Nu sitter jag på flygplatsen i Porto efter höstens första resa som gick till Dourodalen & Porto. Vi var sammanlagt 29 personer, vilket innebär en full resa. När vi anlände till Porto i måndags förmiddag berättade jag för gruppen så fort jag fick mikrofonen i min hand att jag har väldigt många återkommande gäster och på denna resa var det bara sex gäster som var förstagångs-resenärer.
Vår eminente chaufför Eloi tog oss smidigt och lätt till byn Regua och vinhuset Quinta do Vallado. Cristina tog som vanligt emot oss och lotsade oss upp till terrassen där vi blev serverade en god lunch med carpaccio på kalv, favoriten baby-get samt Tosca-kaka och tillhörande provning. Vi började med deras vita, fruktiga vin Prima på Moscatel. Sen de båda röda Reserva Fields blend samt endruvs-vinet på Sousao. Vanligtvis får vi deras 20 years Tawny till kakan, men detta år tog man ut svängarna och bjöd på en 30 years Old Tawny.
Mätta och glada rullade vi bort längs floden till fina Vintage House, där vi bodde under de tre första nätterna. Den härliga poolen lockade och jag körde några längder fjärilssim. Jag har alltid varit nervös för maten den inledande kvällen, då inte kökschefen är den skarpaste kniven i lådan. Min vän Jacquin som är restaurangchef/sommelier lovade mig något helt annat denna gång, då man har en ny kökschef sedan fyra månader. Och jag kan försäkra er om att maten var den bästa jag upplevt på detta underbara hotell.
I tisdags åkte vi upp för slänten från Pinhao till vingården Wine & Soul. Denna gård drivs sedan 2001 av Sandra och hennes make Jorge. Deras vita vin Guro tillhör de bästa i landet likt deras röda toppvin Pintas. Man har även högsta renommé för sina Portviner och förra utropades man som ”bäst i klassen” och då med de välkända husen bakom sig. Som vanligt var Sandra förtjusande och alla bara älskade henne. Vi gick igenom hela processen och de vita, pressade druvorna låg i lagares och gosade för att sedan bli till White Port Tawny. Sandra lovade att komma i början av nästa år och hälsa på.
Vi fortsatte ner till Dow´s Quinta Do Bomfim. Deras relativt nya besöks centra är väldigt uppskattat och man kunde se flera mindre grupper som satt och provade Portvin. Ännu ett lyckat drag av familjen Symington. Här fokuserade vi på Vintage Port och vi kunde jämföra Warre´s, Graham´s med Dow´s något mer torra stil. Mina gäster fick olika favoriter och det är detta som är så kul med vin, att smaken är så olika. Jag har byggt upp en väldigt fin relation med familjen Symington och man hade återigen lånat ut sin villa, där vi avnjöt en god lunch i deras trädgård.
Samtliga gäster har fått en ny favorit… White Port & Tonic. Så läskande och god som en perfekt drink före maten. Vi åt en husmanskostliknande meny och till detta familjens bordsviner. Efter en god 10 years Tawny från Dow´s öppnade man upp tre buteljer av 2000 Dow´s Vintage Port. Mina gäster rullade ner för backen till vårt hotell och njöt ett par timmar vid poolen.
I onsdags visste jag att det skulle bli resans höjdpunkt. Klockan 10:00 samlades gruppen nere vid grinden ner mot Dourofloden. Jag hade chartrat en båt som tog oss bort till bryggan i närheten av Quinta Do Crasto. Miguel Roquette körde en rundvisning och berättade om allt från familjens ombyggnadsplaner till hela tillverkningsprocessen och varför Crasto är så unika. Uppe vid deras fina infinity pool hade man dukat upp med små läckerheter och till detta en flock av väl kylda buteljer av både vitt som rosé från Crasto. Utsikten är vidunderlig och går inte att beskriva utan måste upplevas. Efter en timmes apéretif och badande bjöds vi till bords av Miguel. Här fick vi ett koppel av ljuvliga viner med 2018 Vinha Maria Teresa som besökets toppvin. Alla bara älskade Miguel och nu har han fått ännu fler fans. 16:30 tog vi båten tillbaka till Vintage House och på kvällen åt vi en middag på Dow´s Quinta Do Bomfim 1896, som drivs av Pedro Lemos.
Vi lämnade vackra Dourodalen bakom oss i torsdags och åkte in mot Vila Nova de Gaia och Porto. Nu var det Portvin för hela slanten när vi besökte Taylor´s. Nu har vi rätt ut alla frågetecken rörande olika typer av Port. Jag hade beställt att man skulle öppna ett par buteljer 2007 Vintage Port med glödgad tång. Ett inslag som uppskattades mycket. Vi åt en god lunch på Habitat i stadsdelen Foz och här fick vi prova det enda vinet som deklarerades som en ”classic vintage” 2015: Cockburn´s. Ungt, men ljuvligt gott.
På kvällen var vi några som bokat bord på enstjärniga Pedro Lemos. Man förvånas alltid över den udda adressen och att lägga en krog av denna klass i en lite trång gränd, känns märkligt. Men Pedro berättade att nu på lördag kör han sin sista servering på denna adress och flyttar till finare lokaler nere vid floden. Då är jag säker på att han kan sätta upp en stjärna till. Menyn var den bästa på många år, utan svackor och vi drack väldigt goda och spännande viner: Béréche Brut Réserve – Champagne, 2020 Lusus Branco Däo, Barbeito 20 years Sercial – Madeira, 2016 Bucaco Branco – Bairrada, 2017 Quinta Do Fojo – Douro samt 2016 Pintas Wine & Soul – Douro. När vi lämnade krogen fick Pedro en stor kram och ett lycka till! Det blir en ny bokning om ett år kan jag lova.
Igår var det den sista dagen på resan och vi knöt ihop säcken med en Tawny-provning på Graham´s Lodge. Som vanligt en oerhört proffsig representant från Symington som tog oss runt på en tur. Vilken koll dessa killar och tjejer har. De har fått testa massor med rariteter och har full kol, när man ställer en fråga. Provningen innefattade Tawny´s d.v.s viner som legat på fat i detta fall 20 och 30 år samt en Colheita 1997, vilket är en årgångsbetecknad Tawny från en specifik årgång. Alla fick sina favoriter och vi avnjöt en god lunch på Vinum som ligger i samma byggnad. Rob Symington som är den femte generationen, kom och hälsade och ställde upp på bild.
Jag avslutar alltid denna resa med en skaldjurs-odyssé i Matosinhos på den legendariska krogen O Gaveto. Ostron, räkor, krabba, krabbröra, percebes, musslor samt hummer-ris. Till detta två varianter av Alvarino. Resans sista vin fick bli en 20 years Tawny Port från Graham´s.
Vilken helt underbar grupp! Och jag längtar redan tillbaka till underbara Douro-dalen och om ett år är det dags att återvända. På den resan är det redan 26 personer bokade, vilket innebär att jag bara har fyra platser kvar.
Nu skall jag hem och ladda om batterierna och på måndag bär det iväg till Toscana med en ny grupp.
Ha en fin vecka!
Bästa hälsningar
Håkan