Årets sista sammankomst med Gastronauterna

Det händer inte så speciellt mycket nuförtiden och den största händelsen den gångna veckan var träffen med det gastronomiska sällskapet Gastronauterna i onsdags. Vi är 12 Gastronauter som sammanstrålar den sista onsdagen varannan månad och utbyter tankar och idéer om allt inom mat och dryck. Årsavgiften är på 6.000:- och värden har vid sitt värdskap en summa på 12.000:- att köpa in viner för. Man bjuder på en bättre måltid efter bästa förmåga. Många i sällskapet är mycket skickliga matlagare och står själva för kokkonsten medan andra tar hjälp av någon duktig kock eller bjuder ut på restaurang. Detta innebär att man står för fiolerna vartannat år vid ett tillfälle för att sedan bli bjuden vid 11 tillfällen. Det skall nämnas att när man står som värd brukar inte budgeten räcka till för vinerna då man vill göra sitt yttersta för sina kamrater.

Denna kväll var den eminente kocken Magnus Sikrot värd. Magnus har en lång lista på sitt cv över var han har härjat i olika kök. Idag hittar man Magnus i köket på Hotellet & Co. i Höganäs. Eftersom krogen var stängd denna kväll så höll vi till på hans nya arbetsplats.

Vi var inbjudna till 17:00 och inledde med små aptitretare i deras lilla vinkällare där det serverades fyra olika viner från Champagne där de två sistnämnda förtjänar lite extra superlativ…. En ljuvlig fruktdriven 2000 Taittinger Comtes de Champagne samt den mer syrarika 1996 Dom Ruinart. Båda på 100 % chardonnay.

Spiraltrappan upp så fortsatte kvällen med två varianter på hummer och till detta två ljuvliga spanjorer: 2013 I Capitel från Ossian utanför Segovia gjord på Verdejo-druvan som i detta fall fått jäsa på små ekfat samt ett häftigt vin vid namn: Fai un Sol de Carallo från Ribeiro uppe i Galicien gjort på de lokala druvsorterna Albariño, Godello och Treixadura.

Vidare hade Magnus bakat en helt fantastisk anklever och till detta serverades ”The best of the best” Chateau d´Yquem 1982 från Sauternes. Vinet hade fått en tydlig knäckig mognadskaraktär och för mig är det alltid ett stort tillfälle då man får möjligheten att testa detta vin som jag ofta utropat som Världens största vin! Veckans bild är just på denna lyckade kombination.

Magnus hade sparat lite confiterade rester från gåsmiddagen och serverade två underbara croquetas på gås med härlig sås och till denna rätt två fullmatade Cabernet Sauvignon-viner från Napa Valley. Först den något med tillbakadragna Joseph Phelps innan ”monstret” från Silver Oak serverades. Här kan vi prata om ny amerikansk ek och dominerande söta toner av vanilj.

I detta sällskap är det mycket vanligt med några mellanviner för att maten skall sjunka undan. Här hade Magnus valt två spanjorer där det första vinet var på gränsen till odrickbart, då det handlade om ett naturvin. Jag har följt vingården 4 kilos på Mallorca på nära håll under flera år. Från starten var vinerna helt makalösa och mer imponerande än An Negra, som alltid rankats väldigt högt på ön. Sen hände något? Vinerna blev tunna och fullständigt ointressanta. Fortfarande samspelar Callet med Fogoneu. Men den syrliga, röda frukten störde både mig och resten av sällskapet. Som tur var serverades utsökta 2003 Terreus från Sardon Del Duero som andra vin. Detta är bodegan Mauro´s prestigevin och detta vin gör en aldrig besviken även om 2003 var ett extremt varmt år då frukten i vinet var något uttorkad.

Till den välsmakande kycklingen i portionsstorlek serveras två årgångar av Priorat-vinet Les Manyes från Eben Sadie´s vingård. 2014 & 2015 var väldigt lika i stil och passade bra till den lilla fågeln. Anders Truedsson som är krögare på Hotellet & Co. var inbjuden som gäst och han visade sin uppskattning genom att öppna upp ”kvällens kanske största vin” 2007 Amarone della Valpolicella Riserva från mästaren Giuseppe Quintarelli från magnumbutelj. Efter detta generösa tilltag var vi flera som tyckte att Anders borde väljas in som ny medlem i Gastronauterna. En helt fantastisk Amarone i en fullständigt annorlunda stil än vad många är vana vid. Skulle man hitta denna magnum på plats nere i Verona får man säkert betala 20.000:- för en magnum. Till denna raritet serverades en uppvispad Saint-Agur.

Kvällen avslutades med en god chokladdessert och till detta en Colheita Port från 1977. Jag är så tacksam för att få vara en del av detta gäng av likasinnade gastronomer. Nästa träff är hos Kaj Nilsson i januari då vi har ”Hela havet stormar” där var och en tar med varsin god butelj och de 12.000:- fryser inne till vår reskassa.

Nu är det slut-jobbat för 2020. Inga fler uppdrag och det som var inbokat är avbokat. Mitt hopp står till att vi kan börja med att vaccinera oss så att jag kommer iväg till Sydafrika i februari med mina grupper. Som vanligt tar jag en bastu dagligen och man har nu maximerat med 8 personer åt gången på hela bastuanläggningen. Man får förboka 3 tider /vecka… men så finns även Norra kallbadhuset (“kallis”) där man om man är listig också kan boka tre tider… vilket jag gjort. Padeln flyter på och jag har börjat hitta formen igen efter min förkylning.

Annars har jag inga fler spännande nyheter att förtälja utan jag vill passa på att önska er alla följare en fin vecka!

Håkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.