Det har varit väldigt mycket av det goda den senaste veckan och innan jag kommer in på resan till Paris, så måste jag nämna den trevliga sittningen hos Karin & Bengt i Strandbaden förra lördagen. Detta par är utan tvekan två av mina bästa ambassadörer och dom har varit med på två vin-resor detta år. Genom åren har dom byggt upp en imponerande källare med mycket speciella viner som man generöst gärna delar med sig av. Kvällen till ära så stod ”Bella” från Nabo i köket och hennes Felix serverade och dekanterade de ljuvliga dryckerna.
2013 Deutz Cuvée William Deutz satte ribban för kvällen. Jag drack samma årgång av husets Blanc de blanc L´Amour de Deutz i Bordeaux för några veckor sedan och även denna gång slog det mig att vinet kändes lite torrare och snipigare än vanligt. Har man minskat ”dosagen” (sockerhalten i vinet)? Men jag fick förklarat för mig av importören Mårten Boreson att årgången är så här. Under kvällen fick vi två viner att jämföra till varje rätt och först ut två helt olika viner: 2020 Riesling Grand Cru Schlossberg Cuvée Catherine från Domaine Weinbach i Alsace. I år firar Alsace Grand Cru 50 år och denna Riesling var lika elegant som vanligt. Nästa vin ställde till det för oss, då det var en enorm flaskvariation på 2017 Chateau de Beaucastel ”Vieilles Vignes” Roussanne från Chateauneuf-du-Pape. Två av buteljerna var inte korkade utan bara knasiga med en oxid-ton. Väldigt märkligt då detta är ett av de största vita vinerna från Frankrike och med åtta år på nacken skall vinet uppträda bättre. Men de båda sunda buteljerna var alldeles ljuvliga.
Röd Bourgogne av toppklass är man inte bortskämd med och det serverades 2018 Clos des Lambrays mot 2019 Clos de Vougeot från Jean Grivot. Så vansinnigt goda och jag njöt av dessa båda viner i stora klunkar. Därefter jämförde vi två vita Corton-Charlemagne Grand Cru från Henri Boillot och Olivier Leflaive med varandra. Två imponerande viner där jag denna kväll föredrog Leflaive. Därefter presenterades ett vin ensamt: 2005 Barbaresco ”Starderi” från La Spinetta. Denna moderna Nebbiolo har jag genom åren tagit till mig av hela mitt hjärta och med tjugo år på nacken så var vinet mycket storstilat och imponerande.
Sen skulle de komma två viner som knockade mig totalt. 2015 Chateau de Beaucastel ”Hommage Jacques Perrin” från Chateauneuf-du-Pape. Ett så ljuvligt vin från södra Rhone, där vinet visade prov på största elegans och struktur, utan någon rest sötma, vilket kan vara fallet. Mot denna favorit en 2016 Chateau Mouton-Rothschild. Här förvånades jag stort över den begynnande mognaden i vinet och att det var så gott och generöst redan idag. En klassisk årgång från ett stort slott och bättre än så kan det inte bli. Vi avslutade kvällen med både Chateau Suduiraut från Sauternes samt Quinta Do Crasto Vintage Port. Ett stort tack för en oslagbar kväll med bästa vänner.
I tisdags flög jag tillsammans med fem kamrater till Paris för en gastronomisk studie-resa. Vi bodde under två nätter vid Place de La Sorbonne, för att ha promenadavstånd till den första lunchen på legendariska La Tour d´Argent. Sedan 1890 har man serverat sin klassiska pressade unganka och många gastronomer har genom åren vallfärdat till detta gastronomiska tempel. Jag hade förbokat deras fyra-rätters lunch-alternativ, där alltid ankan ingår och denna gång fick jag nummer 1.201.549, vilket är vilken anka i ordningen man serverat sedan starten.
Jag hade vid bokningen meddelat att vi måste få in restaurangens legendariska gädd-queneller som en extra rätt. När vi satte oss till bords och njöt av en Champagne Béreche et Fils meddelade hovmästaren att köksmästaren hade en hemlig överraskning till oss och man sträckte på sig av stolthet. Jag ville bara säkerställa att man menade quenellerna. Hovmästaren nickade instämmande att så var fallet. Men överraskningen för vårt sällskap var att man lagt på 600 euro på notan för denna överraskning!?
Det blev en god meny med äggrätt, pilgrimsmusslor, gädd-queneller, unganka, ost-vagn samt dessert. Allt mycket välsmakande. Vi jämförde följande viner med varandra: 2016 Chablis Premier Cru ”Forét” från Vincent Dauvissat med J-F Raveneau mot varandra. Alltså samma vingårds-läge från två producenter Måste erkänna att det nästan var dött lopp, även om övriga föredrog Raveneau. Vi valde att fortsätta med vit Bourgogne och fenomenala Michel Niellon från Chassagne-Montrachet och även här årgång 2016. Spännande att jämföra ”Clos De La Maltroie” 1 Cru mot ”Clos De La Truffière” 1 Cru på andra sidan grusvägen mot varandra. Det sistnämnda vinet hade en extra dimension av allt.
Vi valde sedan eminenta Auguste Clape och hans Cornas från de två stora åren 2009 och 2010. 2009 var mer mogen och 2010 med sina 100 poäng av Robert Parker är en riktig boxare. Men ankan med sin mustiga sås klarade av dessa båda Rhone-viner med briljans. På La Tour d´Argent har man hissat priserna rejält och man hittar sällan några fynd längre, speciellt när vi pratar om yngre viner. Sidan med Portvin utforskas sällan av gästerna och här hittade vi den ikoniska 1994 Fonseca Vintage Port till ett vettigt pris. Måltiden avslutades med en 1997 Chateau Coutet Barsac-Sauternes Grand Cru Classé och jag skickade en bild på mig, sommeliern och flaskan till ägarinnan till slottet Aline Baly
På kvällen valde vi brasseriet Le Train Bleu i Gare de Lyon och för er som varit här så är lokalen finare än maten. Jag provade klassikern Lievre Royal, vilket är hare i blod sås och den var jag nöjd med.
I förra veckans Vin-blogg skrev jag om att trestjärniga Epicure på Hotel Bristol bytt kökschef sedan maj 2024 och fått behålla alla sina stjärnor. Matsalen lika vacker som vanligt och en uppsträckt personal, som mjuknade rejält under måltiden. Det som slog mig var de vettiga vin-priserna och det skilde sig rejält jämfört med gårdagens lista. Lite tråkiga så valde vi samma Champagne som dagen innan, då Béreche var 100 euro billigare på Epicure***. Det blev en fullständigt outstanding åtta-rätters meny då vi ville se vad köksmästaren Arnaud Faye går för. En rakt igenom fulländad meny med de mest exklusiva råvarorna som rikligt med både fransk kaviar som vit tryffel från Alba i Piemonte. Man skojade först med oss med en väldigt snål tilldelning av denna lyx, för att överösa tallriken med både kaviar och tryffel.
Även denna lunch jämförde vi Chablis Premier Cru ”Montee de Tonnerre” 2013 från både Dauvissat och Raveneau med varandra och denna gång var Raveneau i särklass. Min favorit från Macon: Guffens-Heynen jämfördes också: 2014 Macon-Pierreclos ”Tri de Chavigne” mot 2016 Macon-Pierreclos ”Juliette et les Vieilles de Chavigne. Kan vit Bourgogne vara godare? Helt otroligt goda där 2014 vann med hjälp av mål-foto. Till den fina havs-abborren hann vi med att byta färg på vinet till en 2014 Morey-Saint-Denis 1er Cru ”Les Millandes” från Domaine Arlaud. En perfekt rekommendation från den nyanställde sommeliern som jag tidigare träffat på trestjärniga Le Castellet norr om Marseille, där han tjänstgjorde i flera år.
Till duvan valde vi två viner från Saint-Joseph: 2011 Jean-Louis Chave samt 2015 Pierre Gonon. Här kunde man konstatera elegans mot kraft och båda vinerna var alldeles strålande. Till osten valde vi även här en Vintage Port och denna gång 2011 från Taylor´s. 2011 är min klara favorit-årgång vad det gäller klassisk Vintage Port. Vi avslutade denna fullständigt briljanta lunch med andra slottet från Chateau d´Yquem: Chateau des Fargues 1996 med sin bärnstens färg. Ett mycket bra tre-stjärnigt besök som varmt rekommenderas om ni vill ta ut svängarna i Paris.
På kvällen åkte vi till 7e och krogen Le Petit Lutetia. Vällagat och gott med både 6 sniglar som kalvbräss med trattkantareller.
Efter att jag landat i onsdags var det in i hetluften direkt med en Champagne-kväll på Culise.
I skrivande stund denna lördags lunch har jag och Lis precis kommit hem från Brantevik. Vi var fyra par som igår kväll avnjut en väldigt god Skånsk gåsamiddag på Bobergs på Hamngården. Här blev vi bjudna på ”Gås på Emils vis” och den där Emil är verkligen en fena i köket. Vi blev serverade en sex-rätters meny med moderna tolkningar, där endast den ljuvliga svartsoppen var helt klassisk. Men allt gick rakt igenom med traditionella och mycket höga smaker. Vi blev enormt imponerade och då även den fläckfria servisen samt presentation av de goda vinerna på ett mycket proffsigt och kunnigt sätt.
Vi inledde med husets goda Champagne B.Albert La Préférence 2018 till vår krustad med keravellök, miso och äggula, Till gåslever, pumpa, havtorn drack vi en söt Auslese Graacher Himmelreich Riesling 2019 från mästaren Molitor. Till svartsoppen blev det en 10-årig Madeira Verdelho från Barbeito. Sista buteljen av 2019 Volnay-Santenots från min favorit Nicolas Rossignol från Bourgogne innan vi bytte till en väldigt god och stram 2016 Barbaresco från Poderi Colla och vingårdsbeteckningen ”Roncaglio”. Till desserten en god Moscato d´Asti från Alba från Elio Perrone. Jag kan lova er att detta var inte sista gången jag gästar Bobergs där rummet också var väldigt trevligt och inte att förglömma frukosten där inget fattades och en bit Brantevikssill med en ägghalva slank ner.
Nu är det en ny vecka och det låter inte klokt, men jag skall till Paris igen på tisdag. Efter sex års väntan har jag äntligen fått bord på trestjärniga Plénitude med Arnaud Donckele från trestjärniga La Vague d´Or i köket. Det var ved besöket i somras som kontakten knöts och den omöjliga verkligheten med ett bord på Restaurant Plénitude blir verklighet.
Till nästa helg kommer en ny rapport från Paris med gastronomi på högsta nivå.
Bästa hälsningar
Håkan