Härligt i Mendoza… men mer ordning och reda i Chile.

Jag har nu kommit till Chile med min grupp och kan inte låta bli utan att reflektera över de enorma skillnaderna mellan länderna på båda sidorna om bergskedjan Anderna. Som researrangör måste man ibland ha ett starkt hjärta när saker och ting inte faller på plats som man tänkt sig. När vi anlände till Vina del Mar här ute vid kusten i torsdagskväll så åt vi en mycket fin skaldjursmeny med ceviche, räkor, ostron och spindelkrabba. Allt smakade utmärkt. Det som slog mig var den rappa, tillmötesgående fina servicen. Allt kom fram snabbt och våra glas fylldes till bredden med goda viner. Här handlade det om en speed som varit fullständigt obefintlig under de senaste nio dygnen i Argentina. Välkommen till Sydamerika!

Resan är en enda stor succé och mina gäster är lyriska. Laguppställningen på gästerna är den bästa vilket jag ofta är bortskämd med. Samarbetet med Gabriela på resebyrån Tur & Retur som varit behjälplig med bokningar är fantastiskt bra och allt har flutit på.

Men jag måste ändå nämna hur det kan gå till när man arrangerar en resa till Argentina. I måndags hade jag en bokning i Mendoza på Cordillera Vinos y Fuegos. Min och krögaren Nestor´s första kontakt sköttes via Facebook. Jag bad honom av det var lättare att kommunicera via mail. Allt var bekräftat och klart. En härlig meny med husets specialiteter samt premium viner från Catena Zapata skulle få mina gäster på riktigt gott humör. När vi anländer till krogen är ingenting uppdukat? Jag frågar: – Var är Nestor? Han är på semester svarar kyparen. – Har ni en bokning för 27 personer? Nej, det har vi inte, men det går säkert att ordna, säger samma kypare något kryptiskt och nervöst. Jag går ut i det öppna köket och frågar kökschefen om han kan svänga ihop menyn som jag visar upp från mitt upptryckta mail. Nej! Dessa råvaror har vi inte hemma!? Jag känner att jag tappar ansiktet inför gruppen och säger att kvällen är fri med massor av bra krogar runt hörnet och att jag skall finna ett nytt ställe till imorgon kväll då vi annars var fria. Jag går upp på mitt rum och skriver ett mail till Nestor där jag beskriver situationen. Han svarar: Varför lämnade ni krogen? Allt var klart. Ett VIP-rum var uppdukat för er!? Jag replikerade med – Varken servis eller killarna i köket kände till bokningen och hade ingen mat hemma för 27 personer. Dom borde ju känt till VIP-rummet och ingenting var uppdukat. Då svarar Nestor att det inte var uppdukat i förväg för att han inte tycker det är snyggt med uppdukade bord!? Där slutar historien.

På vårt hotell Diplomatic som är femstjärnigt hjälpte man vänligt till med en bokning nästkommande kväll. Dom lovade att man krattat rejält och att vår nya krog var riktigt laddad. Uppe på en takterrass sex block från vårt hotell med vidunderlig vy över Mendoza och Anderna skulle vi börja med ett gott glas. Vid ankomst var det en rejäl stab med väldigt unga servitörer. Det kändes nästan som en restaurangskola när man bockade och neg för oss. – Vi börjar med ett glas mousserande föreslog jag! Tyvärr har vi inte tillräckligt med glas. Vi fick istället en odrickbar Aperol spritz i seltersglas. Jag beställde menyn för att göra det enkelt och massor av goda viner. Efter en knapp timme bjöds vi till bords. Servisen berättade artigt om hektoliter/hektar, lagringstiden på fat samt druvsammansättningar. – Men vad hjälper all den informationen om ni inte dukat fram några vinglas? Efter ytterligare 30 minuter hade man skrapat ihop glas i olika storlekar till våra viner. Här slutar inte historien, men jag orkar inte mer….

Men det kan faktiskt vändas till att bli humoristiskt och mina gäster kramade om mig och gratulerade till en kanonkväll med en viss ironi i blicken. Jag tror dom mådde extra bra eftersom jag var så uppriven…

Tiden i Mendoza har annars varit fantastiskt bra. I måndags åkte vi direkt efterlandning till vinhuset Zuccardi. Här hade man dukat upp till en väldigt fin Asado, som är massvis med grillat kött. Allt serveras i ”family style” men många sätter ändå i sig alldeles för mycket (jag är en av dessa) och klagar på att de är för mätta? Men sätter man i sig fem ost-empanadas till förrätt får man skylla sig själv.

Höjdaren skulle komma i tisdags. Mendoza är starkt förknippat med druvan Malbec och genom åren har jag tyckt att vinerna är goda, välgjorda men sticker sällan ut. Därför har jag alltid försökt att hitta russinen i kakan.

Först ett besök hos Viña Cobos där fyra uppklädda, eleganta värdinnor i svarta klänningar välkomnade oss. Vackert uppdukad provning och en väldigt proffsig presentation av det jag tycker är Argentinas bästa viner. Viña Cobos Malbec Marchiori Vineyard med en ringa produktion på 4.000 buteljer drack jag vid två tidigare tillfällen under resan i Buenos Aires på ”favoritkrogen” Don Julio. Denna krog är ett måste om ni kommer till denna huvudstad. Mina gäster var helt lyriska. Cobos startades upp av vinmakaren Paul Hobbs i Kalifornien och har verkligen satt Mendoza på kartan när det gäller ikon-viner.

Dagen skulle stegras med en helt underbar lunch på Decero där vi fick sju olika viner till en välkomponerad fem-rätters meny. Alla viner var röda och vi kunde kombinera hej vilt till de olika rätterna. Här imponerades jag speciellt av deras Tannat som man vanligtvis hittar i Madiran i Frankrike. Dagen avslutades med landets viktigaste producent när det avser kvalitetsviner på högsta nivå: Catena Zapata. En väldigt proffsig rundtur med ett par stopp för provning av några av deras bästa viner. Deras Chardonnay från Adrianna Vineyard är för mig landets bästa vita vin. Det känns som att jag lyckades få med det bästa man producerar i Mendoza.

Men innan vi lämnade Argentina hade vi en fri dag. Vi var några som provade på Trekking samt Rafting uppe i början av Anderna. 2016 provade jag på denna forsränning senast och då lovade jag mig själv att aldrig mer. Men denna gången var det mindre vatten i Mendozafloden och nerfarten var till och med njutbar.

När vi landade här i Chile i torsdags vid lunchtid åkte vi direkt till Maipo Valley och vingården Almaviva. Detta är ett samarbete som inleddes för tjugo år sedan mellan Baronessan Rothschild på Chateau Mouton-Rothschild i Bordeaux samt Concha y Toro här i Chile. Man tog över några av de bästa växtplatserna för Don Melchor och med sitt trollspö lyckades man att lyfta vinet till oanade höjder. Deras 2015 fick för övrigt 100 poäng av Robert Parker. Här fick vi prova de båda årgångarna 2011 samt nylanserade 2016. Två underbara viner som presenterades av deras vinmakare.

Efter en dag på stranden här i Vina del Mar och för några besök i grannstaden Valparaiso lämnar vi imorgon för huvudstaden Santiago. På vägen dit stannar vi till i Casablanca Valley för att testa lite goda viner hos Veramonte. Lunchen är bokad hos favoriten Aqui Esta e Coco innan vi checkar in på vårt hotell för två nätter. Vi är några som sedan länge bokat det gastronomiska templet Boragó som finns på TOP 50-listan i världen. Här utlovas det en stor meny med spännande kreationer.

Det blir stadsrundtur på söndag med besök på olika sevärdheter som La Moneda innan vi avnjuter en bättre lunch på Quitral. Vi knyter ihop säcken med att avrunda resan uppe i Aconcagua Valley på fina Errazuriz på måndag innan vi flyger hem på kvällen via Paris till Köpenhamn med Air France.

Errazuriz kan bli väldigt spännande och jag brukar alltid ta ut mina gäster till deras vackra odlingar uppe på en höjd med utsikt över vingården och dalen.

Om en vecka återkommer jag med en rapport hur resan slutade och om vad som är på gång framöver.

Väl hemma på tisdag så har jag ett koppel av möten inbokade. På torsdag är jag på Hotellet & Co. och berättar om just denna senaste resa där Anders & Marie Truedsson dukat upp för en fyra-rätters meny. På fredag har jag en försenad vinkursavslutning på Gastro och till helgen skall jag & Lis äntligen inviga vårt nya kök.

Ha en fin vecka!
Håkan