Fina Bordeaux-viner

Varje år väntar hela Frankrike med spänning i slutet av mars månad. Då offentliggörs det om det är några nya stjärnor som dykt upp. Tidigare i ett av mina veckobrev nämnde jag att det är två krogar som blivit av med sin tredje stjärna. Nu är det en doldis som fått tre stjärnor i Guide Michelin. På den lilla halvön Noirmoutier-en-I´lle beläget nio mil väster om Nantes ligger krogen La Marine och kökschef är Alexandre Couillon. Hans föräldrar köpte krogen för många år sedan då Alexandre var sex år. Han var under sin uppväxt måttligt intresserad av gastronomi, men hans föräldrar slussade honom in på ett koppel av restauranger som praktikant. Den mest kända krogen i skaran av matställen är den trestjärniga Michel Guérard. 2020 kom Alexandre in på listan bland Frankrikes Top 50 Chefs och nu blev han förärad en tredje stjärna. När jag fick nyheten för en vecka sedan så tänkte jag att det kunde vara kul med ett besök. Om ett par veckor har jag det ganska lugnt i kalendern och jag skrev till restaurangen att jag kunde komma vilken dag som helst. Med svaret – Vi har fullt till november.

Det är nu en avkopplande påsk-helg med mycket tid med familjen, då Markus kommit ner från Stockholm med sin Sofia. På påskafton hade vi en trevlig sittning med vänner, som jag vet uppskattar gamla, mogna Bordeaux-viner. Jag har tidigare nämnt att jag började köpa Bordeaux vin med start 1988. På den tiden kostade vinerna en bråkdel av idag och då fanns det inte alls någon spekulations-faktor med att köpa kvalitetsvin en Primeur med en fantastisk värdeökning.

Jag minns att man kunde köpa 2 Cru slotten Cos d´Estournel och Pichon-Lalande för 120:- /buteljen och de stora 1 Cru vinerna Latour, Mouton, Lafite, Margaux och Haut-Brion kostade 325:-/buteljen. Det var bara Cheval Blanc som var något dyrare och kostade 425:-/flaskan.

Jag har lite buteljer kvar från den tiden och även om dessa flaskor betingar en liten förmögenhet så har jag aldrig haft i tanken att sälja dessa viner på auktion. Nej dessa viner skall konsumeras med vänner och så blev fallet igår kväll.

Vi började med 1983 Chateau Trotanoy från Pomerol. I Pomerol klassades aldrig slotten likt i övriga distrikt. Chateau Petrus har alltid briljerat högst uppe på toppen i appellationen Pomerol. Sen är där en handfull slott som ligger alldeles intill som fått en extra hög status p.g.a närheten till Petrus. Detta vin var alldeles ljuvligt så här fyrtio år efter skörden. 1983 var ett väldigt varmt år med lite uttorkade tanniner. Vinet bjöd på en sublim elegans. Men det skulle bli bättre i de kommande glasen.

1983 Chateau Cheval-Blanc Saint-Emilion Grand Cru Classé. Här kände man betydligt mer toner av stall och detta för att man har en 30/30/30 relation mellan Cabernet Franc, Merlot och Cabernet Sauvignon. Man kände direkt ett vin med mer sting och kraft. Oförskämt fräsch där man kände att vinet har fler år till på sig för att utvecklas.

1989 Chateau Latour 1 Cru Pauillac-Medoc. Ett legendariskt slott som alltid är att lita på, även under väldigt svaga år. 1989 blev direkt efter skörden utropat som en klassisk årgång och denna kväll gjorde inte Latour oss besvikna. Hela registret av en mogen Bordeaux från den vänstra stranden med tobak, ceder, läder, jordighet och stall. Ett helt magiskt vin där man absolut kan förstå den höga statusen.

Men det skulle komma ett vin som skulle slå Latour på fingrarna. Grann-slottet 1990 Chateau Léoville Las-Cases från Saint-Julien. Detta 2 cru slott ligger kloss med Latour fast från kommunen Saint-Julien. Las Cases står först i kö om man skulle göra en revidering av klassningen från 1855. Jag har alltid älskat årgång 1990 där fruktigheten överstiger 1989 som är mer tannin-rik. För mig kan inte en Bordeaux bli bättre än så här med samma spektra som Latour fast med lite mer finess.

För att knyta ihop säcken blev det ett annat vin från ett väldigt varmt år. 2003 Chateau Mouton-Rothschild. Här bjuder alltid slottet på en stil i lite mer internationell, flörtig stil där de hårt rostade faten utmärker sig. Fyllig och full av storslagen elegans. Ett helt underbart vin som har lite mer att ge. Synd bara att det var min sista flaska av detta vin. När man så här dagen efter radar upp buteljerna så kan jag fortfarande känna eftersmaken och att jag öppnade dessa godbitar är inget jag ångrar.

I veckan som kommer har jag fyra olika uppdrag och höjdpunkten blir på lördag på Trädgården på Skäret, där vi tillsammans kör en Gourmet-afton. Det Kalle Bengtsson presterar i köket saknar motstycke här i nordvästra Skåne.

Ha en fin vecka!
Bästa hälsningar
Håkan