Det nya resegarantisystemet har mötts av hård kritik från branschen för att driva upp kostnaderna för både bolag och konsumenter. Nu har många stora bolag fått nog och flyttat sin resegaranti till Danmark.
Så här ligger det till. Jag som researrangör av paketresor måste varje år ställa en garanti för mina resenärers säkerhet. Detta för att ni alla skall känna er säkra på att jag inte blåser er. Det fanns en gång i tiden lycksökare som anordnade resor och när resenärerna anlände till destinationen så fanns varken färdledare, bussar eller hotell. Denna garanti skall täcka att man kommer hem igen och får tillbaka sina pengar.
Tidigare ställde jag en garanti hos min bank inför varje resa och detta blev både dyrt och tidskrävande då jag arrangerar ca. 12 resor/år. Istället anlitar jag ett bolag som ställer en årlig garant till Kammarkollegiet. Man tar ut 4 % av min omsättning på paketresorna exklusive flyget. Detta innebär att jag får en faktura årligen på ca. 75.000:-. Detta har jag accepterat och lärt mig att leva med.
Det som gör branschen helt upprörd är att Kammarkollegiet nu hittat på en knasig idé som inleddes den 1 april i år. Det handlar om en obligatorisk avgift på ytterligare 0,6 % av omsättningen. Syftet är att ”fonden” skall bygga upp ett statligt kapital som skall skydda konsumenter ytterligare och betala ut en ersättning om ett resebolag går i konkurs. Men denna garanti har jag ju redan sedan innan?
För mig som liten aktör innebär det ytterligare 40.000:- rakt ut i sjön och för en stor researrangör som Rolfs Buss innebär det 10 miljoner kronor. Man uppskattar nu att 10-15 större bolag som TUI i Sverige och tyska ägaren Apollo flyttar sina garantier till Danmark. Man blir bara så trött när allt annat är så positivt med att arrangera gastronomiska- vinresor till världens alla hörn.
Nu till något betydligt mer positivt som hände i tisdags. Ni som följer mig kommer ihåg min midsommarhelg då jag somnade i stolen med fyra burkar Pripps Blå. Denna bild har jag förklarat sedan tidigare att det var en AI-bild. Då besökte vi vännen Staffan uppe i skogen i djupaste Småland. Sedan dess har det skett mycket på gården och hans marker. Jag, Filip och Magnus åkte upp till vår vän för att plocka svamp, fiska gös i Bolmen samt äta och dricka gott. Jag hittade En svamp kan jag berätta, då det är väldigt torrt i markerna.
På kvällen blev det gös till förrätt samt älggryta till varmrätt. Vi bidrog med riktiga ”rysarviner”. Till fisken ställde vi två chardonnay mot varandra: 2018 Macon-Pierreclos ”Tri de Vigne” från Guffens-Heynen. Återigen visar denna producent sin förträfflighet med den mest harmoniska och eleganta Bourgogne man kan tänka sig. Problemet är främst att få tag på dessa rariteter. 2021 Kistler ”Les Noisetieres” var en mycket värdig motståndare. Som vanligt helt underbar, men måste man välja så hade vår Bourgogne lite mer av allt.
Fyra stora röda viner serverades halvblint och jag hällde upp.
2009 El Nido Jumilla
Med start med årgången 2003 har man på denna bodega visat prov på sin förträfflighet. Man rankas som ett av Spaniens största viner. Det är ”flying winemaker” Chris Ringland från Barossa Valley i Australien som står bakom vinet där Monastell och Cabernet Sauvignon samspelar. Återigen kan jag konstatera att vinet smakar bättre efter sjutton år i jämförelse med en nylanserad årgång. Vinet präglas av druvsötma och koncentration.
1998 Penfolds Grange South Australia
Detta vin som skapades av vinmakaren Max Shubert 1952 kommer från olika utvalda växtplatser. Att som oftast uppträder Shiraz ensam, men under ett fåtal år finner man en skvätt av Cabernet Sauvignon i blandningen. Detta vin från 1998 har jag druckit väldigt många gånger och upplevt en buteljvariation. Denna butelj var ljuvlig med sin karaktäristiska smak av sötaktig mynta. Ett stort vin som Magnus utropade som kvällens vin.
2004 Chateau Mouton-Rothschild 1 Cru Pauillac Bordeaux
Mouton är alltid Mouton, även om 2004 inte är det största året. Markerade hårt rostade fattoner i kombination med Cabernet Sauvignon. Detta vin stack verkligen ut denna kväll och måste jag välja en favorit, så får det bli denna 1 Cru som aldrig gör en besviken. God Bordeaux är svårslagen.
2012 Le Porte de Ciel Languedoc
Utan tvekan en av mina favoriter i källaren där de 1.950 buteljerna som produceras innehåller syrah till 100 %. Även här med fjorton år på nacken så integreras alla komponenter i vinet. Detta vin skulle jag gärna servera bredvid en stortstilad Hermitage från Rhone och vinet hade inte gjort bort sig. Vilken trevlig kväll!! Och när svamparna poppat upp, så kommer vi igen.
Jag och Lis hade sommarens sista middag med vänner i torsdags. Det blev godsaker som 2008 Deutz ”Cuvee Sir Winston Churchill”, Två goda Chablis Grand Cru: 2022 ”Bougros” från Domaine Servin samt 2019 ”Grenouilles” från Chablisienne. Jag höjde nivån ytterligare med två vita Domaine De La Grange des Péres från Languedoc från de mogna årgångarna 2013 samt 2013. Då vi bjöd på en tagliolini med karl johansvamp och stekt kalvbräss så blev det två underbara italienare från Bolgheri: Ornellaia 2008 och 2001. Vi knöt ihop säcken med som sig bör med en Vintage Port: Graham´s 2015 ”The Stone Terrasses”
Imorgon söndag blir det ett fakirplan till Palma de Mallorca. För tredje året på raken så tillbringar jag tre nätter med min kompis Jesper Liljegren i Palma Nova. Ren avkoppling och vi kommer att njuta av sol, bad och härliga måltider på uppbokade ställen som Siso, Iroko, Il Schringo, Bambuu samt Annabel. Jag är åter hemma på onsdag kväll. På torsdag har vännerna Karin & Kjell bjudit in till en LUS med övernattning på Statt i Halmstad. Vi lär bli 60 gäster och man vet aldrig vad Jacobsson´s har i kikaren.
På lördag är det dags för höstens första WineMakers Dinner med Nicolas Santier från Bordeaux. Vi kommer tillsammans att presentera viner från Chateau Pichon-Baron i Pauillac samt Chateau Suduiraut i Sauternes till en fyrarätters meny. Det är strax under 100 gäster bokad och vi kan säkert trycka in någon till. Ni bokar på www.sillenmakrillen.se
Jag räknar sedan ner till mina dubblerade resor till Dourodalen och Porto. Igår damp det ner ett roligt meddelande från Quinta Do Crasto att MW Tim Atkin gjort en Portugal Special Report. Medal of Excellence och utropad som 2026 Red Wine Of The Year blev 2019 Quinta Do Crasto “Vinha Maria Teresa”. Ett unikt vin som jag samlat på under manga år. Vinet produceras på druvor från 120 år gamla vinrankor och detta vin en ”fields blend”, där 50-60 olika druvsorter samspelar på den branta sydsluttningen. Undra om jag kommer att beställa några buteljer på plats?
Bästa hälsningar
Håkan