Om jag tittar in i min privata vinkällare kan jag snabbt konstatera att jag älskar Vintage Port. Under de senast deklarerade årgångarna kan jag finna ett rejält antal trälådor med portvinshusets namn samt årgången inbränd på gaveln. Det är främst 1994, 2000, 2011 och nu senast 2016.
Det är så att man har en oskriven lag i Porto att man inte lanserar en årgångs-Port (Vintage) två år efter varandra. Graham´s gjorde en Vintage 1991 och därför lanserade man ingen 1992, som rankas bland de största årgångarna i historien. Obegripligt och knasigt. De så kallade ”mellanåren” deklarerar man en ”single quita Vintage” vilket är en årgångs-Port från en enskild vingård. Detta vin kostar knappt hälften, är mycket bra men kan inte på något vis mäta sig med en klassisk Vintage.
Jag minns att efter den helt fantastiska 2011:an lanserade man ingen Vintage 12, 13, 14, men den otroligt fina årgången 2015 skulle bli en Vintage. Allt var klappat och klart och de stora Portvinshusen började med förberedandet av att trycka upp etiketter. Men så smakade man på faten av den nästkommande årgången 2016. Och fann den som än mer imponerande, vilket resulterade att bara Cockburn´s deklarerade en 2015 och alla övriga väntade på 2016.
Nu har det hänt för första gången i historien! att man lanserar en Vintage två år på raken. Alltså både 2016 och 2017. Det regnar blott 300 millimeter under ett år i Dourodalen och då kallas det för en torr årgång. Under hela sommaren 2017 från början av juni mättes det upp temperaturer på fyrtio grader och denna hetta höll i sig fram till skörden som avslutades i slutet av september. Många vinmakare utropade vinet som en ”klassisk årgång” och många ser jämförelser med den mytomspunna årgången 1945.
Med dessa rapporter ser jag extra fram emot min första resa denna höst under inledningen av september med 30 härliga resenärer som kommer att vara först ut med att få smaka på dessa underbara droppar. Och sedan moderna tekniker införts är en Vintage Port så oerhört god redan som ung och man kan glömma att ett Portvin måste bli 30 – 40 år gammalt innan det är njutbart. Redan nu har intresserade bokat sig för denna resa 2020 mellan den 31 augusti och 5 september. Det är bara att höra av sig och boka!
Semestern fortsätter och varje morgon tar jag och Lis ett morgondopp, vilket får bli denna veckas bild.
Det är mycket middagar med vänner och redan imorgon måndag kommer Euan Mackay och hans Anna från Portugal på besök. Euan är exportchef på Symington´s i Dourodalen. Bjuder jag på något riktigt gott… brukar han återgälda detta när min grupp kommer på besök och provar på hans Dow´s, Graham´s, Warre´s, Quinta do Vesuvio eller Cockburn´s. Det gäller att vara taktisk. Ha-ha-ha.
Det blir mycket padel-tennis för att hålla kroppen igång och helt otroligt känns mitt spökande knä riktigt bra. Knäskyddet har gjort mirakel och allt känns bra. Förutom olika sommar-middagar är vi bjudna på bröllop i Falsterbo till helgen. Det är min barndomsvän Thomas Raber från London som gifter bort sin dotter Madeleine nu på lördag. Vår dotter Frida är jämnårig med Madeleine och som små hade de väldigt kul tillsammans då vi besökte familjen i både södra Frankrike som hemma i Wimbledon.
Annars har det trillat på bra med bokningar på mina resor inför 2020 vilket jag är oerhört glad för. Jag hoppas att det fina sommarvädret håller i sig och att ni får en fin vecka.
Håkan