Det var 2017 senast som jag arrangerade en mat- & vinresa till Mallorca. Efter pandemin har mycket nytt dykt upp och vingårdar som knappt existerade för sex-sju år sedan ligger kvalitetsmässigt i toppen idag. Resan förlängdes med en natt då vi föredrar direktflyg med SAS. Vi inkvarterade oss på Hotel Feliz i söndagskväll och bodde på detta ”Kjell Jacobsson hotell” under våra sex nätter. Hans bror Mats, som bott på Mallorca i tio år sköter driften med bravur.
Den gård som de flesta besöker när de kommer till Mallorca är Ribas i byn Consell. Man startade upp sin verksamhet 1711 vilket gör bodegan äldst på Mallorca och trea i hela Spanien. Men det finns ingen vingård i Spanien som gått i arv genom tio generationer. Nu kunde man visa upp sina nya faciliteter med jäsningstankar och källare med fat i långa rader. Man berättade att skördarna startar allt tidigare och förra årets skörd för de vita Prensal-druvorna kom igång den första veckan av augusti och hela skörden för de blå druvorna var bärgad innan augusti månads slut.
Vi fick en fin provning på fyra viner. Både Sió vit som röd serverades och dessa båda viner har blivit en prisvärd favorit. Vi avslutade med toppvinet Cabrera, som man vanligtvis lanserar tre-fyra gånger under ett decennium. Här kunde man känna packad frukt från Manto Negro i kombination med nyrostad ek. Manto Negro är inte helt olik Grenache i sin personlighet då druvan ofta bjuder på en generös, hög alkoholhalt, utan att vara för mycket. De härliga tilltuggen hjälpte till för att höja provningens eminenta viner.
Min vän Clas Håkansson har inlett ett samarbete med vingården Es Fangar Vinos. Den tredje juni skall Clas ha ett event på vingården och ställa ut både glaskonst och andra trevliga alster förknippad med denna moderna vingård belägen i byn Felanitx. Här hade man radat upp hela staben som serverade och presenterade en sju-rätters meny med deras olika viner därtill. Stilen är helt olik den på Ribas. Ribas ligger i DO Binissalem med merparten kraftfulla Manto Negro medan Es Fangar ligger i DO Pla de Llevant där den förfinade Callet-druvan är i fokus.
Man har en ganska stor produktion och förfogar över 1.000 hektar även om inte allt är uppodlat med vinrankor. Man erkänner att man fortfarande utvecklas och man är på väg åt rätt håll. Den moderna interiören är väldigt otippad och man har inte sparat på krutet.
På kvällen presenterade Ulf Strömqvist sin nya bok om Mallorca-viner för gruppen innan vi åt en god paëlla på hotellet. Mina gäster fick ett exemplar av boken som ett minne av kvällen.
I tisdags åkte vi upp till Pollenca och vingården Can Axartell, som ägs av Schwarzkopf. Vineriet är insprängt in i berget där man på 1950-talet hade en cementfabrik. Allting vackert integrerat och med tusen år gamla olivträd runt egendomen. Man berättade att allt handlar om gravitation likt de båda spanska bodegorna Aalto och BaiGorri. Supermodernt och allt väldigt genomtänkt. Deras viner höll en god nivå och vi åt därefter en välsmakande lunch på La Brasseria i Pollenca.
Stellan Lundqvist var en pionjär här på Mallorca när han för fyrtio år sedan öppnade sin vingård borta vid Andratx i den sydvästra delen av ön. På den tiden fanns det sex vinhus på ön och Stellan gjorde ett starkt avtryck med sin tro på de internationella druvsorterna. I ärlighetens namn har jag aldrig imponerats av hans viner under namnet Sta. Catarina. Idag lever inte Stellan längre och det är hans båda barn som gjort denna mångmiljonsatsning med ett hypermodernt, och genomtänkt vineri. Runt nybygget har man fyrtio hektar med främst lokala druvsorter, men även Viognier och Syrah.
Vi provade tre viner. En fullständigt neutral och smaklös vit på druvan Giró Ros. Vidare en alldeles för söt och alkoholstinn rosé på syrah. Deras röda blandning var helt ok. Vi lämnade Sta. Catarina med ett minne av väldigt goda korvar och ostar som serverades till provningen. Men det skall bli intressant att följa utvecklingen, då man satsat väldigt stort, där tyvärr inte vinerna höll måttet. På kvällen åt vi väldigt gott på MarChica.
I torsdags hade gruppen en trevlig sightseeing till fots med Susanne, som jag använt mig av många gånger tidigare. Vi började vid Es Baulard, vidare till La Llontja, katedralen för att avsluta på saluhallen. Jag var ensam och unnade mig en mycket trevlig lunch på japanska Arume. På kvällen samlades gruppen åter inne i La Lljontja för en bättre middag på Forn de San Joan. Ett koppel av rätter serverades och denna gamla favoritkrog höll verkligen måttet och jag drömmer fortfarande om deras goda bläckfisk.
Vi sparade den exklusiva gården Son Mayol mot slutet. Vingården ligger i utkanten av Palma och denna vingård har satsat på Cabernet Sauvignon och Merlot, då ägaren från Schweiz alltid haft en förkärlek till Bordeaux. Man har tagit konsult-hjälp av vinmakaren från Chateau Mouton-Rothschild och Mr. Léon har lyckats på ett fantastiskt sätt. Man är en kopia av Mouton med etiketter som skapats av lokala konstnärer och etiketterna skiftar utseende för varje ny årgång.
Gerard är vinmakare och med sitt extremt ödmjuka sätt tog han oss igenom hela den imponerande anläggningen. Vi startade med en ljuvlig rosé på Merlot. Vidare med deras ”Premiere” där vinet bjuder på aromer av röd frukt och fräschör. Vi avslutade med toppvinet ”Grand Vin” som har mycket mer packad frukt och mörka bär samt en påtaglig ekfatskaraktär. Gerard menade att 2021 är gårdens största vin någonsin, tätt följt av 2016 och 2018. Eftersom Son Mayol är en ung vingård med bara åtta år på nacken så har man inga gamla årgångar att presentera. Men lagringspotentialen gissas till 15-20 år. Vi lämnade Son Mayol mycket nöjda.
I skrivande stund är det lördag förmiddag. Vi flyger hem efter lunch och jag kan se tillbaka på en mycket lyckad vecka. Jag får sträcka upp ett finger i luften och känna efter hur vindarna blåser? Om jag kan få ihop resenärer om ett år för ytterligare en resa till Mallorca, som utvecklats enormt sedan min senaste resa 2017.
I veckan som kommer är det lite trevligt på gång. På tisdag skall jag och Lis på middag hos Felix och hans hustru på Kullabergs vingård. På onsdag är Per Dahlberg värd för Gastronauterna. På torsdag åker ”smörrebrödstestarpatrullen” till Köpenhamn. På fredag ställer jag upp för min vän Bent Kaad och håller i en provning på padel-klubben Raquet. Sonen Markus och hans Sofia kommer ner fram mot helgen och det blir några goda middagar tillsammans.
Ha en fin vecka!
Håkan