När jag nämnde för min familj för närmare ett halvår sedan att jag skulle åka till Beirut med ”grabbarna vecka 12”, så fick jag veta att samtliga familjemedlemmar längtat dit i hela sitt liv. Detta har fullständigt gått mig förbi. Eftersom ingenting var inplanerat under påsken och att jag hade möjlighet att utnyttja lite poäng på flyget så beslutade vi oss för att åka hit. Och det finns inget trevligare än att ha familjen samlad.
Vi flög med Turkish Airlines från Köpenhamn på Skärtorsdagen via Istanbul till Beirut. Här landade vi på eftermiddagen och efter att ha fått våra väskor kontaktade jag en Uber som kom på direkten och tog oss säkert till vårt centralt belägna hotell. Jag vill ännu en gång hylla Uber med sin fantastiska service och ofattbara låga prissättning.
Vi strosade runt ett par timmar och jag visade vad jag upplevt vid mitt senaste besök i Beirut för en månad sedan. På kvällen hade jag bokat middag på Em Sherif och en bättre start kan man inte få vid ett gastronomiskt besök i Beirut. Läcker miljö, ett trettiotal spännande smårätter samt passande musik från tre musikanter.
Lite av idén med resan är att få lite mer ”kött på benen” för egen del då jag planerar en resa hit i maj nästa år. I fredags och lördags hade jag hyrt in guiden Bassam som jag träffade vid förra resan. Och en bättre guide kan jag inte tänka mig. Hela tiden ett stort leende på läpparna, fantastisk kunskap och det tog aldrig slut med hans positiva utspel över hur mycket vi kan besöka och titta på. Bassam är så stolt över sitt land och allting är BEAUTIFUL.
Vi inledde med att åka upp till Bekaa-dalen och vingården Chateau Kefraya. Denna vingård framstår för mig som bäst i Libanon i sällskap med Chateau Musar. Deras vinmakare satt ner med oss och lät oss prova deras bästa viner och vi diskuterade ett upplägg till nästa år med en kombination av lunch och provning i deras restaurang. I Bekaa-dalen är det mycket elände. Skitiga byar och man är tydligt märkt av den väldiga flyktingströmmen från Syrien. Bassam som är född här och verkligen känner sig hemma tog oss även till den syriska gränsen. Man avråder alla från att åka dit, men Bassam förklarade att det inte är några problem. Det hjälpte inte att det ösregnade när vi kom till gränsen. Ingen vacker syn med alla dessa utsatta människor som inte har någon framtid alls i sitt hemland. Inga jobb eller bensin. Men de varmhjärtade libaneserna står med öppna armar och hjälper till.
Efter en spännande lunch på en armenisk restaurang där vi rökte vattenpipa, blev erbjudna en trollkarl och drack en ”kvarting” Arack åkte vi hem till Bassam för att hälsa på hans mor och åt medhavd pistageglass. I hemmet fanns även en kille från Syrien som man ”tog hand om”. Väldigt spännande möte och en fantastisk hjärtlighet. Vi köpte även med oss lite kryddor med hem och i bagaget ligger nu sju påsar med spännande orientaliska kryddor som sammanlagt kostade 50:-. På kvällen åt vi en god middag på Baron med ännu mer spännande smaker.
I lördags stod Bassam i givakt igen halv nio på morgonen och vi inledde med en god frukost på kaféet Paul. Vi åkte norrut för ett besök på Chateau Musar. Denna historiska vingård var kanske först ut med att göra ”naturliga viner” där varje butelj lever sitt eget liv med en stor buteljvariation. Fadia var på plats och vi delade besöket med sex andra besökare. Cinsault har alltid varit den mest betydande druvsorten. Annars hittar ni främst denna druva i en rosé från Provence. Besöket handlade även denna gång mycket om dekantering och luftning av vinerna som enligt Fadia håller i fyrtio till femtio år oavsett färg på vinet.
Vi åkte sedan ner till kusten och den historiskt viktiga staden Byblos. Här åt vi lunch och njöt av atmosfären i denna gamla by som lockar många turister. En av resans höjdpunkter skulle bli besöket i Jeita-grottorna. Vi fick tankar på filmer som Jakten på den försvunna skatten, Indiana Jones eller Sagan om ringen. Efter ett besök i dessa två grottor var man helt tagen. I den mindre grottan åkte vi med en liten eka in bland skrevorna. Tyvärr var fotografering förbjuden här, men detta måste upplevas och är bland det häftigaste jag upplevt. Dagen avslutades i den stora moskén Mohammad al-Amin och vi sa farväl till vår vän Bassam. Inom ett par dagar skall han återkomma med ett förslag på ett fullmatat program. Planen ligger på att köra en resa mellan den 11-16 maj 2020. På kvällen åkte vi ner till flashiga Zaitunay Bay för en bättre middag på Babel.
Hela familjen har fått en helt annan bild än förväntat av Beirut och människorna. Deras sätt att hjälpa flyktingar är helt fantastiskt. Skolgången delas mellan barn från Libanon på förmiddagen och barn från Syrien på eftermiddagen. Man ser till att familjer får tak över huvudet om de hjälper till med lite enklare arbeten. Hade detta varit i Sverige, skulle all handläggning gå igenom en massa hinder och beslut vilket bara skapar problem. Här gäller det att handla snabbt för problemen är gigantiska. Det handlar här inte om vad vi tror om religion utan om politik.
Vi har tyvärr råkat pricka in de dagar detta år då man har dåligt väder. Det regnar väldigt mycket, är kallt och grått med korta solstunder. Idag söndag skall det regna mest hela dagen och vi får trösta oss med besök på museum och en riktigt bra middag ikväll på Liza Restaurant som var förra resans höjdare.
Imorgon måndag skall vädret svänga om och vi får några timmar på vår fina solterrass innan vi flyger hem på eftermiddagen. Vi landar sent på kvällen.
På tisdag blir det kontorsarbete någon timme. En skön förmiddagsbastu på Pålsjöbaden innan jag tar mig in till Kastrup igen för att flyga till Paris på eftermiddagen. Närmast väntar fyra nätter i Champagne med en grupp på 27 personer från Värnamo. Jag har bokat in besök på Ruinart, Charles Heidsieck, Moët & Chandon, Bollinger samt Taittinger. Som vanligt väldigt bra restauranger med fin avslutning på tvåstjärniga Les Crayéres i Reims. Efter denna härliga resa skall jag vara hemma i två veckor.
Trevlig fortsatt fin Påskhelg!
Håkan