att man delar den mogna vinklasen på mitten för att separera den övre parten till deras Reserva och Gran Reserva är väldigt unikt. För att ta den undre delen med något mindre koncentration till husets Crianza. Vi provade fyra viner där deras Trasnocho, producerat på pressvinet var lika ljuvligt som vanligt.

BaiGorri har jag en speciell relation med och dom kommer till Restaurang Nabo i Helsingborg för en WineMakersDinner fredagen den 15 november, då deras vinmakare Simon är på plats. Ni bokar direkt på nätet till Nabo och där finns platser kvar. Besöket här handlar om gravitation och vi fick följa samtliga steg från druva till det färdiga vinet. Vi avslutade med en väldigt fin sex rätters meny till lika många viner. Här slogs många utav prisvärdheten på vinerna, där BaiGorri Garage tog priset som besökets största vin. På kvällen åt vi ännu en god middag tillsammans i Logroño.

Onsdagen skulle bli resans höjdpunkt med en heldag hos familjen Eguren. Min vän Arno välkomnade oss först på bodegan Senorio de San Vicente. Denna historiska bodega imponerade stort på mina gäster och vi provade självklart gårdens vin samt topp-vinet Amancio. Vidare åkte vi till deras gård Viñedos de Paganos. Här har man investerat stora pengar sedan 2021. Vi fick uppleva något alldeles unikt då säkert femtio personer satt och avstjälkade varje klase för hand. Druva för druva och denna teknik praktiserar man bara till sina tre ikon-viner La Nieta, Finca El Bosque samt Amancio. I deras nya matsal bjöds vi till bords och avnjöt en lång meny som avslutades kvart över fem. Här öppnade Arno mycket gott. B.l.a El Puntido Gran Reserva 2013 samt 2021 Finca El Bosque, som var något så vansinnigt god. Samtliga gäster fick en speciell känsla efter detta besök.

På kvällen var det en fri kväll på tapasgatan Calle Laurel och alla hittade sina vattenhål. Vi rundade av Rioja med ett besök hos bodegas Roda. Likt övriga vinhus var man i slutet av årets skörd. Det är en väldigt utmanande årgång då man haft väldigt många oönskade skyfall. Man har fått avbryta skörden för att fortsätta några dagar senare för att sedan upptäcka ädelrötan botrytis på druvorna, vilket inte är bra. Jag tror inte att 2024 går till historien som en storslagen årgång. Vi provade samtliga deras viner och jag hade som vanligt beställt in några buteljer av 2017 Cirsion för 185 euro buteljen. Vi åt sedan en helt makalös lunch med Chuleton från Galicien. Denna mjölk-ko utropades som den godaste köttbiten någonsin.

Vi lutades oss tillbaka i bussen för att uppleva det andra kapitlet på resan med San Sebastian. Vi checkade in på Hotel Londres alldeles nere vid La Concha-stranden och samtliga vänner var lyriska. Många var mätta och glada och kopplade av på hotellet. Jag och min kompis Bo var sugna på att testa det nyöppnade hotellet NOBU med sin japanska restaurang.

Jag har samlat på NOBU-restauranger genom åren. Denna krog-kedja startades upp i New York med Robert de Niro som en av partners till kocken Nobu. Han har ett koppel av signaturrätter som Black Cod m.m. Jag kan ha glömt någon, men jag har besökt NOBU i Tokyo, Hong-Kong, Cape Town, Melbourne, Milano, London, Paris, New York, Marbella. Vill man som efter denna vecka ändra riktning med mycket spansk gastronomi, så kan det vara på sin plats med något lättare.

Jag ringde till krogen som inte gick att boka on-line. Vi skulle få ett bord på terrassen. När vi anlände kunde jag snegla in i deras matsal, som var helt folktom? Uppe på den så kallade terrassen var det sex andra gäster och inget öppet NOBU-kök som är vanligt. Vi fick berättat för oss att gästerna söker utsikt varför inte huvud-krogen fungerat på bottenplanet. Det kändes märkligt och ett misslyckat koncept. Maten hade inte samma snits som vanligt, med undantag för den svarta torsken. Vi drack en halv flaska saké, en Asahi-öl samt en butelj Ossian Verdejo från Segovia. Efter en fullmatad vecka var det tidig läggdags.

På natten vaknade jag med världens diarre. Det kom bara vatten och ville aldrig sluta. På morgonen när jag vaknade till, något skör i benen klingade det till i telefonen från Bo – God morgon Håkan! Hur mår du? jag har varit uppe hela natten och är skit-kass. Matförgiftning!!! Jag ringde till NOBU som verkligen beklagade det inträffade och restaurang-chefen skulle återkomma. När man återkopplade från krogen kunde man bara stolt konstatera att man använde sig av högklassiga råvaror och aldrig hört talas om att något blivit dålig. När jag beskrev hela besöket, som återkommande besökare till NOBU världen över med fullsatta matsalar över allt, så kunde man inte försvara sig med en tom matsal samt enbart åtta ätande gäster denna kväll. Det blev ingen kompensation och jag kommer aldrig att rekommendera NOBU i San Sebastian. Efter sömn och Ciproxin så hämtade jag mig och det sköna badet i atlanten gjorde susen.

Det som folk minns från resan för resten av livet är den avslutande måltiden hos mästaren Martin Berasategui med sina tre stjärnor i Guide Michelin. Vi träffades i baren före avfärd och tog en ”stänkare”. Från hotellet tar det knappt femton minuter med buss och jag gav lite förutsättningar om vad som skulle upplevas. José som är svärson till Martin välkomnade oss och vi satt vid tre runda tio bord. På menyn bestående av tolv rätter står alltid ett årtal före rättens innehåll och denna gång stod det 2024 framför fem av rätterna. Alltså fem för året nya skapelser. Självklart fanns Mille-feuille of smoked eel, foie gras, spring onions and green apple med liksom Vegetable hearts salad with seafood, cream of lettuce and iodized juice. Som vanligt väldigt mycket från havet och detta år hade man bytt ut duvan mot di-lammkotletter. För mig var ”tryffel-rätten” kvällens höjdare även om allt smakade helt fantastiskt.

Deras sommelier hade satt ihop sju olika, passande viner som en mousserande Txakolina, 30 years sherry, Rías Baixas på Albariño, Garnacha blanca från Priorat, Mencia från Bierzo, Bodegas Valenciso 2012 från Rioja samt en söt Chardonnay/Ncrozio Manzoni från Penedés. Martin Berasategui kom ut och omfamnade mig med en bamsekram och ställde upp för fotografering med knuten näve i luften som han samtidigt uttryckte – Garrote!!, vilket betyder styrka. Än en gång visade man att restaurangen är väl värd sina tre stjärnor. Absolut inget att anmärka på.

Jag har brottats med kalkylen och denna resa har högst kostnader av samtliga resor jag arrangerar i Europa. José gav mig namnet på ett nytt, fantastiskt design-hotell och i veckan skall jag kontakta dm och se om hotellet kan matcha priset 550 euro/natten som Hotel Londres tar 2025.

I veckan kommer vår son Markus hem från Stockholm med sin Mikaela. Det kommer att bli enormt kul att samla familjen med vår tillökning, lille Nils. Jag har varje dag haft kontakt med Frida via Face-time och jag längtar hem efter att få snusa på den lille pågen.

Jag får nypa mig i ärmen om vad jag fått uppleva den senaste veckan
Håkan