2021 öppnade den lyxiga hotellkedjan Cheval Blanc upp sitt hotell vid Quai de Louvre i Paris. Man hade sedan tidigare exklusiva hotell på platser som Courchevel, St.-Tropez, Maldiverna, Seychellerna samt St.-Barth. Bakom denna exklusiva grupp av hotell står LVMH-gruppen som ägare. Det vill säga Louis Vuitton Möet Hennessy.
Plénitude heter deras trestjärniga restaurang i Paris och man ligger inrymd på den första våningen en trappa upp på detta eleganta hotell. Jag har sedan öppnandet av restaurangen för fyra år sedan stått på vänt och jag känner ingen som varit här tidigare och lyckats med konststycket att fixa ett bord. Men under besöket på trestjärniga La Vague d´Or på Résidence de la Pinede i St.Tropez i somras, så sådde jag ett frö. Källarmästaren Thierry Di Tullio är en legend i branschen och han kunde inte lova, men skulle göra vad han kunde för att hjälpa mig med en plats på Plénitude i november eftersom det är samma kökschef som basar bland grytorna.
Ni som följer mig på denna Vinblogg vet att jag var i Paris även förra veckan och gästade ett par restauranger. När mailet damp ner för ett par månader sedan så kunde jag inte tacka nej till bokningen efter köande i fyra år. Jag hittade tre kamrater och i tisdags flög vi ner till Paris för att ta del av Arnaud Donckele´s kokkonst.
Arnaud Donckele inledde sin karriär i köket hos trestjärniga Michel Guérard i byn Eugenie-les-Bains innan Alain Ducasse satte klorna i Arnaud och erbjöd honom en tjänst på Restaurant Louis XV i Monaco. Han fick även prova sina vingar på Ducasse restaurang Plaza Athénée i Paris. Vid 27 års ålder 2004 fick han erbjudandet om att ta över La Vague d´Or i St.-Tropez och 2013 fick han där tre stjärnor. Eftersom La Vague d´Or är en sommar-restaurang och öppettiderna inte krockar så kände Arnaud att han kunde kombinera med Paris när erbjudandet dök upp 2021.
Pléntitude betyder ”Sinnenas kvintessens” och Arnaud Donckele bär alltid förkläde som tidigare utbildad parfymör och med en näsa som hyllar såserna till rätterna efter alla årstider. Hela besöket skulle handla om såser och vi fick ett litet häfte med beskrivning av kvällens såser som Bouillon, Émulsion à froid, Velours, Vierge, Double sauce, Beaurre monté, Fumet de roche, Sabayon m.m
Men först välkomnades vi av en av husets sommelierer med en beskrivning hur vi tog oss igenom listan med ett speciellt uppslag för de båda LVMH-slotten Chateau Cheval Blanc i St.-Emilion samt Chateau d´Yquem i Sauternes. Här fanns samtliga årgångar tillbaka till 1920-talet och jag utforskade nyfiket om ett av det största viner jag provat från Chateau Cheval Blanc fanns på listan? Tre gånger har jag druckit den legendariska 1947:an. Detta vin var ett av tio viner som tidskriften WineSpectator utropade som 1900-talets största viner vid millenium skiftet. Mycket riktigt fanns vinet på vinlistan i magnum butelj. Och håll i er!! För 145.000 euro!!! Förstår ni? 1,6 miljoner svenska för en flaska rödvin.
När jag bläddrade genom listan tappade jag hakan över den extremt höga prissättningen. Aldrig tidigare har jag skådat en prislista med sådana påslag. Som exempel Chablis premier cru från Raveneau som föregående vecka kostade 350 euro kostade här 990 euro buteljen. Det vita vinet Domaine De La Grange des Péres från Languedoc brukar kosta runt 5-600 euro och här 1.900 euro. Jag skulle kunna skriva en novell om priserna. Men så har man gäster med ”rätt plånbok”. Jag lyckades med att hitta några viner till mycket vettiga priser: Béreche et Fils Brut Réserve Champagne, 2017 Pouilly-Fuissé ”Vignes De La Cote” från Jules Desjourneys i Macon, 2019 Saint-Joseph Blanc ”Les Oliviers” från Pierre Gonon samt 2017 Nuits-Saint-Georges 1 Cru ”Les Murgers” från Alain Hudelot-Noellat.
Menyn med sex serveringar plus lite extra kostar 495 euro p.p. och flera av rätterna på rödräka, langoustine samt huvudrätten på kyckling kände jag igen från La Vague d´Or i St.-Tropez. Smakerna var mycket höga och uppläggningarna väldigt vackra. Strax innan varmrätten blev vi utbjudna i köket och fick hälsa på mästaren själv, när han serverade oss en granité för att fräscha upp gommen.
Ett trevligt inslag denna kväll var ost-serveringen där man gick in i ett skafferi och valde sin favorit bland antika tallrikar och valde sina favoritostar. Servicen skall likt La Vague d´Or ha ett extra högt betyg. Unga, stiliga och tjusiga med en enorm kunskap på ett lättsamt sätt. Vi pratade väldigt personligt om tidigare anställningar på andra trestjärniga restauranger i Frankrike. Vår sommeliers far bodde granne med Pierre Gonon i Saint-Joseph och hon hade fått reda på av restaurangchefen på Epicure *** att jag skulle dyka upp. Eller som hon sa – Paris är en liten stad och vi känner varandra!
Nu har jag betat av Plénitude. Man håller alltid Ett bord till hotellets gäster. Nästa lediga bord är i april 2026 och vill man besöka restaurangen en fredag eller lördag, får man vänta till september nästa år. Min vän Jarl utropade besöket till det bästa någonsin och han vet vad han talar om. Jag kan bara konstatera att jag lämnade Plénitude väldigt nöjd.
Igår blev det padel samt på kvällen ett besök i Catena Arena, där Rögle körde över Färjestad med 5 – 1. Om ett par timmar skall jag hämta upp sonen Markus och hans flickvän Mikaela på Ängelholms flygplats. Det blir en härlig familjehelg med b.l.a ett besök imorgon lördag på Nabo där mästerkocken Sebastian Gibrand och ägaren ”Bella” Seger bjuder på en finare meny. Denna kväll tog slut på nolltid och för en gång skull är jag gäst och kan bara njuta.
I nästa vecka är det inbokat en padel-turnering, en spansk vin-kväll med Jarl & Felix, Rögle-Skellefteå och på fredag håller jag i en gourmet-afton hos Kalle och Milli på Trädgården på Skäret. I övrigt är det som vanligt lite förarbete iför stundande resor. Jag har b.l.a bokat restauranger under samtliga lediga kvällar under min månad i Sydafrika med två olika grupper. Jag har även fått ett större uppdrag med att designa en kortare resa till Rioja i september nästa år.
Ingen rast och ingen vila, även om hösten nu lugnat ner sig
Bästa hälsningar
Håkan