En riktigt stor Bordeaux!

Jag förstår inte vad som hände igår fredag. Plötsligt trillade det in massvis med bokningar till mina kommande resor i mail-boxen. 6 personer bokade sig till Argentina & Chile, 2 personer bokade in sig på den andra resan till Sydafrika, 4 personer ville ha platser till nästa vårs resa till Alsace & Bourgogne samt 4 personer bokade sig till Champagne. Utöver dessa bokningar var där några andra ressugna som hörde av sig med en intresseanmälan. Så kul!

På tal om kul så väntade jag med spänning i måndags då Éxzito från Ribera Del Duero lanserades på Systembolagets beställningssortiment. 480 av de 600 buteljerna såldes under den första dagen och i dagsläget finns det bara ett fåtal buteljer kvar att beställa enligt importören VINOVUM.

En del vänner har hört av sig med gliringar efter att jag förra veckan berättade om min 12-veckors kurs i viktminskning och att komma i form. Jag kan villigt erkänna att efter den gångna veckans utsvävningar har jag inte gått ner ett hekto, men känner mig starkare i kroppen efter fyra pass med styrketräning. Jag tog även ett extra pass som hette L,M,R ? När jag i torsdags anlände till träningssalen möttes jag av 12 tjejer och jag fick reda på att passet kallades för lår, mage & rumpa.

Veckans bild får bli på den gångna veckans största vin. En legendarisk Chateau Lafite-Rothschild 1er Cru Classé från Pauillac-Medoc i Bordeaux av årgång 1990. Det är inte varje dag man får njuta av en trettio år gammal Bordeaux från en stor årgång som verkligen är på topp. Det var familjen Bengtsson som generöst bjöd på denna raritet vid en bättre middag. Men man skall veta att vinet inte köpts in på auktion för sisådär 15.000:- utan inhandlades som en primör 1991 för 320:-/flaskan. Jag har flera gånger belyst hur bra placering det är med att investera i vin. Jag vet få saker som gått upp 46 gånger i pris. Men idén är inte att sälja vinet utan dricka det med vänner när det nått en prislapp som är en fantasisumma.

Första gången jag satsade på att köpa vin från Bordeaux lådvis var 1988. Jag gjorde täta resor till Sörensens Vinhandel i Hellerup på andra sidan sundet. På den tiden kunde jag köpa Pichon-Lalande och Cos d´Estournel för ca. 120:-/buteljen och 1 Cru-vinerna Mouton, Margaux, Latour, Lafite och Haut-Brion kostade 320:- buteljen. Jag minns att Cheval Blanc var dyrare och kostade 400:-. Idag kostar dessa viner som primeur av en nylanserad årgång 10.000:- och för mig är detta helt ointressant.

Efter 1988 kom som bekant ytterligare två stora årgångar: 1989 och 1990 som man allmänt kallade för ”De tre gloriösa”. Det var sista gången man kunde göra riktiga fynd och vinerna tredubblades alltid i pris fram till buteljering. Jag satsade sedan i liten skala på 1995. 2000 var ännu en intressant årgång, men då började Bordeauxvinerna att sticka i höjden. Med årgång 2005 var jag med på konsultbasis och startade WineFinder där Bordeaux-älskare kunde investera i vin. Tyvärr var man tvungen att ta en liten del av den betydligt svagare 2004:an för att få sin tilldelning av 2005. Prisbilden började att plana ut och det var inte längre samma gynnsamma situation om man ville spekulera i vin.

Jag har under åren i stället satsat på viner från andra distrikt och länder. Men när jag var på Vinexpo i Bordeaux 2017 och fick prova den klassiska och helt underbara 2016 kunde jag inte hålla mig. Jag köpte ett koppel av lådor för att dricka i stället för att köpa vinerna i spekulation. Det är alltid så att ju tidigare man köper vinet och från ”rätt” inköpskanaler så får man vinerna till bästa pris. Men dessa viner kommer jag att börja dricka när jag är 70-75 år som tidigast. Detta är detta som är hela idén med att ha en vinkällare. Köpa billigt när vinerna är unga och dricka när vinerna är svårfunna och mogna till ett hutlöst högt pris.

För att gå tillbaka till denna Lafite så kan jag fortfarande känna eftersmaken efter en vecka. Slottet är kanske det mest klassiska av samtliga 7.000 slott i Bordeaux. Med en lång historia tillbaka på 1700-talet. Under 60 & 70-talet var man i en liten svacka och blev omseglad av sina grannar. Man tog hjälp av gurun Emile Peynaud som med sitt trollspö fick tillbaka Chateau Lafite Rothschild på fötter igen. Jag minns årgångar som 1976, 1979, 1982 samt 1985 med stor förtjusning. 1986:an var väldigt märklig? Vinet fick 100 poäng av Robert Parker och fram till 2010 har vinet varit totalt knutet och instängt för att för tio år sedan öppna upp sig fullständigt och visa sin storhet.

1990 hade en djup färg. Doften var stor med inslag av ceder och ny-vässad blyertspenna. Smaken var koncentrerad med viol, ceder och stall. Eftersmaken var kvar mycket länge och vinet var för mig optimalt på alla plan. Ett tydligt bevis på hur mycket bättre vinerna blir av lagring.

Nu väntar ännu en mycket lugn vecka. Inga uppdrag alls även om jag nu äntligen fått 3-4 förfrågningar om provningar i april och maj månad. Som vanligt är bastun i Höganäs bokad vid tre tillfällen och de åtta åtråvärda platserna blev uppbokade inom en kvart efter att jag skickat ut ett sms till mina bastu-kamrater.

Ha en fin vecka!

Håkan