I onsdags var det en riktig höjdarkväll. Magnus Sikrot var värd för Gastronauterna och han tog emot oss på sin lunch-restaurang Grytan, ute vid industriområdet där Kemira ligger här i Helsingborg. Magnus är en sjuhelsikes duktig kock och han har huserat på en rad topp ställen genom åren. Senast på sin egna krog SIKROT i Ängelholm.
Vi visste på förhand att det skulle bjudas på riktigt högklassig kokkonst. Vi inledde med Gillardeau-ostron samt gratinerade knivmusslor. När vi slog oss ner till bords kom det två rätter som hade ett sparrisinslag. Därefter en ljuvlig torskrygg, en fransk kyckling och en lammsadel innan desserten kom in som avslutning på kvällen.
Magnus hade riggat upp en storbildsskärm, då vi samtliga är stora Rögle-fans och vi kunde följa dramatiken då Rögle vann över Färjestad med 2-1 och match-serien slutade 4-0 till Rögle. Nu väntar semi-finalmatcher mot Växjö Lakers.
Vad drack vi då för gott till dessa kreationer? Vi började med två olika Champagner från Bollinger. Först en magnum av deras Special Cuvée som köpts in från ett dödsbo för 20 år sedan. Eftersom denna cuvée är icke årgångsbetecknad så kunde man inte med säkerhet fastställa åldern på vinet. Men denna Bollinger var säkert trettio år gammal och hade förfinade, ädla ålderstoner med en fortfarande fin fräschör. Mot denna Special Cuvée serverades Bollinger PN AYC 18, vilket var en otroligt ädel Pinot Noir. Med denna långa eftersmak i munnen längtar jag till källarna i Aÿ hos Bollinger, som jag skall besöka med min grupp den 9e april.
Till de båda sparris-rätterna kom det in tre glas av ett något udda vin, där man kunde känna ett inslag av Riesling i två av glasen. Vi blev oerhört förvånade när vi fick veta att det var samma vin från tre olika årgångar. Att inte glasen hade mer likheter överraskade oss. Vinet var 2016, 2017, samt 2018 M Schiopetto på Friulano druvan som fått en liten inblandning av Riesling. Alltså ett vin från Friuli i norra Italien. Trevligt.
Två viner serverades till torsken. Här kände man tydligt Chardonnay med lite rostade toner i framförallt det första vinet 2020 Chacra Chardonnay från Patagonien i Argentina. Ett vin där mästaren Jean-Marc Roulot i Meursault är inblandad tillsammans med familjen som äger Sassicaia i Bolgheri-Toscana. Glas två hade lite med volym och mer ädelt, elegant utspel. En klockren vit Bourgogne och vinet var en fenomenal 2017 Meursault ”Sous La Velle” från Remí Jobard. Jag har märkt under det senaste åren när jag provar vita viner från Bourgogne att 2017 blivit en stor favorit bland årgångar.
Det skulle serveras tre glas som ”mellan viner” innan kycklingen skulle trancheras av Kalle Bengtsson. Tre verkliga kraftpaket som förde oss till Sydafrika. Mycket riktigt var det tre sydafrikaner med tjugo år på nacken. Först en gammal favorit som jag profilerade rejält i min bok Provsmakning i Sydafrika: 2003 Saxenburg Shiraz Select, som även kallas för Triple S. Massiv och en explosionsartad frukt. I nästa glas kände man en inblandning av Cabernet Sauvignon och vinet var 2002 Rust En Vrede Estate. Här visade man tydligt att detta underbara vin behöver tid i källaren. Ett alldeles strålande vin som utvecklats enorm bra under dessa 22 år. Tredje glaset hade ett inslag av oxidation. En butelj som oturligt nog inte visade sig från sin bästa sida då det var en 2005 Boekenhoutskloof Syrah. Ett vin jag känner väl till och som brukar vara enormt. Så är det tyvärr med viner att det kan bli en buteljvariation efter närmare tjugo års lagring.
Nästkommande tre viner betedde sig olika. Första vinet var en storslagen Bordeaux och vi överraskades positivt när vi fick veta att det var en 1998 Chateau Kirwan från Margaux. Ett slott som verkligen ryckt upp sig och 98 är inte ett av de största åren. Men gud så gott! 1995 Chateau Montus Cuvée Prestige från Madriran orsakade stora diskussioner. Många tyckte att vinet var korkat. Jag var inte lika hård i min dom. Jag har provat vinet många gånger, då jag kom över tre lådor via importören Vinunic efter att just detta vin kom trea i en blindprovning i Paris som jag medverkade i, där samtliga 60 Cru-klassade slott i Medoc deltog och man hade smugit in ett extra vin. 1995 Cuvée Prestige Chateau Montus från Madiran och vinet tog provarna med storm. Detta är ett av få viner där man blandar in Cabernet Sauvignon för att vinet skall bli mjukare, då Tannat är den dominerande druvan. När vinet fått lite luft tyckte jag personligen att vinet utvecklades positivt. Men jag håller med om att det inte var en helt korrekt butelj.
Det kom som tredje vin in ett vin där man tydligt kände ålder. Några tyckte att vinet var kasst, medan jag och några med mig att vinet var åldrat men väldigt intressant. När det avslöjades att vinet var en 1955 Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2 Cru från Pauillac i Bordeaux hade jag full förståelse för åldertonen i vinet. Snart 70 år gammalt… vad kan man förvänta sig. Jag gillade vinet och på den tiden var vinerna här-tappade, vilket innebär att vinet skickades på fat till Köpenhamn där vinet buteljerades av Birkedal Hartman.
Kvällens flight skulle komma till lammet. Vi hade framför oss tre helt otroligt makalösa viner. 2002 Opus One från Napa Valley är ett samarbete mellan familjen Rothschild på Mouton och Robert Mondavi. Ett ikoniskt vin som idag skenat iväg prismässigt. Nu kände man lite av ”nya världen” i vinet som bjöd på en storstilad svart vinbärskaraktär. Oerhört gott. Men nästa vin skulle dra ner större applåder. Samma årgång 2002 fast Chateau Mouton-Rothschild. Så här skall en stor Bordeaux smaka och då är inte denna årgång en av de mest berömda. Tydliga toner av ceder, lite tobak och begynnande animaliska toner. Det tredje glaset lurade oss lite, då vi här hade vi ett mellanting av nya världen och Bordeaux. Vinet var det upphaussade 2005 Chateau Angelus som är Premier Grand Cru Classé i Bordeaux. Gud så gott i modern, klassisk Saint-Emilion stil.
Kvällen avslutades med det söta vinet ”K” från Sine Qua Non i Santa Barbara. Ett vin jag inte kände igen alls. För 15 år sedan var vinet megasött och nu hade vinet fått knäckiga, ädla toner som utvecklats i rätt riktning.
Dessa kvällar med Gastronauterna är en höjdpunkt i tillvaron, den sista onsdagen varannan månad. Likasinnade kamrater som delar med sig av upplevelser inom gastronomins härliga värld. Nästa gång vi träffas är i maj månad och då är Jesper Liljegren värd.
Det är Långfredag i skrivande stund. Sonen har kommit hem från Stockholm och ikväll ansluter Frida för en härlig familjemiddag. Det blir padel, bastubad och annan avkoppling under denna helg, då vi även skall ha en bättre middag med vänner på Påskafton.
Nästa fredag är det Gourmet-afton på Trädgården på Skäret, där Kalle Bengtsson slagit knut på sig själv och skapat nya kreationer. Jag är på plats och presenterar vinerna. Denna så oerhört populära kväll blev snabbt fullbokad, men det blir garanterat en ny kväll till hösten.
Jag vill passa på och önska er alla en Glad Påsk!
Bästa hälsningar
Håkan