Dourodalen är världens äldsta klassificerade vindistrikt daterad bak till 1756. Det vill säga att man grundade sin lagstiftning ett hundra år före Bordeaux. De terrasserade sluttningarna längs floden är så oerhört imponerande och man känner verkligen historiens vingslag när man åker längs floden. Det är så vackert att jag utropat Douro till den vackraste platsen jag besökt i vinvärlden.
Vi har haft en helt fantastisk vecka med stålande väder, fina besök på både vingårdar som restauranger. Vi inledde i byn Regua hos Quinta do Vallado. Efter en tidig morgon är alla både hungriga och törstiga. Här sätter vi oss alltid direkt till bords och njuter av deras snacks följt av carpaccio, baby-get och deras vidunderliga mandelkaka till ett glas 20 years Tawny Port. Vinerna är stabila och mycket goda där deras Reserva ”Fields blend” sticker ut.
Efter den goda lunchen checkade vi in på utsökta Vintage House i Pinhão. Här bodde vi under de tre första nätterna. Mina gäster trivdes så bra att ingen ville lämna hotellet i torsdags morse. Här råder lugnet och det är så vackert, med ett extra plus för de sköna sängarna. På kvällen åt vi en god välkomstmiddag på hotellets terrass och njöt av goda viner. Mina vänner kliade sig i huvudet när de fick höra namnen på de vita druvsorterna: Arinto, Rabigato, Gouveio, Bical och Codega. Kan man lägga dessa på minnet ställde sig samtliga frågande.
Sandra Tavares da Silva blev direkt en favorit med sitt varma välkomnande mitt i skörden, då det jäste för fullt i deras lagares. Hon lotsade oss genom deras källare och vi fick se varje steg fram till det färdiga vinet. Provningen är alltid väldigt trevlig och avslappnad, där jag brukar sticka in med ett och annat skämt. Efter besöket där deras 10 years Tawny white Port var en kul nyhet så åkte vi ner för slänten till Dow´s Quinta do Bomfim. Här blev det fokus på Vintage Port och vi provade ”single quinta” Vintage Port från Warres, Dows och Grahams för att jämföra husstilarna. Dows är alltid torrast, Grahams sötast och Warres något mitt emellan. Dessa viner producerar under de år man inte deklarerar en klassisk Vintage.
Den berömde kökschefen från Porto: Pedro Lemos har precis öppnat en ny krog på egendomen. Bomfim1896 liknar ett modernt brasseri och kokkonsten ligger på topp. Kanske i det dyraste laget om man jämför med vad andra måltider kostar uppe i Dourodalen. Efter en lång, god lunch är det viktigt att man har vissa lediga kvällar. Inte kul att gå runt och känna sig proppmätt under en hel vecka. På kvällen var vi några som sökte sig till den mycket enkla, lokala krogen Vale Douro. Där kan man få en grillad köttbit rakt upp och ner. Vi passade på att jämföra Pintas från Wine & Soul, Batuta från Niepoort, Touriga Franca från Quinta do Crasto samt Quinta da Leda…. Samtliga från 2016 och där tog Crasto hem priset.
Höjdpunkten på resan är alltid heldags-turen till Quinta do Crasto. Jag har bokat en båt som tar oss en timme nedför floden till bryggan i Ferraõ. Vi välkomnades av Miguel Roquette själv som guidade oss runt på egendomen. Han berättade att den 27 juli hade man haft 47 grader i skuggan och i solen mättes temperaturen till 75 grader. Den varmaste dagarna i historien sedan man började att mäta temperaturen. Men i övrigt var Miguel nöjd med årets skörd där det vita druvsorterna plockades för fullt. Vi kopplade av vid deras pool och njöt av aptitretare samt iskallt, gott vitt vin. Vi satte oss till bords och avnjöt en mycket vällagad meny. Till detta serverades ett koppel av viner: Douro Red, Syrah, Reserva, Tinta Roriz samt Vinha da Ponte från premiär-årgången 1998. Så oerhört generöst och mina vänner var helt lyriska. Miguel lovade att gästa Helsingborg senare i år på en WineMakersDinner samtidigt som vi njöt av Crasto´s 1997 Vintage Port.
På kvällen åt vi en fin avsmakningsmeny på fem rätter på DOC, som drivs av stjärnkocken Rui Paula. Vi lämnade Vintage House bakom oss och jag längtar redan dit igen. Det tog två timmar med buss innan vi kom in till Porto/Vilanova de Gaia för besöket hos Taylor´s. En fin presentation följdes av en provning som toppades med att man öppnade 2017 Vintage Port med glödgad tång, där Marianne Lins med bravur klarade av konststycket. Lunchen på Habitat i stadsdelen Foz har alltid varit en höjdpunkt. Killarna på krogen lagar oerhört fräsch mat med massor av gott vin därtill. Två varianter på ris med både seabass samt iberisk gris gjorde alla överlyckliga.
I torsdags var kvällen fri och vi var några som tog ut svängarna med ett besök på enstjärniga Pedro Lemos. Han hade som vanligt fått fria händer och presenterade en mycket fin meny där tonfisken och anklevern tog priset. Vi avnjöt många goda viner som: Quinta das Bágeiras Super Reserva 2019 som mousserande vin från Bairrada. 2021 Redoma Branco från Niepoort, Barbeito 10 Verdelho Madeira till gåslevern, 2015 Bucaco Branco Reservado från Bairrada, 2015 Quintas das Bágeiras Garrafeira Branco från Bairrada, 2014 Tinta Roriz från Quinta do Crasto för att avsluta med 2007 Silval Vintage Port från Quinta do Noval. En helt fantastisk kväll.
Den sista dagen i Porto i fredags åkte vi över bron till Vilanova de Gaia för ett besök hos Graham´s för att knyta ihop säcken. Efter detta besök föll allting på plats efter en mycket proffsig rundtur. Euan Mackay ledde sedan en provning av Tawny Ports där en Colheita 1997 var det sista vinet. Samtliga var lyriska när vi satte oss till bords för att njuta av tonfisktartar, Chuleton från Galicien samt en äppeltarte med en kula vaniljglass. Här var det köpläge och många handlade på sig några buteljer för att ta med sig hem. På lunchen imponerades samtliga av deras bordsvin från Quinta do Vesuvio. En egendom som Symington förvärvade 1989. På kvällen hade vi en avslutningsmiddag med skaldjur i fokus på O Gaveto i Matosinhos. Svala vita viner på Albariñodruvan och till dessa percebes, krabbröra, jätteräkor, musslor i vittvin och vitlök samt ett hummer-ris. Som sista vin på resan blev det ett glas 20 years Tawny Port från Graham´s.
Jag har sagt det förut att jag är så oerhört bortskämd med att alltid få rå om så trevliga och lättsamma resenärer, som blivit vänner för livet. Därför är det extra kul att 80 % av mina gäster är återkommande.
I veckan är det minst sagt full fart. Jag kommer att hålla två provningar på Habo gård i Lomma på måndag och torsdag. På tisdag flyger jag upp till Stockholm då det är 30 års jubileum med Sveriges Vinskribenters Förening med middag i Läkarsällskapets lokaler. När jag väl är uppe i huvudstaden passar jag på att träffa Patrik ”Bjärred” Andersson samt min son Markus. På torsdag får jag & Lis besök av Anna och Euan Mackay från Porto. På fredag välkomnar jag min vän Lars Maack från Buitenverwachting i Constantia – Sydafrika. På kvällen kör vi en WineMakersDinner på Sillen & Makrillen, där det är fullbokat med 100 gäster.
På lördag bär det iväg till Florens och en avkopplande helg innan jag möter upp mina resenärer på måndag morgon för en vecka i Toscana.
Bästa hälsningar
Håkan