Jag minns i början av 1990-talet då jag årligen besökte Bourgogne. Jag hade ett par producenter som jag verkligen gillade och varje gång jag bokade ett besök så var jag välkommen. Efter en fin provning var allt till salu och här gällde inga allokeringar hos tunga namn som Domaine Dujac, Armand Rousseau eller Comtes de Georges Vogüe. Favoriten var Domaine Dujac där jag fick en relation med ägarparet Seysses och jag backade alltid bilen till deras lastkaj och lastade in lådor av Clos De La Roche, Clos Saint-Denis samt Bonnes Mares. Samtliga var Grand Cru gårdar. Jag minns att jag betalade 350:- sek./butelj. Så här trettio år senare kostar samma vin från en nylanserad årgång 15.000:- sek.
Varför nämner jag då detta? Jo för att Bourgogne av klass kostar idag väldigt mycket pengar och förra helgen nåddes ett nytt rekord. Det rörde sig om en auktion där en butelj 1945 av Romanée Conti från Domaine De La Romanée Conti ropades ut. 1945 var mycket speciellt då kriget tog slut samtidigt som man valde att nyplantera det lilla fältet på 1,8 hektar. Detta innebar att druvorna till 1945:an var från pre-phylloxera vinrankor d.v.s planterade för vinlusens härjningar 1875. Denna årgång där allt stämde hade den ringa produktionen av 600 buteljer. Alltså nästan ingenting och allt är uppdrucket, förutom denna enstaka butelj som gick under klubban för 812.500 US dollar.
Jag har haft förmånen att få dricka Romanée Conti vid tre tillfällen. Då alltid tillsammans med egendomens andra fina växtplatser som La Tache, Richebourg, Echezeaux, Grands Echezeaux samt Romanée St.-Vivant. Måste säga att det varit målfoto mot La Tache och Richebourg, men en gigantisk skillnad i pris. En gång i tiden var man tvungen att köpa en 12a blandad låda för att få En flaska Romanée Conti, men det har ändrats. Man har räknat ut att denna lilla lantbruksjord, stor som en större trädgård skulle kosta 2 miljarder sek. idag.
Nu till något helt annat. Som ni säkert vet så måste man som researrangör ställa upp med garantier för mina resenärers säkerhet. Detta på grund av att på 1970-talet så fanns det lycksökare som arrangerade resor till värmen. När gästerna landade fanns varken bussar, guider eller hotell. Man blev kort och gott strandsatt och blåst på sina pengar. För resenärernas säkerhet måsta jag idag alltid ställa ut garantier. Först gjorde jag detta genom min bank och det blev väldigt mycket pappersexercis att gå till banken inför varje enskild resa och ställa en garanti, för att avsluta garantin när resan var genomförd. Man öronmärkte och låste samma summa som jag omsatte på en resa. Det finns idag ett försäkringsbolag som tillhandahåller denna service. Man tar del av min förväntade budget inför ett kommande år och man ställer ut garantin till Kammarkollegiet. För denna service betalar jag årligen 70.000:- i en klumpsumma, vilken kan variera, då Försäkringsbolaget tar risken i beaktning. Jag har nu kört min verksamhet i 34 år med årligen ett positivt resultat.
Som näringsidkare kan man ibland bli trött på alla regelverk. Nu har Kammarkollegiet kommit på något nytt. Att f.o.m den 1 april skall jag betala en ytterligare kostnad som man kallar Fond. Jag skall göra en inbetalning på 0,6 procent av paketresans pris för de betalningar jag tar emot. Detta beslut är bara att betala och acceptera. Som tur är så är det fortfarande betydligt mer positivt att arrangera resor med härliga människor. Men varför denna byråkrati som inte gör resorna billigare.
I tisdags var jag på väg upp till Stockholm med dottern Frida. Vi var båda väldigt spända och förväntansfulla då Frida för första gången skulle besöka trestjärniga Frantzén. 09:45 skulle flyget lyfta och vi skulle vara uppe i god tid. När vi gått igenom säkerhetskontrollen på Ängelholms flygplats kom meddelandet upp att flyget var en timme försenat. Jag slog Frantzén en signal om att vi säkert blev trettio minuter sena. Efter femton minuter kom meddelandet upp att flyget var inställt. Det var bara att ringa restaurangen igen och meddela att vi inte kunde komma upp. Men samtidigt bokade jag om vårt bord till ett nytt datum i mitten av maj. Men det finns värre saker som kan hända.
Påsken är en härlig helg med mycket mat och gott. På Skärtorsdagen öppnade jag b.l.a en 3 liters El Nido från Jumilla söder om Alicante. Detta vin har jag vid flera tillfällen utropat som ett av Spaniens största viner. Detta vin på Cabernet Sauvignon/Monstrell såg dagens ljus för första gången 2003. Jag blev helt knockad av vinet och jag tog reda på att bakom vinet stod vinmakaren Chris Ringland från Australien. Han är den första som fått 100 poäng + av Robert Parker. Alltså bättre än 100 poäng. Sedan starten har jag följt vinet med stor förtjusning och även besökt bodegan vid ett tillfälle. Men att öppna en så stor butelj från 2010 med sexton år på nacken är speciellt.
Igår fredag blev det en riktigt god Champagne, då Rögle kvitterat i match-serien mot Färjestad och nu står det 3-3 i matcher. Imorgon på Påskdagen är jag självfallet på plats i Catena Arena och upplever dramatiken för mitt älskade Rögle. Det blev en 2013 Dom Ruinart Blanc de blancs
Förutom trevliga måltider har det blivit bastubad med sonen Markus på Pålsjöbaden. Jag har även hunnit med lite padel samt träffat barnbarnet lille Nils mycket.
I den kommande veckan blir det ett besök i Köpenhamn med Smörrebrödstestarpanelen och vi tar det säkra kortet Sankt Annae, då jag blev nedröstad att ge Palaegade en tredje chans. Förhoppningsvis blir det någon Rögle-match och på fredag gästar jag Trädgården på Skäret där vi kör vårens Gourmet-afton, där jag presenterar och kåserar kring vinerna. Kokkonsten blir som vanligt himmelsk när Kalle Bengtsson släpper loss i köket.
Jag önskar er alla en fortsatt Glad Påsk!
Bästa hälsningar
Håkan