Äntligen kom jag i väg och resan till Dourodalen & Porto har varit en stor succé. Fint väder, fantastiska miljöer, vansinnigt trevliga resenärer och massor av goda viner och mat. Direkt efter landning i Porto i måndags hämtade João upp oss med bussen och körde raka spåret till Regua och Quinta Vallado. Vi var både törstiga och hungriga efter resan samt den tidiga morgonen. En sval, god Moscatel gjorde susen till aptitretarna. Sen blev det ett koppel av röda viner där deras Reserva Fields blend utmärkte sig. Den grillade killingen fullkomligt smälte i munnen och mandelkakan till 20 years Tawny Port satt perfekt.
I tisdags besökte vi underbara Sandra Tavares da Silva på Wine & Soul. Proffsig presentation och genomgång innan vi provade igenom hela deras sortiment, där mycket finns på Systembolaget. Guro är utan tvekan ett av landets bättre vita viner med sin svagt ekade karaktär. Det röda Pintas är en av mina stora favoriter och sen deras Vintage Port 2018 som fått 99 poäng av Robert Parker. Helt magiskt bra och endast Quinta do Noval ”Nacional” fick bättre omdömen i årgång 2018.
Vidare en Vintage-provning på Dow´s Quinta do Bomfim där vi kunde lära oss att känna igen husstilarna på Warres, Grahams och Dows. Som vanligt var vi inbjudna till deras gästvilla för en god lunch i deras pergola belägen mitt i trädgården. Vi avslutade med en 2000 Grahams Vintage Port, som börjat få en begynnande mognad. Varje eftermiddag har det blivit lite pool-häng och några längder fjärilssim. Vi älskar Vintage House som är en riktig pärla.
På kvällen skulle det bli en ny väldigt positiv upptäckt med en något ansträngande promenad upp på slänten ovanför Dow´s. Den legendariska enstjärniga krögaren Pedro Lemos har fått förtroendet av familjen Symington att driva en pop-up restaurang under säsongen juni-november. Här åt jag mitt livs möraste och godaste grillade octopus, en lokal ost i ugnen samt duck-rice. Till denna eminenta meny bordsviner från Quinta do Vesuvio från både 2017 och 2011. Kvällen avrundades med mandelkaka och en Dow´s 30 years old Tawny. Jag gjorde en ny bokning till nästa vecka… så nöjd var jag.
På natten till onsdag var det ett fasansfullt åskväder och det regnade rejält när jag steg upp. Fasen också… denna dag med båttur till Quinta do Crasto och allt. Denna dag är vädret oerhört viktigt och när vi steg i land så svängde vädret om. Efter rundtur i vineriet hade vi en dryg timmes underbar apéretif vid deras pool med massvis med snacks och magnum buteljer rosé. Lunchen var välsmakande och utsikten gjorde mina gäster förstummade. Deras Touriga Nacional 2017 var det största vinet denna lunch. På kvällen knöt vi ihop säcken i Dourodalen med en riktigt trevlig avsmakningsmeny hos Rui Paola på hans restaurang DOC.
I torsdags lämnade vi lugnet bakom oss för pulsen i Porto. Första stopp var Taylor´s i Vila nova de Gaia rakt över floden från Porto. Det är här alla vinhus ligger och det för att man har betydligt mer fuktigt väder, vilket gynnar faten i källaren. Proffsig visning följt av fin provning där en av mina gäster fick öppna en Vintage Port 2009 med tång…. Till alla medresenärers jubel. Vanligtvis äter vi alltid en god lunch på Reitoria. Men ägaren Hernani har öppnat nytt i stadsdelen Foz. Vissa var tveksamma när de såg fasaden, men inne var det modernt, läckert och vidunderlig mat. Det är kul att kunna överraska ibland.
Kvällen var fri och vi var några i sällskapet som bokat bord hos Pedro Lemos med sin enstjärniga restaurang. Upplevelsen var helt magisk och många rätter skulle platsa på en trestjärnig krog. Vi valde att dricka lokalt och inledde med en magnum Quinta Bágeiras Super Reserva som mousserande vin från Bairrada. Vi fortsatte med en Madeira Bual 10 years från Barbeito till gåslevern. Vi höll oss kvar i Bairrada med ännu en magnum Bucaco Reservado. Därefter ville vi återkoppla till vår resa i Dourodalen med en vit Redoma Reserva 2012 från Niepoort. Samma vin drack vi som rött till varmrätten i magnum från utmärkta 2005. Kvällen avrundades med White Port No. 5 från Graham´s samt 1996 Graham´s Vintage Port. En helt oförglömlig kväll, som några av gästerna utropade som den bästa middagen i livet.
I fredags var vår nästsista dag på resan och vi skulle fokusera på Tawny Port vid besöket på Graham´s. Mario var vår guide och enligt mina gäster föll allting på plats efter hans presentation. Vi provade LBV 2015, Tawny 20 & 30 years samt som avslutning en 1994 Colheita som är en enskild årgång som fått vila i många år på fat. Under rundvisningen visade Mario två förseglade fat och innehållet var en Colheita från 1882. Man kan på plats köpa en flaska för 8.000 euro. Men för att göra det möjligt att testa detta unika vin så har man även miniatyrflaskor á 6 cl. till försäljning för 600 euro. En i sällskapet köpte en butelj som har noggrant fördelade på 5 personer. En fantastisk upplevelse, men självfallet kan inget vin vara värt denna summa. Vi avnjöt en god lunch i deras restaurang Vinum innan folk promenarede över Eiffel-bron in till de gamla delarna av Porto.
På kvällen i fredags åkte vi ner till kusten för att äta skaldjur på O Gaveto i Matosinhos. B.l.a percebes som är ett kräftdjur som växer på klippväggarna under vattenytan. Denna lilla krabat delar alltid gruppen i 50/50 om man gillar den eller ej. Till skaldjuren blev det två varianter av Alvarino från Vinho Verde, som höll en klass ingen smakat på tidigare.
I morse (läs lördag) var vi en styrka som åkte med bussen 07:00 ner till Arouca-bron som ligger 1 timme och fyrtio minuter från Porto. Detta är världens längsta gångbro och det var en hisnande upplevelse både att komma dit och ta sig över. Bron mäter 516 meter.
Nu har mina gäster åkt hem med flyg till Kastrup, Bromma, Arlanda och Linköping. Själv har jag checkat in på fina The Yeatman alldeles bredvid Taylor´s i Vilanova de Gaia. Här bor jag två nätter och laddar batterierna inför nästa grupp på måndag. Nästa vecka blir en ”favorit i repris” då allting klaffat perfekt. Om en timme hämtar Miguel Roquette, som äger Quinta do Crasto upp mig och vi skall äta en god middag hemma hos honom och hans familj. Det har ryktats om anka och därefter en riktigt gammal Port.
Jag är i himmelen att få komma iväg!
Håkan