Det är söndagsmorgon här i Stellenbosch och jag har nu varit på resande fot i tio dagar. Detta är en ledig dag för gruppen, där några skall spela golf, vissa vill in till byn och strosa omkring och jag själv skall koppla av vid poolen här på hotellet, då det skall bli upp mot 35 grader.
Som vanligt har jag haft min vän Richard Hilton till stor hjälp med hela organisationen med bokningar och allt. Richard är så oerhört älskad av mina gäster med sin hjälpande samt humoristiska och kunniga approach. Vi har nu kört denna Sydafrikaresa tillsammans under väldigt många år och jag kan inte hitta en bättre partner.
Vädret har fortsatt att vara väldigt bra, även om temperaturen gått ner några grader sedan min senaste resa för en månad sedan till Cape Town. Men här uppe i Stellenbosch är det som vanligt riktigt varmt med temperaturer på runt trettio grader. När nu plockningen är i full gång av druvorna så får jag ofta höra att 2024 är en mycket torr och utmanande årgång.
Vi inledde som vanligt med Cape Town och dess sevärdheter som bör utforskas för en förstagångsbesökare. Det är alltid spridda skurar hur man upplever en programpunkt. Vissa tyckte att besöket på sjukhuset där man genomförde den första hjärttransplantationen 1967 var för långt, medan vissa tyckte det var fantastiskt intressant och alldeles lagom. Den stora snackisen är alltid fängelseön Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad. De flesta säger – Nu kan man bocka av detta, men jag åker inte dit igen. Inför resan 2025 kommer jag att lägga in en ledig dag i stället och vill man besöka Mandela´s cell så kommer jag självklart att fixa biljetter. Men jag stryker besöket som en programpunkt.
Vi har ätit väldigt gott och jag vet att gastronomin stegras under resans gång. Jag och Richard brukar alltid göra små förändringar och vi vet själva vilka programpunkter som ej får strykas och som är en succé. Den grillade fisk-och skaldjursplattan i False Bay på Black Marlin under vår dag nere vid Cape Point. De magiska grillade skaldjuren på Baia Seafood. Men än så länge har lunchen på Clara´s Barn varit höjdaren.
Det är viktigt att man får lite egen tid på en sådan här ganska lång resa och därför har jag lagt in lite fria kvällar, där man kan utforska gastronomin på egen hand. För egen del har jag varit på några av mina stora favoriter som Haiku, The Pot Luck Club samt Salon. Jag har även gått på en riktig mina i torsdagskväll då jag och Inga-lill & Ulf Wagner samt Fi & Richard Hilton besökte nya HOSEKI uppe på toppen av Delaire Graff. Där har man i alla år kört Indochine, men nu har man ändrat riktning till Japan. Svindyrt och inte speciellt bra. Så dit återvänder jag inte igen.
Som vanligt är jag bortskämd med trevliga resenärer och sammanhållningen är underbar. Vi har haft två nya vininslag. När vi besökte Constantia och vingårdarna Buitenverwachting samt Klein Constantia så åt vi en väldigt god lunch på Norval at Grub & Wine. Vid denna lunch kom min vän Alex Dale och presenterade sina viner, med fokus på Pinot Noir. En vingård som fick stort utrymme i min bok Provsmakning i Sydafrika är Meerlust.
På Meerlust var samtliga nyckelpersoner på plats. En oerhört trevlig presentation där vi gick igenom processen och vi fick smaka på de nyss inkomna merlot-druvorna. Vi smakade även på saften från chardonnay där vinet på cement-tank nästan var färdigjäst och torrt. Medan fat-proven hade 120 gram kvar av sockerhalten att jäsa ut och vinet hade kommit upp i 6 procent alkohol. Vi satt därefter och provade igenom hela deras sortiment med chardonnay, merlot, cabernet sauvignon, pinot noir, Red samt Rubicon som avslutning.
Meerlust är unika med att göra en riktigt bra pinot noir från Stellenbosch, då man brottas med ett för varmt klimat. Man lyckas med detta då vingården bara ligger 5 km. från False Bay med dess svalkande vindar och på Meerlust är det 4-5 grader svalare än inne i Stellenbosch. Rubicon är vansinnigt bra och vinet såg dagens ljus 1975 och man rankas som en av landets mest ikoniska viner. Vinet behöver tid, då det är något stramare än övriga ”Blends”.
Men som vanligt skulle besöket på Hartenberg slå allt. Här ställer man upp på ett helt makalöst sätt. Vi åker ut på två vagnar bakom traktorer med stopp ute bland vinfälten där det först serveras deras riesling, chardonnay samt The Eleanor chardonnay. Till detta lite snacks. Efter avslutad tur går vi in i deras källare för att smaka på deras fyra ikon-viner: The Megan som är husets blandning på grenache, shiraz och mourvédre. The Mackenzie som är husets Bordeaux-blend där cabernet sauvignon dominerar, The Stork vilket är en shiraz som drar åt en fruktdriven ”nya världen” stil, för att avsluta med Hartenberg´s legendariska syrah The Gravel Hill. Vi åt även en bättre lunch med många spännande rariteter därtill som fått pris från Cape Winemaker´s Guild. Ett stort tack till Carl, Heleen samt Wilhelem.
Nu väntar ett par dagar till med vin-besök, måltider och annat skoj innan vi åker upp till vår safari-lodge. På fredag flyger mina gäster hem via Johannesburg och själv flyger jag ner till Cape Town för att välkomna nästa grupp på lördag.
Jag kan även nämna att jag har bokat in några programpunkter i vår hemma i Helsingborg. Onsdagen den 20 mars kommer BaiGorri från Rioja på besök och gästar Sillen & Makrillen för en WineMaker´s Dinner. Det är bodegans chefs-vinmakare som är på plats och presenterar 7 olika viner tillsammans med mig och vi njuter av en fyra-rätters meny därtill.
På teaterkrogen Culise kör jag tre vinkvällar under våren med olika tema. Kvällens inleds av mig med ett kåseri samt bildvisning. Det serveras en fyra-rätters meny med passande viner. Vi har valt följande tema: 7/3 Sydafrika, 23/4 Toscana samt 23/5 Alsace och priset för en kväll ligger på 1.295:-/kuvert
Bokning sker till respektive ställe.
Jag trivs verkligen som fisken i vattnet!
Bästa hälsningar
Håkan