Resan till Verona med opera har blivit en av mina mest populära resor. Vi flög med SAS direkt till Venedig i måndags där vi hade en busstransfer till Verona på 1 ½ timme. Likt övriga mina resor så kan man starta tidigare eller förlänga vilket några av mina gäster gjorde. Några par anslöt på flygplatsen efter en weekend i Venedig medan ett par valde att förlänga med Bologna på hemresan.
Verona är en gammal kulturstad belägen i regionen Veneto. Staden ligger vid en krök av Adige-floden alldeles öster om Gardasjöns sydligaste spets. Verona är kanske mest känd för Shakespeares pjäs Romeo och Julia, men för mig är den välbevarade amfiteatern Arena di Verona mer värd att se, speciellt då man nu plötsligt tar en éntre-avgift för att titta på Julia´s balkong och detta måste förbokas. Till skillnad från Colosseum i Rom så är det full aktivitet här på teatern i Verona som rymmer 16.000 åskådare vid en utomhuskonsert.
Min gode vän guiden Andrea hade jag som vanligt bokat upp vid den första kvällen. En uppskattad sightseeing till fots som avslutades med en bättre middag på en trevlig restaurang där jag bokat upp tre operasångare som sjöng tre stycken. Inget öga var torrt på mina överraskade gäster när man körde Nessun Dorma som extra nummer.
Vi besökte de båda vinhusen Masi och Tommasi i Valpolicella-regionen och vi kunde jämföra de olika stegen från Valpolicella Classico, Ripasso, Amarone till det söta Recioto della Valpolicella. Vi åt en vansinnigt god lunch i byn Fumane innan vi återvände till Verona i högsommarvärme. Det har varit väldigt varmt och det har blivit många välbehövliga dryckesstopp.
Eftersom menyerna är väldigt stora och maten mycket god, så är det viktigt att man får lite fria kvällar för egna upptåg. Ibland kan det vara trevligt med bara en god pizza på Piazza Brá eller en drink på Piazza Erbe. Själv fick jag tips från Allegrini på en mycket bra restaurang, dit jag gärna återvänder till. Där serverade man specialiteten häst, vilken jag inte beställde. Jag fick lära mig att i Verona-regionen föder man upp hästar för att slakta och äta. Jag som alltid trott att det är ridhästar som har gjort sitt och där man tagit vara på köttet. Så fel man kan ha.
Soave gör för många överraskande goda vita viner på Garganega-druvan. Byn ligger ett par mil öster om Verona och bjuder på ett böljande vackert landskap. Vi inledde med Pieropan, som verkligen satt Soave på kartan med sin ljuvliga La Rocca, vilken under många år fått Tre bicchieri (tre glas) av guiden Gambero Rosso. En oerhört imponerande anläggning som stod klar för fyra år sedan och vinerna var samtliga väldigt goda. Vi fick även prova den något åldrade 2015 som fick oss på fall. Detta vin beställde jag hem och kartongen landar på Rosenvägen om någon vecka. Ett fantastiskt vin! Efter en god lunch fortsatte vi till Gini där dottern i huset Laetizia tog emot oss. Här pratar vi om kontraster mot Pieropan, men vinerna höll samma höga kvalitet. Deras söta Recioto di Soave imponerade stort på mig och jag fick med mig en magnum av toppvinet Salvarensa 2011 i present från familjen. Jag älskar Soave med ålder!
Jag visste i förväg att dagen hos Marilisa Allegrini på Villa della Torre skulle bli resans klo. Francesca Begotti som är exportchef var vår värd under de fem timmar vi tillbringade på denna 1600-tals villa som varit i familjens ägo sedan 2007. Först rundvandring innan vi provade på deras tre viner från Veneto. Hade man fått deras Amarone blint, så hade man varit ute och cyklat och gissat på en Pinot Noir.
Denna lättsamma stil med elegans förklaras med att man använder druvan Corvinone istället för den vanliga Corvina. Detta ger en lättare färg då druvan innehåller mycket fruktkött. Man har även minimerat torkningen av druvorna till minimala 120 dagar. Vinerna var alldeles ljuvliga, men man måste kommunicera ut till vinvärlden att deras viner är i total motsatt riktning i jämförelse med en klassisk Amarone.
Vi gick även ut i vinfälten under tiden då personalen dukade upp för vår fem-rätters lunch. Till lunchen serverades deras ljuvliga viner från Toscana. Mest fokus på Bolgheri, men även Montalcino. Marilisa Allegrini kom och presenterade topp-vinet Sondraia och ställde upp för fotografering. Jag fick en helt fantastisk present innan vi lämnade villan. En butelj Dedicato a Walter Cabernet Franc från 2009!!
Efter denna underbara dag i torsdags så var kvällen fri. Jag tillsammans med fyra vänner hade bokat bord på trestjärniga Perbellini alldeles intill Piazza Erbe. Det blev en fin avsmakningsmeny med husets klassiker. Moderna tolkningar där smakerna satt helt perfekt och när det serverades pasta så var den verkligen ”al dente” och jag hade kanske låtit pastan gå en minut till, men Perbellini vet bäst.
Vi drack väldigt gott eller vad sägs om Béreche & Fils Brut Réserve Champagne, 2020 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Virondot” Marc Morey, 2012 Clos Coulée de Serrant från Savennières i Loire, 2006 Riesling Ried Schütt Dürnsteiner Smaragd från Weingut Knoll i Österrike, 2016 Percarlo Sangiovese från San Giusto A Rentennano i Toscana för att avsluta med en 2016 Roccolo Grassi Amarone Della Valpolicella. Ett mycket bra besök och jag kommer att återvända nästa år då operan Aida spelas.
Fredagen bjöd på en programpunkt och det var lunchen på Al Pompiere. Jag visste på förhand att detta skulle bli en riktig höjdpunkt. Min vän krögaren Luca var i toppform och såg till att vi hade rikligt med vin i glasen från magnumbuteljer. Maten är enastående med en inledande chark-bricka innan risotto, pasta, ox-kind och tiramisu kommer in. Man stoltserar med en pokal där det står skrivet ” Worlds best Tiramisu” och visst var den både stor och god
Höjdpunkten på resan var operan La Traviata i fredagskväll. Vi hade silverplatser på parkett och var väldigt spända, då det var stor galapremiär för säsongen. Jag hade vid starten av resan läst upp librettot för mina gäster, så att man kunde förstå handlingen lite bättre. La Traviata betyder den vilseförda och är en opera i tre akter baserat på dramat Kameliadamen av Alexandre Dumas den yngre 1848.
Kameliadamen som hette Marie Duplessis lämnade sitt hem i landsorten bara femton år gammal. Hon arbetade som sömmerska i Paris. Hennes skönhet och äventyrslust ledde till att hon lämnade sitt arbete och istället blev kurtisan, som under de rika aristokraternas beskydd levde under luxuösa förhållanden i det dåtida Paris. Hon hade alltid med sig en bukett kamelior i famnen eller en kameliablomma vid barmen. Marie var lika gammal som Dumas och de hade ett förhållande i endast två år. Sen utspelades flera misstolkningar, kärlek, bråk och hasardspel innan Marie dog i en lungsjukdom.
Detta var min femte opera och jag imponerades som vanligt stort. Men denna gång var det onödigt många pauser och sedan att få de uppklädda, eleganta gästerna att sätta sig tog tid. Jag fick en känsla av att merparten av de finaste plats innehavarna var där mer för att visa upp sig och glänsa än att njuta av en opera.
I skrivande stund är jag på Frankfurt flygplats för mellanlandning innan jag flyger vidare till Köpenhamn. Min härliga grupp lyfter från Bologna ikväll. Varför jag steg upp halv fem i morse är att jag fick en hedrande inbjudan till att fira Axel Alqvist som både tagit en examen som jurist och att pågen fyller 25 år. Ikväll blir det en riktigt baluns med tema Studio 54 på Café Henry.
Nu ligger även Japan-resan ute på min hemsida bland de övriga resorna som jag erbjuder 2027. Nu börjar semestern.
Bästa hälsningar
Håkan