Alsace och Bourgogne! Gud vad jag har längtat efter att ha kunnat genomföra en resa hit till två av mina favoritdistrikt. Vi flög tidigt på morgonen i måndags från Köpenhamn via Amsterdam till Basel. I ursprungsprogrammet stod det direkt Köpenhamn – Basel direkt. Men SAS har väldigt många ändrade slot-tider och vi skulle då missa allt för mycket under vår första dag.
Det tar 45 minuter att åka från Basel/Mulhouse flygplatsen upp till Alsace och klockan elva inledde vi med ett besök i Kintzheim hos Paul Blanck. Dessvärre var inte charmerande Philippe Blanck på plats, då en resa till USA var viktigare än Nilsson Travel Group. Det blev jag som fick hålla i provningen och det gick bra. Olika druvsorter och växtplatser jämfördes och slående är den vettiga prislappen för vinerna. Att betala 25 euro för en Riesling Grand Cru Schlossberg är rena fyndet. Vidare åkte vi till Thannenkirch för en god lunch med gåslever och choucroute.
På eftermiddagen åkte vi mot Kaysersberg och ett fint besök på Domaine Weinbach. Vinerna är tre gånger så dyra, men kvalitén är där. Vi fick prova deras Pinot Blanc som är enastående och snart lanseras på Systembolaget. Vi skulle få prova den kanske bästa Pinot Noir jag någonsin stött på i Alsace. ”S” kommer från Schlossberg och man hoppas på Grand Cru staus inom kort då två fält idag har rätten till Grand Cru för Pinot Noir i Alsace. Riesling ligger alltid i fokus och skördedatumet speglar koncentrationen samt den lilla restsötman. Pinot Gris från Altenbourg och Furstentum Grand Cru gillar man alltid, men för mig tar ändå Gewurztraminer Mambourg priset. Vansinnigt god och balanserad. Catherine Faller är alltid enastående och jag hoppas att få se henne inom kort i Helsingborg på en Wine-Dinner.
På kvällen gick vi genom Kaysersberg från Hotel Remparts till Winstub du Chambard. Sällan har jag ätit så bra på denna bistro som tillhör den tvåstjärniga kocken Olivier Nasti. Familjen Faller tycker att det är obegripligt att han inte har erövrat sin tredje stjärna än.
I tisdags åkte vi till Bergheim för ett väldigt bra besök hos Gustave Lorentz. Man har investerat 70 miljoner i nya faciliteter i sin tillverkningsenhet. George själv var nyopererad i ryggen och kom bara kort och sa hej. Vinerna var alldeles lysande och Riesling Altenberg de Bergheim Granc Cru 2017 är en värdig efterföljare till den underbara 2015. Man gör även ett nytt prestigevin från 2010 som ligger över Grand Cru vinerna i nivå, men jag och övriga gäster tyckte att deras vanliga Grand Cru var bättre samt till en tredjedel av priset. Även hos Lorentz blev jag överförtjust i hans Gewurztraminer Grand Cru från Altenberg de Bergheim. Kan det vara för att jag alltid tänker på en ”Tarte Flambée Au Munster” när jag är i Alsace. Det blev förresten två vakuum-förpackade Munster-ostar med hem i kofferten.
På lunchen i Riquewihr var vi några som avnjöt denna pizzaliknande, lokala specialitet till en butelj Gewurztraminer ”Rosacker” Grand Cru från Mittnacht-Klack. På eftermidagen tog Jean-Frédéric Hugel emot oss och visade oss runt i de trånga källarna. Han är på kornet lik sin avlidne far Etienne i både jargong som röstläge. Provningen var upplagd väldigt genomtänkt. Standardvin VS. Grosse-Laue, som är toppvinet från Grand Cru-lägen. Även här tog en Gewurztraminer 2011 priset. Men provningen skulle toppas med resans största vin: Gewurztraminer Sélection des Grain Nobles ”Cuvée ”S” från 2010. Ett fantastiskt fulländat elixir som tillhör det mest fantastiska viner av söt karaktär. Inte riktigt lika söt som 1989:an, men ändå en fullträff. Vi var helt lyriska då vi lämnade Riquewihr för ett snabbt ombyte.
På kvällen skulle jag återse mina vänner Fabienne och Jean-Luc Brendel på enstjärniga La Table de Gourmet. Denna krog fick mycket utrymme i min bok Provsmakning i Alsace som lanserades för exakt tjugo år sedan. Syskonparet hade blivit något äldre, men den knallröda inredningen hade man behållit. Jag har alltid varit nöjd här, men den här gången hade man snäppt upp ännu ett steg. Vi var smått lyriska. Det enda smolket i glädjebägaren var den rekommenderade Pinot Noiren på magnum, där man tydligt kände en ”naturvinskänsla”, och ja mycket riktigt det var ett naturvin, som samtliga mina gäster ratade, utan att jag sagt ett knyst.
I onsdags morse lutade vi oss tillbaka i bussen och åkte söderut till Bourgogne. Väl framme i Puligny-Montrachet så avnjöt vi en god lunch i kombination med nio viner. Oerhört intressant att jämföra grannbyarna Chassagne-Montrachet, Puligny-Montrachet och Meursault med varandra och därefter Premier Cru från samma byar. Åsikterna gick något isär men över lag så gillades vinerna från Puligny-Montrachet mest. Efter att ha varit i Alsace i två dagar med en helt annan prisbild på vinerna så fick många av mina gäster, som är förstagångsbesökare i Bourgogne en smärre chock. Eftermiddagen avslutades med källaren på Chateau de Meursault. Det var säkert tjugo år sedan jag var här senast. Borta är vinkopparna Tastevin som man gick runt med i källaren och serverade sig själv. Det var ohållbart då många besökare trattade i sig för mycket. Nu blir man serverad en centiliter i ett glas efter provningen.
Vi hade lediga kvällar i gruppen i onsdags och torsdags. Jag och tre vänner gick till en lättsam restaurang som är känd för sin fina vinlista. Denna kväll stod vinerna i fokus och vi beställde in 2016 Chablis Grand Cru ”Les Preuses” Vincent Dauvissat, 2018 Meursault-Charmes 1 Cru Domaine Des Comtes Lafon, 2017 Chambolle-Musigny 1 Cru ” Les Charmes” Amiot-Servelle, 2017 Corton-Bressandes Grand Cru Tollot-Beaut samt 2014 Mazoyeres-Chambertin Grand Cru Domaine Faiveley.
I torsdags promenerade vi in till stadskärnan i Beaune för ett besök hos Joseph Drouhin. En négociant vilket betyder att man både äger egen mark samt köper in druvor från kontrakterade odlare. Man producerar runt 150 olika viner per år och efter källarvisningen provade vi sex olika viner med Clos des Mouches 1 Cru som en värdig avslutning. Efter provningen åkte vi upp till Chambolle-Musigny för en bättre lunch på Restaurant Millesimé. En riktig pärla med kreativa, moderna rätter samt en väldigt intressant vinlista. På eftermiddagen stod Louis Jadot på programmet och här fick vi en liknande fin provning som hos Drouhin, men vinerna från både Moulin-a-Vent i Beaujolas samt Pouilly-Fuissé från Macon som spännande avvikelser.
Vi var sex personer på kvällen som tog ut svängarna med middag på trestjärniga Lameloise i Chagny. Här har jag varit många gånger, men sällan har det varit lika bra som i dessa tider. Notan inklusive helt makalösa viner betingade ett lägre pris än bara maten på Guy Savoy i Paris för en månad sedan. För mig är Lameloise oerhört prisvärd bland Frankrikes trestjärniga krogar. Till vår strålande meny drack vi 2013 R.Pouillon Grand Cru Champagne, 2017 Chablis Premier Cru ”Montée de Tonnerre” Francois Raveneau, 2018 Chassagne-Montrachet 1 Cru ” Les Caillerets” Caroline Morey, 2016 Meursault ”Les Rougeots” Coche-Dury, 2015 Hermitage Rouge Jean-Louis Chave samt 2014 Quarts de Chaume Chateau Pierre Bise Loire.
I fredags fick vi det bästa besöket i Bourgogne hos Louis Latour på Chateau Corton Grancey i Aloxe Corton. Vi började ute på vinfälten och gick igenom gränserna på odlingarna mellan Village, 1 Cru och Grand Cru. Ett stenkast från varandra, men ändå så olika. Källarna är helt magiska med enorma spindelnät och tjockt med mögel. Provningen gick inte av för hackor med vita Corton-Charlemagne samt röda Corton Grancey som toppviner. Louis Latour överträffade mina förväntningar med råge.
Vi fortsatte till relativt nyöppnade Le Soufflot i Meursault för en god lunch. Meursault & Volnay i glasen från bra producenter gjorde mina gäster på extra gott humör. Vidare till Vougeot och en lite turistig provning, som vi kunde hoppat över. På kvällen knöt vi ihop säcken med en riktigt fin middag på Bisto de L´Hotel som drivs av min gamle vän Johan Björklund, som nu bott i Frankrike i 42 år. Har äger detta lyxiga hotell som riktar sig till penningstarka besökare i Bourgogne.
Jag och johan hade mycket ihop för knappt trettio år sedan då han drev källaren Cave Cru Classé i London och försåg samlare med unika buteljer. Mina största provningar har jag haft med just Johan. De 20 främsta slotten i Bordeaux från 1961, 25 årgångar Chateau Pichon-Lalande från 1945 och framåt samt 25 årgångar Chateau Latour 25 årgångar från 1953 och framåt. Jag och Johan skrattade åt dessa helt unika event på Le Bastion i Helsingborg, som aldrig skulle kunna anordnas idag.
Nu är jag hemma och denna söndag har jag efter bastun ägnat åt trädgårdsarbete. På tisdag gästar jag igen Hotellet & Co. för en Alsace-afton. På onsdag håller jag i en exklusiv vertikal-provning på 8 olika Taittinger Comtes de Champagne på Restaurang Nabo, På torsdag firar vi vår dotter Frida som fyller 30 år imorgon måndag och hon och Dennis är i Bologna & Florens några dagar och firar. På fredag gästar Alex Dale mig och stannar över helgen. På fredag blir det en rysarmiddag och på lördag kör Alex en WineMakersDinner på Forsea, där vi stiger ombord 17:30.
Alltså fullt tryck!
Ha en fin vecka
Håkan