Dourodalen och Porto levererar verkligen

Det är lördag morgon i skrivande stund och jag är kvar i Porto, men jag flyger hemåt om några timmar. Det har varit en helt fantastisk resa med underbara resenärer. Men resan började väldigt skakigt då jag förra söndagen fick ett mail från KLM att vårt flyg var inställt p.g.a strejk. Deras växel i Amsterdam tutade bara upptaget och det var bara att avvakta. På söndag kväll damp det ner ett meddelande att 12 av 24 resenärer från Köpenhamn var ombokade via München med Lufthansa. En resenär hörde av sig att han fått meddelandet att övriga 10 gäster var ombokade via Paris med AirFrance och dessa resenärer skulle landa på sena eftermiddagen och missa den första lunchen på Quinta do Vallado. Jag uppmanade samtliga att ta sig in till Kastrup med förhoppning om att även Parisresenärerna skulle bli ombokade via München.

Det var en nagelbitare 04:30 på måndagsmorgonen på Kastrup och lyckligtvis kom samtliga med samma plan och vi landade enligt tidtabell i Porto. Men då får jag ett meddelande från Landvetterresenärerna om försening i flera timma p.g.a strejken. Vi fick lösa deras sena ankomst med taxi till det första besöket.

Efter denna något nervösa start har resan flutit på och blivit en ren succé. Vädret har varit fantastiskt med högsommarvärme på temperaturer runt 35 grader. Mina gäster har älskat hotellet i Pinhão och jag har redan bokat upp 16 rum för kommande resor 2020 och 2021 på Vintage House. Att efter provningar och en god långlunch kunna ligga vid poolen och slappa några timmar är helt oslagbart.

Som jag tidigare nämnt har jag varit väldigt laddad på att få testa den nylanserande Vintage Port 2017. Och jag blev så imponerad över vad jag fick testa. Måste jag nämna ett par viner så får det bli Graham´s och Quinta Do Vesuvio. Sen har många av husen lanserat exklusiva viner från enskilda växtplatser till väldigt höga priser. Som exempel Taylor´s Quinta de Vargellas Vinhas Velhas för 280 euro, Quinta do Vesuvio Capela för 150 euro samt Graham´s The Stone Terrasses för 200 euro buteljen. För er som är intresserade av Vintage Port 2017 så brukar systembolaget lansera dessa viner i november till i vissa fall bättre priser än vad de betingar för pris på plats här i Portugal. 2017 är en fantastisk årgång och man kunde inte låta bli utan att deklarera även denna årgång efter den lysande 2016. Detta har inte hänt sedan 1723!!

Dagen då vi besökte Quinta do Crasto i onsdags är alltid en höjdpunkt på denna resa. Att färdas på floden i denna otroligt vackra miljö är något alldeles speciellt. Och deras viner talar för sig själv liksom vinerna på Wine & Soul där Sandra Tavares da Silva tog emot och bjöd på sina utsökta viner med Pintas i spetsen. På Crasto var det Tomás Roquette som stod som värd och det imponerade stort på mina gäster att ägaren själv avsätter fem timmar av sin tid mitt i skörden. Att få jämföra de tre endruvsvinerna Touriga Franca, Tinta Roriz och Touriga Nacional var oerhört intressant och mina gäster fick en ny favorit i Dourodalen.

Portugal´s gastronomi är inget att hurra över, men jag blandar det rustika med lite modernare matlagning som kvällen på Restaurante DOC där Rui Paola basade i köket. Resans överlägset största gastronomiska upplevelse var återigen på fri-kvällen hos enstjärniga Pedro Lemos i Porto. En helt fantastisk matlagare som är värd minst en stjärna till. Denna kväll tog en ung väldigt entusiastisk och kunnig sommelier hand om oss och förgyllde vår kväll med utsökta spännande viner.

Efter lugnet uppe i Douro har vi nu varit två dygn här i Porto. Gastronomin uppväger mycket och de båda besöken hos Taylor´s och Graham´s var riktigt bra. På bilden kan ni se när jag öppnar 100-poängaren 2016 Taylor´s Vintage Port med tång. På Graham´s var det fokus på Tawny Port där min vän Euan Mackay presenterade vinerna på ett trevligt sätt. I just Porto avslutade vi med tre väldigt fina restaurangbesök på Reitoria, Vinum och O Gaveto i Matosinhos med goda skaldjur igår kväll. Till nästa år har jag bara 4 platser kvar för den som är sugen på att uppleva paradiset uppe i Dourodalen.

Imorgon söndag flyger jag upp till Stockholm för att se landskampen mellan Sverige- Norge på Friends Arena. Det är Patrik Andersson som fixat fina biljetter. Det blir en senare lunch på Sturehof med Patrik och sonen Markus som jag skall bo över hos.

På måndag flyger jag hemåt till Ängelholm tidigt på morgonen och på tisdag får jag besök av Carl Schultz från vingården Hartenberg i Stellenbosch. Jag vet att Carl älskar skaldjur så det får bli lite kräftor på kvällen. Anledningen till hans besök är att vi kör en WineMakersDinner ombord på Forsea på onsdag kväll. Det är 80 gäster som kommer för att ta del av våra presentationer och det har varit lapp på luckan sedan länge. Det kommer garanterat att bli ett par bastubad på Pålsjö, vilket jag vet att Carl uppskattar mycket.

Carl Schultz flyger hemåt på torsdag och samma kväll har jag en liten vinkväll med några vänner på Gastro. Annars är det vid denna tid på året mycket med att bekräfta kommande besök på restauranger och vingårdar. Många vill ha betalt i förskott och jag har b.l.a fått två fakturor från trestjärniga kocken Martin Berasategui på sammanlagt 280.000:- sek. Ni kan förstå att denne eminente kock gillar mig?

Nu är det dags att packa ihop och lämna Portugal bakom sig. Jag är oerhört nöjd och glad att allt har fungerat så oerhört bra. En stor anledning är Alberto som är min chaufför på bussen sedan säkert 15 år.

Ha en fin vecka!

Håkan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.