En väldigt fin vecka i Douro-dalen

Kan ni tänka er att Douro-dalen är det äldsta vindistriktet i världen. Faktiskt 100 år äldre än Bordeaux som klassades 1855. När man åker länga Douro-floden och tittar upp mot sluttningarna så kan man känna historiens vingslag och man kan inte tänka sig en vackrare plats. Nu är höstens andra resa avslutad och jag blickar tillbaka på en mycket lyckad vecka tillsammans med helt underbara resenärer.

När vi landade i måndags slog värmen emot oss, men temperaturen skulle höjas ytterligare fem grader när vi kom in i Douro-dalen efter två timmars bussfärd. Quinta Do Vallado är en av fem medlemmar i sammanslutningen ”Douro boys”. Efter en tidig morgon var vi samtliga både hungriga och törstiga. Vår värdinna Cristina presenterade fem olika viner till vår goda meny med baby get som varmrätt. Många kom till mig och sade – Vilket Portvin!! Och jag som inte druckit Portvin på säkert tjugo år. Och det skulle komma mer goda Portviner samt att samtliga mina gäster blivit riktiga ”Portvins-ambassadörer” efter denna resa.

Vi bor alltid på fina Vintage House i Pinhâo. Som vanligt ville ingen flytta ut efter våra tre dygn på hotellet där vi inledde med en välkomstmiddag på deras terrass. I tisdags besökte vi den förtjusande Sandra på Wine & Soul, som charmade hela gruppen med sitt härliga sätt och inte att förglömma hennes och maken Jorge´s goda viner. Många fick för första gången prova en vit 10 years Tawny Port som slank ner i mångas koffertar. För mig tog deras röda vin Pintas i årgång 2020 priset. En modern, kraftfull, koncentrerad Douro Red med rostade fattoner.

Vidare ner för slänten till Symington´s Dow´s Quinta Do Bomfim där Luis tog oss runt och visade hela deras produktion. Här fokuserade vi på Vintage Port vid provningen och vi fick möjlighet att försöka känna skillnad på de olika husstilarna hos Graham´s, Warre´s och Dow´s. I familjens sommarhus bjöds vi på en mycket välsmakande lunch. Först den ”nya favoriten” för många: White Port & Tonic. Maten var husmanskost tillagad av familjens hushållerska och här avslutade vi med en 2000 Dow´s Vintage Port. Kvällen var fri, där jag och några vänner åt lite grillat kött på Restaurante Vale Douro och provade både 2017 samt 2020 av Chryseia, som är ett samarbete mellan Symington familjen och Bruno Prats från Bordeaux.

Höjdpunkten uppe i Douro är alltid heldagen på Quinta Do Crasto som inleds med en härlig båttur från hotellet till vingårdens brygga. Miguel Roquette var själv på plats och körde en väldigt trevlig presentation. Därefter till bringade vi en dryg timme vid deras berömda pool. Här serverades vitt, rosé med en massa goda aptitretare. Det dukades upp ett fint långbord och Miguel presenterade ett koppel av viner. Vinha Maria Teresa 2018 är väldigt ung, men bjöd på en fantastisk potential. Miguel hade även öppnat en dubbel magnum av detta vin från 2006, för att visa en mer mogen årgång. Tyvärr visade inte denna butelj sig från sin bästa sida och detta vin serverades inte. Jag kan fortfarande känna eftersmaken av 1987 Vintage Port. Mina gäster var helt lyriska när vi tog båten tillbaka till Vintage House.

Bomfim 1896 är en två år gammal restaurang där mästerkocken Pedro Lemos står för driften. Tidigare år har jag som sista måltid i Douro-dalen besökt krogen DOC. Men nu har den stängt på tisdagar och onsdagar och 1896 är ersättaren. Och jag kan avslöja att denna middag inte gick av gör hackor. Super god mat, viner och perfekt service. Jag skulle kunna säga att Pedro Lemos är en uppgradering från tidigare år.

I torsdags lutade vi oss tillbaka i bussen efter ut-checkning och vi åkte till Vila Nova de Gaia för ett besök hos Taylor´s. Här föll allting på plats som vi lärt oss och provningen var riktigt trevlig med Chip Dry White Port, LBV, Tawny och en Vintage från legendariska 2017. Denna butelj öppnades först med glödgad tång av källarmästaren José Maria innan vår egen Ulla-Britt försökte sig på detta konststycke, vilket hon klarade med briljans. 2017 är ung men visar prov på en storslagen Port med ett mycket långt liv. Lunchen på Habitat var strålande innan vi checkade in på Bessa hotell. På kvällen åt jag middag på enstjärniga Pedro Lemos i stadsdelen Foz med tre av mina gäster.

Vi tog ut svängarna och drack lite extra gott: Béreche & Fils Brut Réserve Champagne, 2014 Bucaco Branco Reservado, 2012 Kistler chardonnay McCrea Vineyard, 20 years Malvasia Barbeito Madeira, 2016 Pintas från Wine & Soul samt 20 years Moscatel Do Douro från Niepoort.

Vi skulle knyta ihop säcken på Graham´s Lodge i fredags. Som vanligt en väldigt erfaren guide från Symington som hade provat mycket genom åren. Vi jämförde favorit-årgångar, diskuterade varför man lanserade en Vintage 1991 och fick därmed inte lansera en legendarisk 1992. Vår rundvandring bland faten avslutades med en Tawny provning, där vi kunde jämföra en 20 years mot 30 years samt en Colheita från 1997. Efter en avslutad provning åt vi en väldigt fin lunch med tonfisk tartar, grillad ryggbiff över öppen eld från en 12 år gammal mjölkko från Galicien samt en cheesecake som avslutning. Många utropade det röda vinet Quinta Do Vesuvio som ett av resan bästa röda viner. Kvällen avslutades med en skaldjurs-odyssé på O Gaveto i Matosinhos.

Det har varit en väldigt fin vecka med underbara 31 vänner och jag längtar redan tillbaka till nästa år mellan den 2 – 7 september. Det finns ett få platser kvar att boka.

I veckan som kommer skall jag spika nästa års resor, lägga ut på min hemsida, trycka upp en ny broschyr, boka in nya besök samt konfirmera mina redan inbokade besök denna höst. Det blir även lite vin-kvällar med vänner, men annars handlar det också om att ta hand om kroppen med bastubad samt padel inför den kommande resan till Toscana i nästkommande vecka.

Jag önskar alla en fin helg och en bra vecka
Håkan