Strax innan helgen skulle man börja att bli orolig igen. Nu kablar man ut på nyheterna om en ny mutation av viruset i Sydafrika. Landet orkar inte med ännu ett bakslag och själv är jag inte speciellt sugen på att få ställa in två fullbokade resor till Sydafrika i februari. Men jag har under dessa två år vant mig vid att det snabbt sprids ett rykte om kaos och nedstängningar, som plötsligt sedan försvinner. Men självklart tar jag ryktena på fullaste allvar och skulle man hotas av nedstängningar så genomför jag absolut inga resor. Då får dessa båda resor flyttas till 2023, med förhoppning om bättre tider. Idag vet man ingenting och det är bara att avvakta.
Jag har daglig kontakt med min guide Richard Hilton som jag senast pratade med igår. Han bara skakade på huvudet över de uppkomna ryktena och meddelade att det bara är att sitta lugnt i båten då det är sjuttio dagar fram till våra resor. För egen del har jag bokat in en resa den 18 december till den 3 januari, då jag skall kombinera semester med en rad intressanta studiebesök då Sydafrika är förändringarnas land, inte minst på krogfronten. Där har det dykt upp tio nya näringsställen som snabbt placerat sig bland landets toppkrogar enligt olika forum.
Utanför mitt fönster denna tidiga lördagsmorgon märker jag att det börjat snöa så smått och då blir längtan till Sydafrika allt större. När det börjar snöa är det också ett tecken på att vi närmar oss slutet av fotbollssäsongen och i eftermiddag avgörs det om mitt HIF får chansen att kvala sig upp till Allsvenskan. Men först skall man spela minst oavgjort mot Västerås. Jag kan erkänna att jag inte följt laget så speciellt mycket, då mitt hjärta inte klarar av deras berg- och dalbanaprestationer. Men visst håller jag tummarna, då HIF vanligtvis hör hemma i den högsta divisionen. Men då måste man spela bättre.
För mig är hockeyn viktigare och jag missar inte en match på TV, då Rögle spelar. Deras senaste skalp mot Malmö Redhawks kändes extra bra och idag är det dags för toppmöte mot Leksand. Det jag gillar med ishockey att det inte är på långa vägar samma gnäll på domarna efter varje avblåsning. Sen ligger man inte och rullar runt i döds-kramper så fort motståndaren petar på en. Att sedan Rögle inför säsongen tappade sina största stjärnor och har överpresterat med denna trupp, där man tagit poäng i sexton matcher i rad. Jag är imponerad och överlycklig.
Min gamle vapendragare Torbjörn Lagmark har sedan vi skiljdes åt 1989 med Restaurang Karl XIV minst sagt åkt berg- och dalbana genom åren. Han har åkt på många törnar men ”rest sig på åtta” som man säger på boxningsspråk. Det finns ingen med fler idéer än Tobbe och man har aldrig kunnat anklaga honom för att vara lat. En riktig kämpe och i onsdags var han i toppform då han var värd för Gastronauterna. Torbjörn hade satt ihop en mycket trevlig meny samt jagat rätt på ett koppel av väldigt unika viner, som chockade hela gänget.
Vi började med svensk caviar samt två mousserande viner: 2007 Giulio Ferrari är utan tvekan det största mousserande vin jag testat utanför Champagne och jag var själv ute och cyklade då jag gissade på en Dom Perignon. Så fel man kan ha. Den imponerade i vart fall mer på kamraterna än nästkommande vin, som var favoriten 2007 Comtes de Champagne från Taittinger. Lagmarks dotter Pernilla är gift med en grekisk man och bor i Grekland. Denna kväll fick vi prova det vita 2019 Clos Stegasta samt de röda 2017 Bpana Netpa från Naoussa och jag kan lova er att ingen gissade på Grekland när dessa utsökta viner avnjöts. Men som provare i Sveriges Vinskribenters Förening har jag genom åren många gånger höjt Grekland´s viner till skyarna med allt som oftast en fynd-stämpel. Nu var det ett bra tag sedan jag provade något riktigt intressant.
Chardonnay från Meursault 1Cru ”Les Ravelles” 2015 från Chapelle de Blagny samt 2011 Yattarna från Penfold´s smakade förträffligt. Sen skulle det komma fem mastodont- viner: 2016 Matarocchio från Tenuta Guado Al Tasso i Bolgheri, vilket är familjen Antinori´s nya prestigevin från denna gård ute vid den Toskanska kusten. Ett stort vin! Vidare förflyttade vi oss till norra Rhonedalen och 2017 Cote-Rotie ”La Landonne” från Delas. Ett vin som behöver mer tid på butelj för att visa sin storhet. 2017 Clos d´Ora från Gérard Bertrand ifrån Languedoc var helt fantastisk och denna gamle landslagskapten i rugby har genom åren visat vilken enorm potential man har i denna del av Frankrike. Jag har besökt vingården vid två tillfällen och samlat på mig av deras på toppviner Viala och La Forge. Oj vilken god och stor Bordeaux vi fick i glaset! 2012 Chateau Mouton-Rothschild var som vanligt alldeles underbar, även om 2012 är ett litet mellanår. Men Mouton är Mouton. Men det största vinet skulle komma sist. 2014 Ovid från Napa Valley!! Vilket vin med mycket av allt utan att tumma på elegansen. Detta vin är utan tvekan ett av de mest upphaussade vinerna i Napa Valley och det kan jag verkligen förstå. 2016 Vintage Port från Graham´s fick sätta punkt på en minnesvärd kväll.
Igårkväll var jag på årets sista uppdrag, ute hos Kalle och Milli på Trädgården på Skäret. Det började som en grönsaksodling för att de sedan skulle öppna en gastronomisk butik med de bästa råvarorna från trakten. Slutligen för att ta ut svängarna med en chambre separee där man kan anorda privata middagar. Man har fått ett välförtjänt gott rykte och denna kväll körde vi en Gourmet-afton tillsammans.
Kalle hade gjort en åtta-rätters meny som jag satte viner till. Vi började med fem olika snacks och till detta Taittinger Brut Réserve. Gillardeau-ostron, hjärtmusslor och till detta en 2018 Abtei Riesling Trocken från Kruger Rumpf i Nahe. Caviar ”Rogn Gold”, dansk Himachi och avokado och till det en vit 2018 Coche från Niepoort i Dourodalen. Havskräfta, blomkål, forellromsemulsion och kastanj och till detta en 2017 vit Saint-Joseph Ro-Rée från Louis Cheze i Rhonedalen. Sjötunga, pilgrimsmussla, jordärtskocka och Champagnesås och till detta 2018 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Virondot” från Marc Morey i Bourgogne. Gotländsk tryffel, oxsvans och kantareller då jag serverade 2012 Brunello di Montalcino ”Tenuta Nuova” från Casanova di Neri i Toscana. Vaktel, foie gras, kål och pumpa med 2010 Domaine de la Grange des Péres i Languedoc för att avrunda med björnbär, vanilj, ängsyra och maräng med supervinet 2001 Chateau Suduiraut från Sauternes. Detta får vi göra om Kalle!
I veckan har jag ett par trevliga luncher inbokade, som kan ge lite fina uppdrag. Lis som är med i Helsingborgs kammarkör håller konsert i Maria kyrkan på onsdag och då är jag på plats. Jag har upptagit padeln och efter två dagar på raken med spel är jag helt ”vingabröten”. Rögle tågar på med tre matcher. Trevlig middag hos Bosse & Lill samt några fler bokningar till vingårdar och krogar inför nästa år.
Jag vill önska er en fin vecka!
Håkan