Sedan länge har jag blockat vecka 38 i min kalender, då jag visste om att det inte blir någon resa till Rhonedalen detta år. Först hade jag och Lis tänkt oss att ta en veckas solsemester till typ Kroatien eller liknande. Men efter att ha fått tillräckligt med sol hemma under augusti månad så kändes en vecka med sol och bad onödigt.
Min första vinresa gjorde jag till Alsace 1982 tillsammans med åtta vänner i ett vingäng. Det var första gången jag skulle stöta på Mme. Keller på Hotel Les Remparts i Kaysersberg. Med hennes gästfrihet och hjälpsamhet har det kommit sig så att jag blivit hotellet trogen i nu 38 år. Det är inte lyxigt, men rent och snyggt och perfekt beläget intill bergets fot. Även denna gång bodde vi hos Mm. Keller. Alsace tror jag att jag besökt säkert 100 gånger och det resulterade också i min första bok ”Provsmakning i Alsace” i samarbete med kompisarna Bengt Liljedahl, Göran Stenberg och Clas Håkansson. Med detta ”Dreamteam” har boken fått en stor betydelse för många av vinhusen och restaurangerna som stolt fortfarande stoltserar med ett vackert uppslag när de tar emot gäster. Vi sålde faktiskt hela upplagan på 10.000 böcker och genom åren har jag fått min betalning genom många vinentusiaster som hört av sig efter en resa i området där boken varit en ”dörröppnare”. Detta beröm är viktigare än pengar för mig.
I början på förra veckan så beslutade vi oss för att ta bilen och köra ner till Alsace under tre nätter. Det finns så mycket kvar att upptäcka och när jag är här med en stor grupp med buss har jag ingen möjlighet att uppleva nya saker. Därför kändes denna spontana resa som mycket rolig och nödvändig för mina kommande resor till Alsace.
Normalt sett kör man på 12 timmar från Helsingborg till Kaysersberg. I torsdags verkade som att man skulle gräva upp samtliga vägar genom Tyskland då vår nerresa präglades av långa köer och ett 2,5 timmars stopp utanför Frankfurt där en olycka inträffat. Det tog oss 15 timmar denna gång och vi sladdade in på Winstub du Chambard 20:15 för att äta. Eftersom köket stängde 21:00 hade jag ringt och förbeställt menyn med Foie Gras och kalvnjure med speatzle och senapssås (som jag älskar!!). Till detta blev det ett glas Muscat som apéretif, ett glas Vendange Tardive Muscat till levern samt en utsökt 2007 Gewurztraminer Grand Cru ”Furstentum” från Paul Blanck innan vi somnade in väldigt gott på vårt stam-hotell.
I lördags besökte vi några av mina favoriter. Först åkte vi till den nya mäktiga vinanläggningen i Rorschwihr hos Rolly Gassmann. Här har man inte sparat på krutet och jag fick en smärre chock efter att tidigare inhandlat mina Muscat Muenchreben nere i den muggiga källaren intill kyrkan i byn. Det blev en kartong av detta vin som jag sparar till vårens vita sparris med violetta knoppar. Just denna Muscat tipsade min vän Serge Dubs på Auberge de L´Ill om vid ett besök och därefter har det blivit en favorit just till sparris.
Det blev även ett stopp hos Marcel Deiss i byn Bergheim. Marcel går verkligen mot strömmen när han producerar sina mäktiga viner. Det är lag på att man alltid sätter ut druvans namn på etiketten i Alsace och den angivna druvan måste ingå till 100 %. Marcel Deiss menar att jordmånen betyder mer än druvsorten och har valt att sätta ut vin-läget istället. Hans båda Grand Cru´s är väldigt mäktiga. Först Altenberg de Bergheim med sin fetma och komplexitet och sedan Schoenesbourg från Riquewihr med sin mineralitet. I dessa båda viner samspelar de olika tillåtna druvsorterna på ett perfekt sätt utan att man förtäljer proportionerna. Två helt fantastiska viner där vi fick prova tre årgångar: 2006, 2011 samt 2015. Vi körde även upp för berget till byn Thannenkirch för att kolla in en restaurang. Det blev en lunch i Riquewihr med en klassisk Tarte Flambée au Munster. En vinnare och helt fantastisk. Jag har aldrig upplevt denna populära, turistiska by så tom på turister som denna gång. Inte en enda svensk röst hördes och den stora parkeringen var tom på turistbussar. Jag förstår att man lider enormt.
På eftermiddagen åkte vi till Niedermorschwihr för att besöka mästaren på Riesling. Albert Boxler gör två helt makalösa Grand Cru´s: Sommersberg Eckberg samt Brank ”K” och efter avslutande provning skrapade jag med foten för att få köpa några buteljer av dessa slutsålda rariteter av årgång 2016 som fått 98 poäng av Robert Parker. Som tur var kom jag när familjen var på gott humör och lät mig handla. Alsace är kända för sina storkar och i byn Hunawihr finns en lummig park där dessa storkar håller till. Man kan inte kalla det för ett zoo eftersom djuren inte är inlåsta och här finns även lite andra djur att beskåda. Men jag kände att detta är inget besök jag kommer att göra med mina gäster. Eftermiddagen avslutades med en promenad genom Ribeauvillé där både gåsleverproducenten Liesel samt restaurangen Ribeaupierre bytt ägare och då kan jag inte längre stå som garant för kvalitén.
Gastronomin i Alsace har lockat många turister genom åren och det sägs att 40.000 svenskar besöker området årligen. Den klart lysande stjärnan har i femtio år varit Auberge de L Íll i Illhausern med familjen Haeberlin vid rodret. För två år sedan nåddes världen av chocken att man tappat sin tredje stjärna. Då blir det fort snack om att krogen är på dekis. Olivier Nasti på Chambard i Kaysersberg är det tvärtom med när han fick sin andra stjärna och då spred sig ryktet att han var på väg upp. I fredags kväll gästade jag och Lis restaurangen. Vi inledde med ett glas Crémant d´Alsace på deras lilla terrass där vi intog sex små aptitretare och bestämde oss för menyn med Nasti´s historiska rätter. En gåslever som såg ut som snö var den godaste levern Lis ätit i sitt liv. Eftersom det är säsong för svamp så fick vi en utsökt tolkning av ägg och svampar från Vogeserna i en trevlig servering. Från en flod uppe i berget hade man fått upp en lokal fisk som samspelade med flodkräftor och sniglar med en persiljesås. Denna rätt var ok men inte mer. Rådjursfilén var ljuvlig med klassiska tillbehör som syltade bär och till denna rätt avnjöt vi en härlig Saint-Joseph från Pierre Gonon 2015. Två goda desserter avslutade kvällen och vi gick nöjda hemåt genom byn.
I lördags förmiddag träffade vi Philippe Blanck i byn Kientzheim vid 10-tiden. Vi packade in oss i hans lilla kärra och körde upp för slänten på Grand Cru-läget Furstentum med vidunderlig utsikt. Detta är utan tvekan en av mina närmaste vänner i Alsace och hans förmåga att fängsla folk vid provningar är unik. Han börjar med andningsprocessen innan man tar sin första sipp av vinet och han berättar utförligt hur viktigt det är att vara i balans när man provar vin. Med sig i bagageluckan hade Philippe plockat med sig ett koppel av sina viner från olika växtplatser samtidigt som vi smakade på årets druvor som inte plockats än då det har ett par veckor kvar till perfekt mognad.
Vi pratade om en annan god vän som jag inte träffat på säkert tio år. Christian Bas från Maison Kuentz-Bas i Husseren-les-Chateaux. Min gamle gode vän har haft det jobbigt på det personliga planet och efter att han hyrt ut sin familjegård har han i det närmaste gått under jorden. Vi tog bilen till byn där han bor och efter lite letande fick jag reda på var Christian bor idag. Jag visste inte vilken person jag skulle möta efter alla dessa år? Jag ringde på dörrklockan och ut kom min käre gamle vän som sprack upp i ett brett leende. Han hade en ”bra dag” denna dag och vi språkade i säkert en halv timme. Oerhört tragisk story med detaljer jag inte vill gå in på. Vi körde ner för slänten till byn Eguishem för vi var sugna på en klassisk choucroute med fem olika charkuterier ackompanjerad av en fin Riesling signerad familjen Beyer. I Beblenheim har man en utsökt ostaffär om man vill vakuum-förpacka en Munster-ost och ta med hem, vilket vi gjorde.
På sena eftermiddagen var vi hembjudna till Catherine Faller på Domaine Weinbach för en provning. Här blev det en uttömmande provning av allt från Sylvaner till Sélection de Grain Nobles på Pinot Gris. Vilka helt fantastiska viner och man kan ännu en gång förstå att denna egendom rankas väldigt högt i Alsace. Vi blev utbjudna på en middag på Winstub du Chambard där vi inledde med ett glas Champagne i köket hos Olivier Nasti. Det blev väldigt mycket svamp denna kväll till Pinot Gris från olika växtplatser och till rådjuret avnjöt vi ett av de bästa Pinot Noir jag någonsin testat från Alsace, En 2017 Altenbourg med fina toner av fatlagring.
Nu är det söndag förmiddag och vi skall köra ner till Basel där jag släpper av Lis på flygplatsen för att flyga hem. Min kompis Magnus Alqvist landar samtidigt och avlöser Lis då vi fortsätter färden 23 mil söderut i Bourgogne för nya upptäckter. Vi kommer hem på torsdag eftermiddag och nästa helg kommer jag med en rapport från Bourgogne.
Skål!
Håkan