Detta inlägg på min vinblogg är någon dag försenat och detta beror på att jag köpt en ny dator där min web-kille Daniel haft fullt upp med att tanka över dokument och bilder. Det tar tid har jag förstått att få allt på plats, samtidigt som jag inte läser mail i mobilen. Detta har gjort mig lite begränsad de senaste dagarna.
Jag är laddad inför lördagens resa till Sydafrika där de sista detaljerna fallit på plats, tack vare mycket god hjälp från min vän och guide Richard Hilton.
Den stora höjdpunkten i veckan var ”Hela havet stormar” hos Owe Bergman i Viken, då Gastronauterna hade sitt möte. Var och en bidrog med varsin (eller två buteljer) som blindprovades. Pengarna som normalt sett tillfaller värden frös inne till vår gemensamma reskassa, som börjar bli ganska rejäl. Snacket går att resan blir till Bourgogne.
Här kommer en liten berättelse över de mest intressanta vinerna denna kväll. Vi började med det unika vinet Domaine de la Grange des Péres från Languedoc. En riktig raritet som är svårfunnen och mycket högt prissatt. Vinet har en dominans av Roussannedruvan, men även Chardonnay och Viognier ingår. Jag gjorde en resa med några kamrater till Languedoc-Roussillon för några år sedan och målet med resan var ett besök på denna uppskrivna egendom. Trots fax, brev- & mailskrivande så svarade man inte på min förfrågan om ett besök. Jag tog till alla medel med agenter och representanter. Men nej. När vi anlände till vingården mycket förväntansfulla och knackade på dörren så slog man igen samtliga fönsterluckor och öppnade inte upp för oss? Så välkomna var vi. Tyvärr var vinet för dyrt på plats (500 euro) när vi äntligen fann det på någon stjärnkrog, vilket gjorde att vi fick finna alternativ även om dessa inte alls var i närheten av GdP kvalitetsmässigt.
Detta vita vin följdes upp av två trevliga nya bekantskaper: Cerro la Isa från Rioja samt Hyde Vineyard Chardonnay från Napa Valley. Båda välgjorda och mycket goda. Dessvärre var en vit Beaune Clos des Mouches 1 Cru 1999 från Joseph Douhin i Bourgogne helt oxiderad och fick hällas ut.
På mina resor till Ribera del Duero besöker jag alltid Abadia Retuerta som arbetar med internationella druvsorter. Denna kväll fick vi smaka den utsökta 2016 Pago Valdebellon på Cabernet Sauvignon som var förträfflig. En Aalto PS 2014 får en alltid på gott humör även om någon tyckte att vinet hade allt för påtaglig ek. Återigen fick vi ett vin som var oxiderat och knasigt. En 2009 Flor de Pingus från mästaren Peter Sisseck. Ett annars ljuvligt vin som måste ha förvarats alldeles för varmt och fått en kokt karaktär.
Overture Cabernet Sauvignon från Napa Valley samt Betz Cabernet Sauvignon från Washington State var goda, men priset skulle absolut 2008 Profile från Merryvale ta. Ett enormt prestigevin från en utsökt vingård. Många litar på Robert Parker som vinskribent, men ibland händer det att man förundras över hur han eller någon i hans team tänker. 2013 Gran Enigmo Cabernet Franc från Mendoza är ett sådant vin. Vinet har fått maximala 100 poäng och ingen med mig kunde begripa dessa höga poäng och för mig var vinet i en 93-94 poängs klass. 2016 Gattinara Nervi från Conterno var också välgjord och god, men hade det inte lätt efter dessa mer fruktdrivna viner.2017 Run Rig från Torbreck i Barossa Valley visar alltid prov på en Shiraz av högsta ”Aussie-karaktär” med påtaglig fruktighet, mörka bär och mynta. Ett riktigt stort vin!! Och jag längtar tillbaka till Australien igen efter att ha suttit klistrad vid TVn igår söndag då Rafael Nadal tog sin 21 a Grand Slam titel efter en gastkramande femsetare mot Medvedev.
Till osten tog Owe fram en alldeles makalös Vintage Port 2017 från Dow´s, som jag köpt hem till honom från Graham´s lodge förra hösten. Ett fulländat Portvin med mycket av allt och det som förvånar en är hur vansinnigt gott vinet är redan idag, även om det kommer att utvecklas positivt i många år framöver. Jag hade plockat med två 50 cl. buteljer Tokaji från Ungern. Vid min resa för många år sedan fick jag tag på dessa två unika rariteter. 1999 Királyudvar 6 puttonyos. Namnet betyder ”Kungens vineri” och är en satsning sällan skådad av Anthony Hwang med sin förmögenhet, där han knöt till sig ”världens främsta sötvinsvinmakare” Istvan Szepsy. Egendomen är på 75 hektar och man gör vin på hälften av frukten medan resten säljs vidare. Vinet vinifieras i källarna på egendomen i byn Tarcal, som på 1500-talet var ungerska kungens vineri. Här pratar vi om ett samspel mellan elegans och koncentration på högsta söta nivå. Många gånger har man på Chateau d´Yquem försökt att locka över Istvan Szepzy till slottet i Sauternes, utan att lyckas.
I veckan håller jag en viss distans till folk, då jag måste testa negativ inför helgens resa.
Ha det så gott!
Håkan