Första etappen på min Tour de France

Att köra bil genom Frankrike låter oerhört romantiskt. Först skall man ta sig genom Tyskland och vi valde att dela upp etappen med ett stopp efter 70 mil i Göttingen. På nätet hade vi bokat ett ”superfint” hotell enligt bedömarna. När vi steg in genom entrén trodde vi att vi kommit till ett tivoli med blinkande lampor. Det blev inte kvällsmat på hotellet kan jag berätta för er, utan vi körde in till stan och hittade en asiat.

På morgonen utvilad och i fin form. Bara 50 mil och enligt färdvisaren skulle vi landa i Kaysersberg – Alsace 12:30. När vi närmade oss Mannheim ville datorn att vi skulle svänga av mot Mannheim, vilket vi gjorde. Tack vare denna rekommendation fick vi se stadskärnan i Mannheim i en timme. Väl ute på motorvägen igen tog vi sikte på Strasbourg, där vi stod i kö i en dryg timme p.g.a vägarbete. Men är man sugen på en Tarte Flambée på Auberge Saint-Martin i Kinzheim så är man fortfarande positiv och glad. Vi sladdade in på krogen 14:10… Fermé!! – Vi stänger köket 14:00. Vi chansade på den större byn Ribeauvillé… men allt var stängt 14:30 med hänvisning till Colmar. Hela Colmar hade vägarbete och raka vägen till Place Rapp blev istället en sightseeing i byn. 15:30 fick vi äntligen vår Tarte Flambée au Munster. Jag tror aldrig att en Gewurztraminer smakat bättre. Det blev middag på Wistub du Chambard samma kväll med Foie Gras och grillad kalvnjure och till det en Pinot Gris ”Laurence” 2018 från Famille Faller.

I början av juli förväntar man sig ett soligt Frankrike. Hela vägen de 28 milen från Alsace till Bourgogne ösregnade det. Och även här på den vanligtvis biltomma sträckan en trafikolycka då en lastbil fått ett högerdäck exploderat och rasat in i mitträcket. Vi landade i Beaune och äntligen var vi framme. Regnet hade även det slutat och vi gick i rask takt till Restaurant Ma Cuisine där ägaren har det passande namnet Escoffier. 12 sniglar och en Saint-Aubin ”Frionnes” från Hubert Lamy från 2017. Ljuvligt gott! Vidare en kalvbräss som var halstrad och till detta en underbar Gevrey-Chambertin från 2015 och mästaren Hubert Lignier. Gud så gott! Jag kunde inte motstå en rinnande mogen Epoisses till de sista dropparna från karaffen.

Vi bodde på Le Montrachet i Puligny-Montrachet. Efter många timmar i bil tog vi en promenad ut bland Grand Cru-fälten. Man får en enorm känsla inombords att vandra mellan Bienvenus-Batard-Montrachet, Chevalier-Montrachet och självaste Le Montrachet. På vinbaren i byn blev det ett glas Puligny-Montrachet 1 Cru ”Chalumeaux” från Pascal.

Restaurangen på Le Montrachet har en stjärna. Vi valde deras mindre meny på fem rätter. Dessvärre var maten väldigt svajig och höll inte stjärnstatus. Servisen var extremt orutinerad och kändes väldigt nervös och osäker. Det brukar tyvärr vara så här ”ute på landet” i Frankrike att man duschar av en påg, sätter på en ren skjorta och ut i matsalen med dig. Den förvirrade grabben är väldigt osäker på vad han skall göra. Vårt vinval höjde nivån på kvällen till alldeles utmärkt. Jag valde ett vitt vin som jag kanske rankar högst eller bland de främsta vittvinerna i världen. 2016 Chablis Grand Cru ”Valmur” från Raveneau. Ett fulländat vin med en enorm sublim karaktär med perfekt balans. Denna butelj kostar på nätet 300-350 euro och på Le Montrachet 150!! Euro. Ett fynd. Vidare en helt fantastisk 2015 Vosne-Romanée 1 Cru ”Les Suchots” från Francois Lamarche. Här betyder årgången enormt mycket. 2015 är helt fantastiskt bra och appellationen bjuder på de fylligaste och mesta eleganta röda Bourgognevinerna.

I onsdags körde vi knappt tio mil söderut till byn Vonnas. Hela denna lilla by är uppbyggd kring familjen Blanc där Georges Blanc med sina tre stjärnor är den tredje generationen. Han har blivit ansiktet utåt för Bresse-kycklingen. Detta har ingenting med bräss att göra… som många tror. Utan denna höna som har en egen appellation controlée kommer från trakterna kring staden Bourg-en-Bresse, varför namnet. Det påstås att hönsen springer och gömmer sig när Georges Blanc kommer gående. Han är en av de stora kockarna historiskt sett i området norr om Lyon. De övriga är Paul Bocuse, Alain Chapel, bröderna Troisgros, Pierre Gagnaire och Marc Meneau.

Jag kan stolt berätta att jag arbetade under Georges Blanc för säkert 25 år sedan som sommelier då han hade ett bejublat gästspel på Wärmdö Golf Club. Han var ytterst sympatisk och tog all ära åt sig då han landade på helikopterplattan en timme innan gästerna dök upp. I fem dagar hade han haft fem egna kockar på plats som gjort Mise en place tillsammans med tjugo gratisarbetande toppkockar från hela Sveriges toppkrogar.

Inne i byn Vonnas, på torget finns massor av butiker och vi besökte L´Ancienne Auberge, som är den gamla läsk-fabriken och numera en välbesökt bistro. Här åt vi gott och huvudrätten kan jag vallfärda för. Bresse-kycklingen med gräddig sås med murklor och pilaffris. Så enkelt, men vilka smaker?!Vi unnade oss även ett bättre rum för övernattning detta dygn och eftermiddagen ägnades åt avslappning vid poolen som uppladdning inför kvällens middag.

Vi inledde kvällen med ett glas Charles Heidsieck Brut Réserve som av många utropats som den bästa standardchampagnen och jag kan bara hålla med. Kanske beror det på att vinet har 11 gram socker vilket gör att vinet känns fruktigt och generöst. Förutom a la carte så serverar man två menyer och vi valde den mindre med fem rätter. Bäckforell, Dorade, Breton-hummer, Bresse-kyckling och choklad mosaique var huvudingredienserna och allt smakade väldigt bra.  Georges Blanc hade tagit ut svängarna lite med en aning hetta och asiatiskt inslag. Men jag förstår inte varför man serverar rökt smör till brödet. Det smakade som en nerbrunnen lada i munnen. Förr gick det omkring oerhört stela, stolta övervakare i matsalen med olika rang. Dessa äldre farbröder är puts väck och servisen är oerhört ung. Man får lite restaurangskolekänsla, även om serveringen var helt perfekt med 50/50 mellan killar och tjejer. Så var det absolut inte för trettio år sedan då jag besökte restaurangen för första gången. Vi drack 2016 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Chaumées” från Caroline Morey till de tre första rätterna. Utsökt gott! 2015 Morey-Saint-Denis ”Bussieres” från Hubert Lamy till hönan. Gott, men något för sötaktig i karaktären. Jag avrundade med ett glas 30 years Tawny till desserten. Nöjda och glada somnade vi sött.

Ny dag och torsdag. 30 mil söderut till Le Baux-de-Provence och vi checkade in på fashionabla L´Oustau de Baumanière med sina tre stjärnor i restaurangen. I över 50 år har Jean-André Charial varit dirigent för denna institution. Efter en liten svacka återtog man den tredje stjärnan så sent som 2020. Man har över 50 rum och vi checkade in och njöt i värmen vid poolen.

På kvällen blev jag och Lis upphämtade med en shuttle då restaurangen låg 900 meter från vårt rum och ni skall veta att egendomen är mycket stor. Vi satt vackert ute på terrassen, mestadels par och jag kunde räkna till 50 gäster totalt. Vi valde deras stora meny på sju rätter. Allt vackert och minimalistiskt upplagt. Väldigt fina smaker och man märker tydligt köksmästaren Glenn Viel´s inverkan på att man moderniserat rejält och tagit ut svängarna. Sniglar, red mullet, torsk, jätteräka, di-lamm, ostar och aprikosdessert var huvudingredienserna. Allting smakade förträffligt och med en fläckfri servering. Jag hade tänkt mig att välja både det vita och röda vinet från granngården Domaine de Trévallon, som man har ett nära samarbete med. Men man tog rejält betalt för dessa viner 300 euro för det vita och 250 euro för de röda. Jag valde större viner till ett betydligt lägre pris: 2018 Chassagne-Montrachet 1 Cru Hubert Lamy samt en av mina röda favoriter: 2010 Saint-Joseph från Jean-Louis Chave. Vi var extremt nöjda med kvällen och hela vår vistelse på L´Oustau de Baumanière.

På morgonen i fredags tog vi en tur upp till toppen av byn Les Baux innan vi körde österut till Aix-en-Provence för en enklare lunch i stan där vi flanerade under några timmar.

På eftermiddagen sladdade vi in på gårdsplanen på Chateau Vignelaure när byn Ríans. Denna gård byggdes upp 1970 av slottägaren från Cru slottet La Lagune i Medoc – Bordeaux. Man införde Cabernet Sauvignon som här samspelar med Syrah. På egendomen har man idag 11 olika druvsorter planterade. Man gör utsökt vitt på Sauvignon Blanc, Sémillon och Roussanne. Rosé där Grenache har en betydande roll. Numera ett sött vin på Sauvignon Blanc samt ett prestigevin kallat Cuvée S. 2007 köptes slottet upp av Mette & Bengt Sundström. Kvar är vinmakaren Sigge och i början på 2008 anställde man även Phillippe. Vi inledde med en tur ute på deras välskötta odlingar som är organiskt certifierade. Sen blev det en fin vertikal provning som sträckte sig tillbaka till 1995. En väldigt intressant provning som visade vilken betydelse ålder och årgångarna har för vinets karaktär. Vi laddade bilen med några kartonger rosé, vitt och ett par magnum rött som skall avnjutas med ungdomarna i huset i Vallauris.

I skrivande stund är det fredag. Ikväll väntar middag på Chateau Vignelaure med Mette & Bengt. Imorgon fortsätter äventyret till Cassis, Marseille med middag på årets enda nya trestjärna: Alexandre Mazzia. På söndag blir det middag på Domaine Rabiega med Yohan Adell och i nästa vecka skall vi ha kul med ungdomarna i Vallauris. Och glöm för guds skull inte att jag fyller 60 år den 14 juli och då har man fyrverkerier för mig i Frankrike

Ha en fin vecka!

Håkan

One thought on “Första etappen på min Tour de France

  1. Nej, glömmer vi inte, så:
    Stort Grattis på 60-årsdagen, Håkan!
    Ha en trevlig kväll så som det anstår en nyvorden 60-åring!

    Hälsningar
    Igny och Thomas
    också i France

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.