Först och främst är det med viss sorg som jag måste meddela att jag inte kommer att köra någon resa till Sicilien nästa år. Jag hade en fullbokad resa, om alla som bokat sig eller visat intresse följt med. Men med en tuff valuta och prishöjningar så kanske resan blev något för dyr. Till slut var det 10 personer som var klara. Men Norwegian har väldigt tuffa boknings-regler och jag vågande inte köpa 30 flygbiljetter för 200.000:- och chansa på att jag skulle fylla resan. Därför är resan till Sicilien lagd på is.
Det är ett tufft schema nu med tre resor på raken. Rhone-dalen, Rioja & San Sebastian samt nu den kommande veckan Bordeaux. Rioja i kombination med San Sebastian är utan tvekan en av mina mest populära resor. Resan är redan fullbokad till nästa år och jag har gäster som satt upp sig till 2025. Jag brukar ofta nämna att jag är oerhört bortskämd med väldigt trevliga resenärer och denna resa var inget undantag.
Eftersom vi kom ner mitt i skörden så fick jag svänga om lite i programmet, efter några bodegors önskemål. Maten är storstilad på denna resa och vi gick ut hårt i måndags med både lunch och middag på några av mina favoritrestauranger. Jag hade beställt in viner från Remírez de Ganuza samt San Vicente och då blev stämningen på topp.
2023 har varit ett lite trassligt år i Rioja med lite bakslag på våren, en stekhet sommar och regn som kommit vid fel tidpunkter. Man säger generellt att inte årets skörd kommer att gå till historien som någon stor årgång. Men efter noggrann sortering och selektiv skörd kommer vinerna att bli hur bra som helst. I tisdags besökte vi både Remírez de Ganuza som BaiGorri. Två väldigt bra besök där mina gäster älskade Reservan samt Trasnocho på det första besöket. Hos BaiGorri avnjöt vi en väldigt god lång lunch med sju viner därtill. Här beställde samtliga vänner massor av viner till nettopriser, som skickas hem till var och en.
Familjen Eguren med sina sex olika bodegor är en stor favorit. Varje gång jag får prova La Nieta, Amancio eller Finca El Bosque är det ett stort ögonblick. Min vän Arno som är exportchef var vår värd denna heldag som började 10:30 och avslutades 18:00. Först ett besök på San Vicente där vi b.l.a provade Amancio. Vidare till Viñedos de Paganos för en provning med efterföljande långlunch. Här blev vi bjudna på regionens stolthet: Kokotxza = torsktunga. Och det kan jag lova er att detta blev ingen favorit hos mina vänner. Vinerna var helt fantastiska med El Puntido Gran Reserva 2008 samt Finca El Bosque 2020 som toppviner. På kvällen var det en fri kväll på trevliga tapas-gatan Laurel.
Vi skulle avrunda vistelsen i Rioja med ett besök hos Roda i byn Haro. Man var först ut på 80-talet med att göra mer fruktdriven och modern Rioja. Vi har haft osedvanlig tur med vädret och denna dag satt vi på deras terrass i 28 graders värme och njöt i skuggan av deras underbara viner Roda 1 samt Cirsion, som jag köpte in 3 buteljer till min grupp för 179 euro styck. Många utropade lunchen på Asador Alameda som Rioja´s höjdare. Bästa skinkan, croquettas, sparris och chuleton. Vi drack en klassiker: 2016 Viña Ardanza Reserva från La Rioja Alta och samtliga var mätta och glada när vi lutade oss tillbaka i bussen och åkte upp mot San Sebastian.
Vi checkade in på Hotel Londres och ALLA älskade detta hotell. Jag har redan bokat upp rum till nästa år, men sen får jag se. Nu tar man 520 euro natten för ett Seaview rum. Mastigt, men fantastiskt.
Det var en ledig kväll och jag + tre kamrater hade ett bord på tvåstjärniga Amelia – Paulo Ariaudo. Jag var där förra året och utropade då besöket som det största upplevelsen någonsin matmässigt i Spanien. Jag kritiserade då deras vinlista med nästa bara Naturviner. Vi åt deras avsmakningsmeny som höll absolut högsta klass med spännande kombinationer där Japan, Italien, Argentina och Spanien möts. Vinlistan då? Ja en uppryckning har skett och detta gäller dessvärre också prissättningen. Jag har aldrig skådat så höga priser i Spanien. Så jag fick lägga ner hela min själ för att hitta något vettigt. Man hade traditionella bodegor från gamla årgångar till hutlösa priser. Men jag valde: Champagne Larmandier-Bernier ”Longitude”, En trevlig Albariño från 2012, 2019 Capitel från Ossian utanför Segovia, 2018 Cheval Des Andes från Mendoza i Argentina där Chateau Cheval Blanc & Terrazas De Los Andes samspelar, Pinot Nour Coteaux Champenoise från Domaine R.Pouillon i Mareuil. Nöjda promenerade vi hem de hundra meterna till vårt hotell.
Dagen därpå åt vi en god lunch på trestjärniga Akelare, där den idag 75-åriga Pedro Subijana basar i köket. Han fick sin tredje stjärna 2006 och har hållit stilen sedan dess. Vinpriserna var en tredjedel i jämförelse med Amelia, kvällen innan. Servicen är perfekt och vi satt vackert med utsikt ut över Biscayabukten. Men maten är hästlängder ifrån Amelia och det vi skulle uppleva samma kväll på trestjärniga Martin Berasategui. Allt smakar bra, men jag tycker inte det är trestjärnig nivå och besöket känns lika onödigt som jag tidigare år nämnt då jag varit på ARZAK. Det räcker med ”Martin” i Lasarte Oria där allt sitter perfekt.
På Akelare har man väldigt humana vinpriser och vi drack väldigt gott som Béreche & Fils ”Les Beaux Regards 2018 från Champagne, 2013 Pazo de Señorans ” Seleccion Añada” Rías Baias från Galicien, 2017 Coma Blanca Blanco från Mas Dén Gil i Priorat samt 2016 Viña Sastre ”Regina Vides” från Ribera del Duero.
Samma kväll skulle jag ta med mina gäster på en resa som de aldrig skall glömma. Martin Berasategui med tre stjärnor i Guide Michelin. Fyra runda bord var uppdukade, präglade menyer framlagda och med spänning ville jag kolla hur många nya rätter denna mästare skapat under 2023, då han alltid skriver ut det år då rätterna skapades och 8 av 13 rätter var helt nya. Det blev rikligt i glasen denna kväll med väldigt många skojiga viner som matchade perfekt. Martin Berasategui kom ut själv i matsalen och älskade att bli fotograferad med mina gäster. Hans engelska är knapphändig och som vanligt gick han runt bland borden och knöt näven och utropade – GAROTTE!! Slår man upp detta ord på Wikipedia står det för Garrottering. Detta är en historisk avrättningsmetod där den dödsdömde binds vid en träpåle och stryps långsamt med ett rep eller ett vid träpålen fäst så kallat halsjärn. Den senast kända användningen var i Spanien 1974.
Alla älskade detta restaurangbesök. Kanske med undantag för rätten på torsk-tunga, där Martin ville visa sin tolkning på denna populära ingrediens då han i år firar 30 som restauratör. Detta besök är helt fantastiskt och en reservation är redan gjord till nästa år.
Nu är jag hemma och vänder i Laröd. Imorgon bär det iväg på höstens sista resa till Bordeaux. Fantastiska slott är uppbokade och jag kan lova riktigt trevliga upplevelser för mina 27 gäster. Vi bor denna gång på Hotel Mercure Bordeaux Centre, då man inte är klar med den omfattande renoveringen på Hotel Majestic. Nästa helg kommer jag med en uttömmande rapport från årets skörd i ”världens viktigaste” vindistrikt. Bordeaux.
Bästa hälsningar
Håkan