Som ganska flitig resenär och globetrotter så är det många platser i världen som givit mig en extra kick av glädje. En av dessa platser är Bondi Beach i Sydney. Efter fem resor hit med grupper och den senaste innan pandemin 2020 så inleder vi alltid med två dygn i Singapore. Efter ännu en lång flygning och en tidsskillnad på tio timmar så landar vi i Sydney. Något omtumlade så kör vi alltid en kortare sightseeing i centrum innan våra rum är lediga för att avsluta ute på denna världsberömda strand.
Vi parkerar bussen och promenerar över bron som leder oss ner till den breda och långa stranden. Många av mina gäster brukar rusa ner och doppa fötterna i det tempererade varma vattnet. Denna bro där vi under hela veckan kunnat se två fullständiga galningar meja ner oskyldiga privatpersoner som letat sig till stranden för att njuta och finna glädje. Jag brukar alltid inleda med ett ljuvligt dopp samt leta mig till butiken med T-shirts och köpa en tröja med texten ”Between the flags” BONDI BEACH, där man uppmanas att hålla sig mellan flaggorna när man badar p.g.a de höga vågorna och denna bit av stranden är bevakad. Därefter en kall Lager från favorit-märket James Boags och lyckan är total. Vi tillbringar alltid fem dygn i Sydney med massor av upptåg och sevärdheter. Under den helt lediga dagen letar jag som soldyrkare mig alltid ut till Bondi Beach. Jag älskar denna plats på jorden!
När man varit på en plats som man verkligen älskar, där det utspelas en massaker av detta slag så gör det mig extra bestört och riktigt ledsen. Jag har genom åren sett glädjen på nära håll av främst ungdomar som studerar i Sydney och tar ett break från studierna för en stunds avkoppling. Jag skall stoppa denna text här och behålla mina åsikter för mig själv….MEN jag måste berätta om en historia som jag upplevde för säkert tjugo år sedan.
När man kommer till Australien är man extremt noggrann med vad som inte får föras in i landet. Man blir väldigt upplyst över vad som är förbjudet med frukter, kött och plantor.
Man importerar i stort sett ingen frukt. Man äter mango när det är säsong och övrig tid får man äta något annat. Jag minns en av mina resenärer som glömt ett äpple och fick böta 3.500:- sek. samt fick en prick i protokollet och med en varning om att om detta upprepas så var hon inte välkommen till Australien igen och skulle nekas uppehållstillstånd.
Detta gäller tydligen även människor. Det som hände var att en ensam man med sju damer som bar Niqab satt på en bänk och inväntade ett beslut från tull-officeren. Jag över hörde samtalet där officeren sa till mannen: – Vad tror du? Är du dum på riktigt? Det funkar inte att man kommer till Australien och är klädd på detta vis… hur skulle det se ut på Sydney´s gator. Jag vet inte hur detta slutade, men det skulle förvåna mig om denna kvinnoförnedrande klädsel skulle godkännas i ett land som Australien.
Nog om detta. Anders på Tour Pacific är i full gång med priser och förhoppningsvis kommer jag att köra en sista resa till Australien och Nya Zeeland i början av 2027. Jag lovar att återkomma när jag har något att presentera. Denna resa är lite av ”Once in a Lifetime”. Vi kommer att ses Jag och Anders i mellandagarna och fila på en resa.
Det kan inte ha undgått någon att jag älskar vinerna från Ribera del Duero och min kärlek till distriktet startade i början av 2000-talet, då jag upptäckte vinet Aalto. Jag besökte delägaren Javier Zaccagnini 2001 och jag föll pladask för vinerna Aalto samt prestigevinet Aalto PS, som kommer från utvalda vingårdar (Pagos Seleccionada). I källaren ligger samtliga årgångar sedan starten 1999. Jag har många gånger påtalat att dessa viner utvecklas väldigt positivt i källaren och den något överekade karaktären integreras med frukten i vinet efter en tid på flaska. Därför tycket jag det är synd att nästan samtliga 2023or är konsumerade innan nyår detta år.
Vi var några vänner som träffades i veckan för att njuta av lite goda viner. Vi öppnade för att jämföra Aalto PS från fyra årgångar. 2001 med tjugofyra år på nacken var verkligen på sin topp. När man öppnar ett så pass åldrat vin så kan en flaskvariation infinna sig. Men dessa båda buteljer var alldeles ljuvliga. 2003 var ett väldigt varmt år som skapade problem för många vinmakare. En del viner är uttorkade och oxiderade, men inte Aalto PS som bjöd på en härlig fin fruktighet och här visar man prov på den eminenta vinmakarens arbete i källaren. I detta fall Mariano Garcia från vingårdarna Mauro och Sán Roman i Toro. 2006 var näst på tur och här hade vinet kvar sin tydliga personlighet för vingården med hårt rostade fat. Även detta vin var alldeles ljuvligt. Vi hade även en magnum 2014 som reserv om något vin skulle vara dåligt. Men mina kompisar satte även i sig denna ungdomliga Aalto PS. Aalto är ett stort vin som aldrig gör mig besviken.
Nu går vi in i jul-veckan. Julafton firas hemma hos oss med delar av familjen med lille Nils i centrum. På juldagen anländer Markus & Mikaela från Stockholm och det blir härliga dagar tillsammans med god mat, padel, bastu, tennis och Rögle. Det känns väldigt bra att vara hemma detta år och njuta med familjen
Jag vill önska er alla en riktigt God Jul
Håkan