Resan till Ribera del Duero och Madrid i kombination är för mig helt fantastisk. Vi landade i Madrid i måndags och åkte halvvägs upp till Valladolid för ett stopp i den trevliga staden Segovia. Här äter vi alltid Spaniens bästa spädgris på Restaurante José Maria och självklart husets vin Autor från Pago de Carraovejas, som produceras enkom till krogen. Besöket är en perfekt start inför en innehållsrik och trevlig vecka tillsammans.
Ribera del Duero klassades som distrikt så sent som 1982. Här dominerar Tinto Fino vilket är det lokala namnet för Tempranillo. Bodegas Protos är den äldsta bodegan och detta ny-designade vinhus är en bra start på resan. Där kunde vi jämföra Reserva med Gran Reserva och få till oss kunskapen om hur länge som vinerna tillbringat på fat. Men det skulle bli betydligt bättre på nästa besök.
Abadia Retuerta ägs idag av läkemedels-jätten Novartis i Schweiz. Vingården ligger i kommunen Sardon de Duero och en gång i tiden var inte marken uppodlad av vinrankor. Man valde att hålla sig utanför distriktet Ribera del Duero eftersom skatten var högre där. När man efter några år kommit på bättre tankar så fick man nobben av myndigheterna. Med ett koppel av ägarskiften så valde man att ta ut svängarna med enskilda vingårdar uppodlade med internationella druvsorter som Syrah, Cabernet Sauvignon, Petit Verdot samt den lokala Tempranillo. Detta hade inte varit möjligt om man varit klassad som Ribera del Duero.
Pagos är namnet på en enskild vingård och dessa små jordlotter producerar några av Spaniens största viner. Mina gäster blev helt lyriska och var och en hade sin egen favorit. Personligen höll jag denna gång husets Cabernet Sauvignon som det största vinet, även om jag fick använda mål-foto. På andra sidan vägen ligger deras kloster och där intog vi en bättre lunch i sakristian. Jag har aldrig tidigare upplevt maten så här god på Le Domaine.
På kvällen i tisdags åt vi middag runt hörnet från hotellet på Oscar Garrote´s krog Vino Tinto. Oscar var helt slut då han precis startat skörden i Toro på sin egen gård. Han hade bokat in 60 plockare till morgonen, men endast 22 dök upp. Denna kväll serverades ett koppel av mindre rätter innan den grillade rygg-biffen från Galicien kom in. Oscar presenterade sju olika viner från Bodegas Terra d´Ouro, där Tempranillo heter Tinta da Toro. Här handlade det om kraft i glasen när topp-vinet Uro kom in. Men Oscar hade ett Ess i rockärmen, när han bjöd på sitt nya prestige-vin Tres 60 grader. En modern, fruktdriven variant från 2021 som håller en mycket hög klass. Stämningen var på topp när vi lämnade Vino Tinto vid midnatt.
Skörden startar i Ribera del Duero om två veckor och man är nu på gång för fullt i Toro. Vi besökte San Román som ägs av mästaren Mariano Garcia. Mariano förfogar idag över fem bodegor. En i Bierzo, Banyos i Rioja, Garmon i Ribera del Duero, Bodegas Mauro i Tudela del Duero och denna gård i Toro. Victor som är vinmakare tog oss runt samtidigt som han förklarade hela processen och varför Toro är så speciellt. Vinerna var alldeles ljuvliga och för mig visade prestige-vinet Cartago prov på hur en riktig Toro skall smaka med tanniner och koncentration.
Att återvända till Pico Cuadro, där Éxzito produceras är alltid speciellt för mig och denna gång var där flera av mina gäster som köpt vinet. Först serverades jag ett glas av den icke färdiga 2024:an, som skall ligga fram till juni nästa år på fat. Jag var helt lyrisk och likt Oscar Garrote så utropade jag detta ungdomliga vin som ett av de mest imponerande vi producerat sedan starten 2014. I nästa vecka kommer primeur-försäljningen av Éxzito 2024 att sätta i gång.
Vi provade därefter 2023, 2022, 2021 samt 2020. Kanske var mina gäster färgade av att jag innan provningen hyllade 2021 med många superlativ, som en av mina favoriter och samtliga höll med. Alla viner var väldigt goda med skilda personligheter, men 2021 tog priset. Vi åt ett ljuvligt di-lamm på lunchen och till den en 9 liters Éxzito 2020.
På kvällen var det ledigt och jag gick ut med mina vänner Felipe, Oscar & Diego för att prata om vårt trevliga projekt Éxzito, som varit en succé sedan starten. Man berättade även med stolthet att den lättare varianten Escencias by Éxzito går som smör i solen efter att vinet utropats som det bästa röda vinet under 200:- på en vinmässa i våras i Stockholm. Det verkar som att Valladolid har hur många bra restauranger som helst och denna kväll tog mina vänner med mig på ytterligare ett nytt ställe.
Här tog vi ut svängarna rejält och beställde in en Pesus från Viña Sastre 2018. Jag tror inte jag har provat ett mer imponerande vin från Ribera del Duero efter att jag provat 1995 Pingus. Detta vin hade allt och jag blev helt vild av glädje. Med respekt för pengar, så sålde man detta vin på krogen för ett väldigt bra pris: 300 euro/flaskan och då skall ni veta att samma butelj på Amazonico i Madrid i torsdags kostade 495 euro/buteljen. När man googlar vinet på nätet så är den betydligt dyrare.
Vår sista provning ägde rum hos Emilio Moro i Pesquera de Duero. Här handlade besöket mycket om jordmån (terroir). Jag hade beställt en provning på deras tre främsta viner: Malleolous, Malleolous Valerramiro samt Malleolous Sanchomartin. Samtliga förstod varför jag lagt denna provning sist av alla. Efter dessa imponerande viner var det svårt att stegra. Vi åkte mot Madrid och strax innan stadsgränsen landade vi 14:00 på en väldigt omtalad krog med traditionella rätter från Galicien. Oscar Garrote hade varmt rekommenderat stället och jag köpte lite ”grisen i säcken”. Det skulle visa sig vara ett lycko-drag och vi var väldigt nöjda med mycket klassisk kokkonst.
Vi har bott två nätter, väldigt fint på Hotel Emperador på Gran Via här i Madrid. Takterrassen är helt magisk och läget det bästa. En fri kväll i torsdags där jag och några från gruppen uppsökte Amazonico. Efter att ha varit lite svajigt så har man hittat tillbaka till sina mycket välsmakande rätter och fina service. På denna krog hittar man ”det vackra folket” och alla är väldigt uppklädda.
Gaetan var vår eminenta guide till fots under fredagen. Många historier och man fick en väldigt bra bild av Madrid. Vår avslutnings-måltid ägde rum på favoriten El Paraguas med Iberico skinka, hummersallad, gazpacho, sparris fylld med krabba innan man kunde välja varmrätt mellan spädgris eller hummer-ris. Goda viner från Pezas de Portela i Valdeorras och Mauro på magnum serverades till våra rätter.
Diver-Xo är en trestjärnig restaurang och rankas som nummer fyra i världen på Top 50-listan. Vi var sex i gruppen som gick dit i fredags. Vi hängde på låset 19:30 och satte oss till bords i den spektakulära matsalen med draperier som skärmar av borden från varandra. Vi började med en 2018 Ambonnay Grand Cru Blanc de noirs från Béreche et Fils. Menyn var hemlig, men som vanligt passar merparten av rätterna bäst till vita viner. Ett par spanjorer var slut i vinlistan och det fick bli tre enastående fransoser: 2021 Chablis 1er Cru Butteaux från Francois Raveneau, 2020 Pouilly-Fuissé C.C från Guffens-Heynen samt 2021 Chassagne-Montrachet 1 Cru ”Les Chaumées” från Michel Niellon.
Spektakulära presentationer på tallrikarna och med smaker och kombinationer som man knappt tror existerar. Allt oerhört gott och här handlar det om gastronomi på högsta nivå och inget trams. Man har ett mini-staffli framför sig och varje rätt presenteras med en skiss på hur man tänkt i köket, när man skapade rätten. Jag skulle kunna skriva en hel novell om rätterna. Men jag avstår då det måste upplevas på plats. Man är så proffsiga att man hade koll på att jag var på Diverxo för ett år sedan och jag fick alternativa rätter när deras klassiker serverades till mina vänner.
Vi gick över till rött och först en pinot noir liknande Mencia från Bierzo: 2019 Las Lamas från Descendientes De j. Palacios. Vidare med en mogen 2012 Saint-Joseph från Jean-Louis Chave. Vi var tvungna att ta in något spanskt till och det blev klassikern 2010 La Rioja Alta 904. Här fick vi kvällens mest kreativa presentation. In kom ett vackert kaninskinn som underlägg. Sen kom det in tre serveringar på paëlla med kanin där en sked innehåll hjärnan från kaninen. Kan tyckas onödigt, men väldigt gott.
Vi började bli väldigt mätta och nöjda, då två desserter kom in. Vi beställde in en 2007 Single Harvest Port från Graham´s och jag känner att kvällens föreställning överträffade förra årets besök. Får ni möjlighet att boka ett bord? Gör det! En resa man sent skall glömma.
Nu är jag på väg hem i eftermiddag med ett direktflyg till Köpenhamn. Imorgon söndag blir det till att rensa kroppen och jag har fortfarande kvar lite spår från förkylningen jag drog på mig innan Portugal-resan. På tisdag är det ”lapp på luckan” då jag kör ännu en WineMakersDinner och denna gång med superfina Bodegas Roda på Restaurang Drottninggatan 35 i Helsingborg.
Bodegas Roda ligger i byn Haro i Rioja Alta, där de stora klassiska drakarna La Rioja Alta, Muga och Viña Tondonia är grannar. Man var först ut med att göra en mer modern Rioja, där druvorna framträder mer än faten. Deras Roda I pryder de bästa vinlistorna och har man lyckan att få prova Cirsion, då är man i himmelen. Samtliga dessa viner är med på tisdag och då med några äldre årgångar. Med 62 gäster är det fullsatt.
På onsdag är det dags för Gastronauterna och Mats Nihlén står som värd. Han älskar tävlingar och det blir olika aktiviteter innan den fina middagen drar i gång. På torsdag och lördag är jag bänkad på Catena arena med två fina hemmamatcher mot Linköping och Brynäs. Det ser riktigt bra ut för Rögle än så länge efter bara tre spelade matcher.
På lördag skall vi fira lille Nils 1 år
Ha en fin vecka!
Bästa hälsningar
Håkan