I början på veckan så avslöjade Guide Michelin Nordic om det blev några nya stjärnkrogar här i Sverige. Inte helt oväntat fick Daniel Berlin med sin krog VYN i Simrishamn två stjärnor direkt. En väntad utmärkelse då Daniel för några veckor sedan blivit framröstad som kockarnas kock, då hela kock-eliten fick lägga en röst på vilken matlagare i landet som man anser vara bäst. I sällskap med Aira, Aloë och Vollmers är idag Daniel Berlin en av fyra tvåstjärniga restauranger här i Sverige. Välförtjänt stoltserar Frantzén överst på tronen som enda trestjärniga krog. I övrigt kan nämnas att vi nu har sjutton restauranger med en stjärna.
Efter denna positiva text en något mer dyster läsning, då Frankrike återigen drabbats av hagel-stormar. Detta hände i början av maj då Bourgogne fick ett anfall med hagel stora som pingisbollar och man hade dessförinnan angripits av frost. Det vilar en förbannelse över Bourgogne som haft dessa bekymmer fyra av de fem senaste åren och detta påverkar självklart prisbilden av dessa eftersökta och uppskattade viner.
Hagel-stormen fortsatte upp till Champagne där en del druvodlare tappat mellan 50-100% av sina druvor, vilket är en fullständig katastrof då detta är den enda inkomsten man har.
Jag hämtade i torsdags ut min årliga låda på Systembolaget av ”sommarens rosé” 2022 Chateau Vignelaure rosé från Coteaux d´Aix-en-Provence. Jag passade på att ringa upp vinmakaren Sigvard Johnsson för att höra hur läget är nere i underbara Provence. Han berättade att även Vignelaure drabbats hårt av hagel och man räknar med att ha tappat 90 % av årets skörd och där granngården fått säga upp 20 personer i personalen.
Allt detta beror självklart på klimatförändringarna. Tidigare hade man problem med stormar, översvämningar, torka och hetta. Nu är det frost och hagel som oroar mest.
I onsdags var det möte med Gastronauterna på Restaurang BaraVara då krögaren Jesper Liljegren stod som värd. Vad skulle han hitta på för skoj, då många stressat Jeppe efter Magnus Sikrot´s fenomenala värdskap för två månader sedan. Vi fick tre glas rött serverade oss i baren med lite chark som tilltugg. Tre rätt märkliga viner som var svårt att sätta fingret på? Jag gissade på tre röda från öst-Europa och mycket riktigt var det tre ”topp viner” från Armenien. Mer intressant än gott.
Vi flyttade in i vår chambre separee där sex glas med vitt vin var upphällt. Även här var det väldigt svårt att identifiera och vi fick ledtråden att vinerna kom från ett och samma land!? Vi var helt ute och cyklade när det avslöjades att det var sex viner från Mallorca. En del var för mig bekanta, men kändes inte igen. Dessa viner är av typen ”att de smakar bäst på plats”. Sen kom det in sex röda och det kändes lika svårt, då jag hade svårt att sätta fingret på något släktskap. Jag slängde ur mig – sex röda från Mallorca, vilket var helt rätt. Toppvinet Cabrera från Ribas imponerade mest på mig tätt följt av vinet Son Negra från legendariska Anima Negra. Märkligt nog kändes 2016 Grand Vin Son Mayol uttorkad? Jag släpade hem en sexa från bodegan för två år sedan och när jag öppnade en flaska här hemma blev jag lika förvirrad och besviken. Är detta också ett vin som skall drickas på plats? Can Axartell är en bodega uppe i norr vid Polenca som ägs av Schwarzkopf och när jag var där köpte jag en butelj för 80 euro på vinst och förlust, då vinet var en raritet som gjorts på enbart Petit Verdot. Denna butelj var också med i denna line-up. Ett spännande vin med potential och jag låter min butelj vila i många år framöver.
Sen serverades fyra glas med rött vin. Jesper avslöjade efter ett tag att vinerna var samma vin från olika årgångar med ett årgångsspann på sex år. Glas två var outstanding och stack ut, medan de övriga tre var väldigt lika. Det visade sig vara ikon-vinet Cirsion från Bodegas Roda i Rioja Alta. 2000 var bäst följt av 1999, 2001 och 2005.
Jesper serverade sen ett koppel av extra viner som Merryvale Merlot samt Shafer TD-9 från Napa Valley samt underbara 2016 Flor de Pingus från Ribera del Duero som var helt underbar. Vi avslutade med lite goda ostar samt två olika Vintage Port: 1994 Graham´s samt Taylor´s 2011. För att knyta ihop säcken serverades en mogen och utvecklad 1999 Chateau Rieussec från Sauternes. Ett stort tack för ett eminent värdskap och väldigt annorlunda teman.
Igår lördag skulle det bli en helt makalös kväll då Mette & Pelle Wahlström bjöd hem till Hofterup tillsammans med ”Tärnö-gänget”. Efter många års vänskap och otaliga middagar så visste jag och Lis att denna kväll skulle bli något alldeles speciellt i form av utsökt kokkonst samt viner av yppersta klass. Det är alltid så kul när Pelle blir helt exalterad och springer ner i källaren och hämtar upp helt oväntade viner som inte var planerade. Detta skedde även denna gång.
När vi träffas är det allt som oftast att vinerna kommer in blint. Ibland gissar man rätt och det händer lika ofta att man är ute och cyklar. Jag brukar säga att när jag började min karriär för drygt fyrtio år sedan var det mycket lättare att pricka rätt. Då fanns det viner från Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland. Dessa viner hade en distinkt karaktär och var för landet urtypiska. Sen kom det viner från ”nya världen” där vinmakarna designade viner i en europeisk stil samt klimatförändringar med högre temperaturer som ställer till det. En varm årgång i Bordeaux gör plötsligt att vinerna drar åt Kalifornien i stilen, vilket hände i Hofterup.
Vi inledde med Champagne Dhont-Grellet ”Les Terres Fines» Premier Cru Blanc de Blancs. Här fick jag en förnimmelse av blå druvor samt en viss fatkaraktär och ett väldigt torrt utspel. Det visade sig att jag hade helt fel då vinet var gjort på Chardonnay till 100 %. Det var bara torrhetsgraden med 1 gram/liter som var rätt i denna Extra Brut. I karafferna kom det in ett vin med en gyllengul färg. Vinet såg ut som en Sauternes, men när man stoppade näsan i glaset var det ett torrt, moget och ett väl utvecklat vin. Jag gissade på en vit Rhone och det skulle visa sig att jag skulle ta mig lite längre söderut till Languedoc och vinet 2013 Domaine de la Grange des Pères där Roussanne, Chardonnay och Viognier samspelar. Ett helt utsökt vin som var på sin topp. Vinet serverades i magnum.
Nästa vin skulle visa sig att vara ett av kvällens största viner. Jag gissade på en Brunello di Montalcino från något av de främsta husen som Soldera eller Cerbaiona från 2002 eller 2004. Mycket riktigt var det en Brunello från 2006 och från den underbara vingården Salvioni ”Cerbaiola”. När man får en mogen Sangiovese av denna höga klass kan man höra änglarna sjunga. Om jag var rätt på det med Italienaren så var jag lurad upp på läktaren på de nästföljande vinerna: 2009 Ducru-Beaucaillou 2 Cru St.Julien samt 2009 Chateau Pavie 1er Grand Cru Classé i St.-Emilion. Två 100 poängare som nästan var vulgärt kraftfulla och imponerande… Men jag var inte i Bordeaux, speciellt inte på Pavie. Vi fick en förnimmelse av ”nya världen” och vissa gissade på Australien. Jag sa att om det var Bordeaux i glasen? Skulle jag gå hem till Helsingborg. Efter övertalning fick jag åka med taxin hem ha-ha-ha. Dessa visar tydligt hur svårt det kan vara när skribenten Parker ger en Bordeaux högsta poäng, då är den inte typisk för distriktet. Det kan jämföras med Bordeaux 2015 som är väldigt saftig och hög i alkoholhalten medan 2016 är mer klassisk.
I nästa glas kände man mer ”Bordeaux-toner” och det skulle chocka oss alla att det var 2007 Ornellaia från Bolgheri i Toscana. För mig ett av Italiens absolut största viner med ett inslag av Bordeaux-druvorna Cabernet och Merlot. Ljuvligt mogen med fina cedertoner. ”Kvällens vin” skulle komma härnäst och jag var helt på det klara att det var en Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Mycket riktigt 2019 Maya som var imponerande stor och en av de bästa amerikanare jag testat. Så vansinnigt gott och superlativen tog aldrig slut. Jag hade sen blivit uppvärmd och prickade en robust 2016 Vosne-Romanée ”Les Suchots” från Lucien de Moine i Bourgogne. Lite tillknäppt och maskulin vilket överraskade de flesta kring bordet, men jag kände Pinot Noir långt bak i vinet.
Kvällens sista vin var en urtypisk, ung, sprudlande, smått pärlande Riesling Auslese från Martin Müllen i Mosel. Detta är en kväll att minnas väldigt länge. Ett stort tack till Wahlströmarna!!
Nu är man inne i ett stim av middagar och trevligheter. På tisdag är det en VIP-visning av nyrenoverade Sofiero Slott. Då är Ebba Kleberg von Sydow samt Mark Levengood på plats och intervjuar några nyckelpersoner. Det ryktas om att den f.d danska drottning Margareta är på plats. På onsdag är det studentfirande och vi skall uppvakta tre ungdomar. På torsdag är det långlunch hos Staffan och Charlotte. På fredag är det middag hos Mappe och Camilla i Hasslarp och på lördag blir det en spännande och stor gastronomisk upplevelse då vi är 26 personer som skall gästa Smörtaxen i Landskrona för en stor avsmakningsmiddag. Maten är oerhört hyllad, medan deras dryckespaket med mer ”naturviner” lär vara mer tveksamma. Till nästa helg kommer en recension.
Trevlig vecka!
Håkan