Fyllig rapport från resan till Beirut i Libanon

Den senaste veckan har varit minst sagt händelserik. Sedan 1986 är vi fyra vänner som gjort en utforskande resa till något vindistrikt där vi även lagt stor vikt vid gastronomin i landet. Denna gången var det min barndomsvän Thomas Raber som lagt upp ett gediget program i Beirut Libanon.

Beirut? Vad skall ni göra där? är det många som frågat mig. Det räcker att man slår på TVn och tittar på nyheterna så får man en utförlig rapport om oroligheterna i Syrien. Och vi har varit mycket nära allt detta elände som råder. Tänk er att det bor fyra miljoner i Libanon varav 1,5 miljon är Syrier. Över gränsen från Syrien är det nu ytterligare 2 miljoner som tagit sig in i Libanon. Sammantaget finns det idag 18 miljoner Libaneser runt om i världen och merparten, 5 miljoner bor i San Paolo i Brasilien.

Hela Beirut är fullt av flyktingar som tigger i varenda vägkorsning och tältläger är utspridda över hela staden. Häromdagen åkte vi in i ett Hizbollah-område där folk står i klungor för att få ett arbete för dagen och få in lite små slantar. Här finns ingen taxa över hur mycket man betalar utan folket är tacksamma för det lilla. Hur detta slutar vet ingen. Det positiva är att Libaneserna verkligen hjälper till och stöttar dessa horder av människor som är så fullkomligt utsatta.

Men nu till lite positiv läsning. Alla med viss vinkunskap känner till Chateau Musar. En gård som drevs upp av familjen Hochar under 1930-talet. Chateau Musar stoltserar fortfarande som den mest kända och klart lysande stjärnan i Libanon. Gaston Hochar förärades 1974 titeln av brittiska tidskriften Decanter Magazine som ”Årets vinpersonlighet i hela världen” genom sitt oerhörda engagemang och slit att bärga druvorna från Bekaa-dalen in till sin vingård många mil från odlingarna. Vi besökte vingården i tisdags och fick en rejäl genomgång med att vinerna behöver tid. Halva besöket handlade om dekantering och hur mycket en ung Chateau Musar vinner på luftning. Av egen erfarenhet har jag märkt att vinerna får en klart oxiderad ton efter 25 år, men på Musar hävdar man att vinerna håller i minst 50 år. Vi provade en 1978:a som var riktigt god och jag själv tyckte att deras vita vin gjort på två lokala, okända druvsorter var än mer intressant och med hem i bagaget har jag plockat med två vita Chateau Musar från 2001. 18 år gamla men fortfarande unga i stilen. Men det finns femtio vingårdar till…….

Vi fortsatte till den betydligt modernare vingården Ixsir som varit igång i knappt tjugo år. På många av vingårdarna har vinmakaren en bakgrund i Frankrike. Men på Ixzir var det far och son från Alicante i Spanien som producerade likt övriga här i Libanon viner på klassiska franska druvsorter som Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot, Grenache, Carignan, Petit Verdot, Cabernet Franc + några till. På den vita sidan är man väldigt glad i att blanda Chardonnay med Viognier, vilket är en lyckad kombination, speciellt på Ixsir. Vi besökte därefter världens äldsta stad Byblos för en god grillad fisk i hamnen där historiens vingslag slog emot oss.

På kvällarna i valet av restauranger har vi tagit hjälp av ett koppel av vänner med stark anknytning till Beirut. Vi har gått på deras samt vingårdarnas rekommendationer och varje måltid har landat fullständigt rätt. Förrätterna dukas fram i ett rasande tempo där mycket är vegetariskt med höga smaker. Prisbilden är förvånande hög i Beirut och en bättre middag med vin landar på mellan 1000-1500:- sek. p.p.

Målet med resan är att jag om ett år i maj kommer att arrangera en resa till Libanon och krogarna behåller jag som ett ”Ess i rockärmen”. Likaså har jag hittat ett designhotell mitt i centrum som jag kommer att testa under denna påsk då jag återvänder till Libanon för att fortsätta min utforskning. Då har jag knutit till mig den eminente tourguiden Bassam. Vi kommer att se till att fylla en vecka med ett gediget program.

En dag besökte vi Bekaa-dalen där merparten av vingårdarna finns. Trafiken är inte nådig och man vet aldrig med säkerhet när man kommer fram. Vår chaufför körde som att han stulit bilen och första dagen krockade han vid två tillfällen. Den andra smällen gjorde att vi blev stillastående i fyrtiofem minuter. När jag frågade den tillkallade polisen varför det tar så lång tid? Fick jag svaret att vår chaufför inte hade något körkort?! Vi ringde upp agenten och fick det självklara svaret – Det är vanligt att man kör utan kökkort.

Vi besökte tre legendariska gårdar. Först Libanons största vingård Chateau Ksara med en produktion på 3 miljoner buteljer. Eftersom vi var i branschen så bjöd man oss på en finare lunch med deras bästa viner därtill. Samtalen handlade mycket om att reda ut begreppen mellan de olika arabiska länderna och deras olika religioner än att gå igenom vinifiering, som vi väl känner till. Vidare ett kort stopp på den mindre vingården St.Thomas för en god provning på b.l.a landets enda Pinot Noir som var trevlig. Bäst i Bekaa-dalen var Chateau Kefraya och deras toppvin ”Comte M” har vi utropat som Libanons största vin i sällskap med Chateau Musar. Vi drack detta internationella vin vid olika tillfällen i årgångarna 2007, 2011 och 2013. Deras 2012a är inköpt och med i kofferten hem. Detta vin har fått 93 poäng av Robert Parker.

Jag är oerhört tacksam att ha fått göra denna resa. Självklart är det inte som att åka till fantastiska destinationer som Sydafrika, Toscana eller Dourodalen. Detta är något helt annat som måste upplevas och jag har fått en enormt positiv känsla för folket i Libanon. En vänlighet som saknar motstycke där jag även möttes av en enorm tacksamhet att jag besökte landet. För tänk er att Beirut bombades senast 2013.

När jag nu är åter hemma igen skall jag samla intrycken. Ta dessa med mig vid återbesöket under påsken och skräddarsy en riktigt trevlig resa med min nyfunne vän Bassam. Jag vet att många av mina tidigare resenärer flaggat för ett intresse. Så jag är inte orolig att fylla en resa om ett drygt år.

I veckan inleder jag på måndag kväll med en resekväll med Tour Pacific där man skall bjuda på mat & dryck samt informera om sina resmål. Jag kommer att berätta om min kommande resa till Australien & Nya Zeeland där jag har sex platser kvar samt flika in lite om underbara Maldiverna.

På tisdag är det vinkurs på Jacob Hansens hus och självklart blir temat viner från Libanon med lite fina bilder.

På onsdag blir det en riktig höjdare. Då står jag som värd för den gastronomiska sammanslutningen Gastronauterna. Man blir bortbjuden på 11 middagar och den 12e står man själv för. Vi har en väl tilltagen budget för vinerna och maten bjuder man på. Jag kan dessvärre inte avslöja vad jag kommer att bjuda på utan det får ni läsa om nästa helg i nästa veckas vinblogg. Mina 11 Gastronaut-kamrater kommer garanterat att bli supernöjda.

På torsdag har jag min månatliga vinkväll med högklassig mat på Hotellet & Co. i Höganäs. Temat denna kväll blir Toscana och källarmästare Anders Truedsson har beställt hem lite goda viner samt en 6 liters flaska från Sassicaia´s andravin. Dessvärre är det en hel del som har ringt till hotellet och gnällt över dessa fantastiskt prisvärda kvällar och det för att det alltid blir fulltecknat på nolltid och omöjligt att få plats.

Det har annars gått ut en inbjudan på Facebook till Sillen & Makrillen´s sommarfest lördagen den 4 maj. Det är fjärde gången jag står som värd och ”håller låda” vid denna sommarpremiär där det bjuds på musikunderhållning samt väldigt god mat och dryck. Jag fick höra av Jesper Liljengren så håller i trådarna att kvällen med plats för 200 gäster blev fullbokad på 5 timmar!!

En del har säkert också undrat varför jag inte kört någon WineMakersDinner på Gastro denna vår. Anledningen är att ett flertal vingårdar föreslagit att komma till hösten. Men jag har ett intressant slott på gång från kommunen Margaux den 25e Maj. Hoppas få allt klart i veckan.

Trevlig helg och ha en fin vecka!
Håkan