På lördag åker jag till Sevilla och vi kommer hem på tisdag. Under dessa tre dygn i Andalusien är det fullt fokus med att stötta våra svenska hjältar, som tar sig ann Spanien på måndag kväll i fotbolls-EM. Jag kommer att lämna datorn hemma varför jag kommer ut med detta veckobrev något tidigt. Vi är tio goda vänner som har ett gediget program framför oss med lite trevliga upptåg. En i gänget vars fru har sin kusin boende i Sevilla har varit till stor hjälp.
I skrivande stund är det torsdag kväll och jag har precis kommit hem från Stockholm. I förmiddags tog jag en bättre fika med min vän Patrik ”Bjärred” Andersson på Villa Dagmar, som ligger alldeles intill Östermalmshallen. Ett oerhört fräckt ställe och det var riktigt kul att samspråka med Patrik som hade lite tankar kring sitt 50-årsfirande senare i sommar.
Målet med denna dagsutflykt var en inbjudan från min gode vän Christer i Karlstad som mycket generöst stod för en fin lunch på trestjärniga Frantzén. Detta var mitt tredje besök och jag skulle bli lika nöjd som vanligt. Man blir inte lika överraskad längre utan det handlar om att man återigen kan förtydliga restaurangens förträfflighet. Denna dag var även maestro Björn Frantzén på plats med ett vakande öga.
Vi välkomnades av restaurangchefen Carl Frosterud som bjöd på ett glas Champagne med påfyllning. Arbetar man på ett ställe som Frantzén så får man alltid tag på de bästa vinerna som är mycket svåråtkomliga, eftersom vinhusen gärna vill synas på toppkrogarnas vinlistor som är det bästa skyltfönstret. Nu hade Carl fått nys om 2002 Celebris från Gosset´s källare och denna inledning med fem underbara aptitretare skulle sätta ribban på lunchen.
Vi blev visade till våra platser i baren en trappa ner. I vanliga fall är ett bord i baren ett nedköp, men inte på Frantzén. Här hade vi en perfekt utsikt rakt in i det öppna köket med personal från olika länder. En kock från Österrike pratade vi med ganska länge och trots två år i köket med högt tempo och press på sig hade inte denna matlagare någon tanke på att flytta på sig. En bättre och mer utmanande arbetsplats finns inte. De serverades nio rätter med en fantastisk precision. Crudo, havskräfta, pilgrimsmussla, chawanmushi, röding, lök..lakrits..mandel, vaktel och glasrabarbersorbet var huvudingredienserna.
Som vanligt matchade man med utsökta dryckeskombinationer:
2019 Riesling, kabinett, Goldtröpfchen från Julian Haart var ädel och förvånansvärt utvecklad. Detta vin skulle man lätt kunna servera genomgående då många asiatiska smaker dök upp.
2017 Blanc fumé de Pouilly från mästaren Didier Dagueneau var klassisk ren och tydlig Sauvignon Blanc. Denna eminente vinpersonlighet som jag träffade på plats i Loiredalen för tjugo år sedan omkom tragiskt i september 2008 i en flygolycka med en väns ultralätta flygplan. Han var den person som införde ekfat med stor seriositet i appellationen Pouilly-Fumé. Hans viner som idag produceras av sonen är riktiga ikon-viner.
Vi fick sedan en ”chardonnay-provning” då vi fick möjligheten att jämföra två utsökta viner med varandra: 2018 Kistler ”les noisetières” från Sonoma Coast i USA mot 2016 Corton-Charlemagne Grand Cru från Vincent Girardin i Bourgogne. Två helt olika viner där ”jänken” hade en mer framträdande ekfatskaraktär och Bourgognen visade prov på rondör och integrerad fatkaraktär.
Den mest lysande kombinationen på Frantzén som jag alltid hyllar är ”soppan” på lök, lakrits och mandel där en Barbeito rainwater Madeira gifter sig så oerhört bra. Här kan jag aldrig låta bli att hylla staben på Frantzén för sin skicklighet i kombinationen mat & dryck.
Till den underbara vakteln med anklever serverades en ljuvlig 2014 Latricières-Chambertin Grand Cru från Camus. Detta vinhus stötte jag på ganska ofta för nästan fyrtio år sedan då jag fått upp ett visst intresse för vin. På den tiden var Systembolaget högst mediokert och närheten till Danmark innebar ett flertal resor över Öresund i veckan. Erik Sörensen i Hellerup blev snabbt en favorit och jag tillsammans med mina vänner blev snabbt ”stammisar”. Där fick jag tips om en riktigt bra röd Bourgogne och i detta fall från kommunen Gevrey-Chambertin. Här kunde man vid en provning lära sig att känna skillnad på ett kommun-vin från Gevrey-Chambertin, en Premier Cru längre upp på slänten inom samma kommun och slutligen Grand Cru från de mest historiska växtplatserna med en enorm status. Man märkte tydligt kvalitetsstegringen och detta blev kännbart för min ekonomi.
Vi avslutade måltiden med ett rött, sött vin på druvan Zweigelt i Burgenland – Österrike från legendaren Kracher innan vi avrundade lunchen med ett litet glas rhum. Solen sken från en klarblå himmel och vi kunde inte motstå terrassen för ett avslutande glas Krug Grande Cuvée. Denna icke årgångsbetecknade Champagne har sedan några år tillbaka i tiden börjat med att sätta ut vilken cuvée (blandning) det är i ordningen. I detta fall den 169e editionen. Här samspelar viner från över etthundrafyrtio olika växtplatser där vinerna sträcker sig tillbaka i tiden till 2000. Enligt min mening är det en väsentlig skillnad på de senaste blandningarna där 168e editionen hade mer rondör och elegans medan detta vin hade betydligt med fräschör och sting med en ungdomlighet och påtaglig syra. Jag tog mig sedan till Arlanda-Express och på Ängelholms flygplats väntade dottern för att skjutsa pappa hem. Ett stort tack Christer för en enormt god och trevlig måltid med bästa sällskap.
Till nästa helg återkommer jag med en rapport från Sevilla och lite andra nyheter.
Trevlig vecka!
Håkan