Resan till Dourodalen & Porto är utan tvekan en av mina populäraste resor. Detta år har jag fått dubblera resan och nästa år vid samma tid är resan fulltecknad med tjugo personer på kö. Det lutar åt en dubblering även nästa år.
Det är alltid skönt med direktflyg och för de gäster som kan flyga från Kastrup så går där en kärra på morgonen direkt till Porto med SAS. Väl framme så styrde vår chaufför Serafim bussen österut mot byn Regua. Här väntade resans första stopp med en fin lunch på Quinta Do Vallado. Denna vingård är en av medlemmarna i Douro Boys, men framtiden är något oviss då man bjudit in en finansiär för att få loss lite pengar för att fortsätta med sitt hotell-projekt. Att sitta i deras pergola är helt magiskt och en bättre start på en vecka tillsammans kan man inte önska sig.
Baby get var premiär för de flesta av mina gäster och den uppskattades mycket i kombination med två röda viner: Sousao samt deras Reserva fields blend som tog hem priset. Men deras 20 years old Tawny satte pricken över i:et till mandelkakan. Vi checkade in på underbara Vintage House i Pinhao och alla var helt lyriska över boendet där vi skulle bo under tre nätter. På kvällen en inledande välkomstmiddag på terrassen med fyra rätter samt utvalda viner av min vän sommelier Jacquin, som jag känt i över tjugo år.
Sandra på Wine & Soul besökte Helsingborg och Sillen & Makrillen i våras vid en bejublad WineMakersDinner. Nu ett kärt återseende där jag inledde med att kliva ner i en lagares och trampa druvorna med mina bara fötter. Kan lova er att Vintage Port 2026 får en liten svensk touch. Sandras presentation av de åtta vinerna uppskattades mycket och samtliga älskade de röda vinerna under etiketten Pintas samt deras olika Portviner från 10 years White Tawny Port till 10 years Tawny Port och Vintage Port.
Vi fortsatte nedför slänten till Dow´s Quinta Do Bomfim. En juvel i kronan hos familjen Symington. Här var det fokus på Vintage Port och vi kunde jämföra de olika husstilarna hos Warres, Grahams och Dow´s. Jag fick även prova ett glas av den nylanserade 2024 Vintage Port, som jag längtat efter, då man inte deklarerat en Vintage Port sedan 2017. Jag blev fullständigt knockad av vinet som påminde mig om min favorit årgång 2011 och som blev Wine of The Year av tidskriften Wine Spectator. Efter denna utmärkelse stack priset iväg och jag är övertygad om samma scenario med detta vin. Jag slog itu mina spargrisar och gjorde en rejäl beställning som skickas hem.
Min relation med familjen Symington är fantastisk och det uppskattades mycket då vi blev inbjudna för lunch i deras privata villa. Att sitta i deras lummiga trädgård med utsikt utöver Dourodalen är helt magiskt. Vi fick serverat oss blint en Vintage Port och det gissades hej vilt. Jag hade en bra dag och spikade Dow´s 2000.
På kvällen var det fritt i tisdags och jag samt några vänner gick ner i byn och åt på Vela Douro. Här gäller grillat kött och vi drack en 2012 magnum Pintas från Sandra, vilken var alldeles ljuvlig och till ett mycket överkomligt pris.
Mina gäster var helt saliga, men som vanligt så hade vi båtturen till Quinta Do Crasto kvar. En timmes färd på floden i sakta fart. Miguel Roquette välkomnade oss och föreslog en timme vid deras underbara pool med ett koppel av aptitretare till både vitt som rosévin. Vi bjöds till bords och mycket generöst bjöd han på en åldrad Touriga Nacional från 1996 samt kraftpaketet 2020 Vinha Maria Teresa. Innan dess hade vi smakat på fyra andra viner där deras prisade Reserva Old Vines stack ut från årgång 2023. 1997 Vintage Port samt 30 years Tawny fick avsluta denna lunch med världens vackraste utsikt samt värdskap av familjen Roquette. Miguel smög även till mig 1998 Tinta Roriz samt Vinha de Ponte från detta premiärår för vinerna. På kvällen middag på 1896, som aldrig varit bättre trots att mästaren stjärnkocken Pedro Lemos lämnat.
Jag får ofta frågan. Vad händer om du blir sjuk på en resa? Jag brukar svara att det händer aldrig. Men i torsdags hände det för första gången. När jag hoppade på bussen i Pinhão för att åka till Porto så kände jag mig svettig, vilket skulle gå över i yrsel och hjärtklappning. När jag kom fram till Taylors märkte mina gäster att det inte stod rätt till med Håkan. Jag brukar som bastubadare svettas lätt, men inte så här. Med på resan fanns kardiologen Olof samt akutsköterskan Gertrud. De båda kunde snabbt konstatera ett högt blodtryck och tyckte att man skulle gå till botten med detta.
Jag har tidigare inte haft detta problem och i våras gjorde jag ett arbetsprov på cykel hos en kardiolog i Helsingborg, med gott resultat. Ambulans tillkallades och vi åkte med sirenerna på till sjukhuset i Vilanova de Gaia. Man tog direkt ett EKG, vilket var utmärkt. Men doktorn nöjde sig inte med detta utan bad om blodprover, röntgen av bröstkorgen samt ultraljud. Trots att man var hyfsat nöjd så bestämde man för att hålla kvar mig på natten.
Jag skall inte gnälla då jag fick en fin vård. Men i den stora salen låg trettio patienter blandade utan avskildhet. Draperierna sköts bara fram när man skulle kissa. Väldigt gamla människor låg och skrek rakt ut och det var omöjligt att sova för mig då jag även hade en blodtrycksmanschett som sattes igång varje timme. Nej detta var ingen trevlig upplevelse, då jag väntat mig något annat. Middagen bestod av två skedar morotsoppa.
På morgonen fick jag skriva på ett kontrakt att jag gick med på deras nästa behandling som kallades för ”exam”, då jag gick med på en kontraströntgen, vilket inte alla tål. Bröstkorgen och området kring hjärtat fick denna kontrastvätska. Man kunde konstatera att mitt hjärta och blodtryck var bra, men något för trånga passager i bröstet, vilket åtgärdas med en pilla. Jag blev utskriven 13;30 och anslöt till mina vänner som fått en fin ”Tawny-provning” på Graham´s. B.l.a serverades min stora favorit: 1990 Lodge Edition Graham´s Single Tawny. Såååå… underbar! Vi åt en god Chuleton från Galicien och samtliga var jublande glada att se mig på benen igen, Även om mina vänner Peter & Ricky varit ytterst behjälpliga.
Igårkväll hade vi en avslutningsmiddag med fantastiska skaldjur, inklusive percebes på Restaurante O Gaveto. Jag har sovit helt fantastiskt gott och nu precis vinkat av gruppen som är på väg till flygplatsen. Jag kommer nu att checka ut för att checka in på ett annat hotell mitt i centrum. Vädret är toppen med 26-28 grader och det är en strand i närheten som lockar. Helgen blir lugn för mig här i Porto. Imorgon blir det middag med Miguel Roquette och sen laddar jag inför att ta emot min nya grupp på måndag.
Jag känner mig väldigt trygg och fått rätt medikamenter för mitt besvär. Nu skall jag njuta av ledigheten och vi hörs på denna Vinblogg om en vecka.
Bästa hälsningar
Håkan